Hej, det är jag igen, och jag kommer beväpnad med information: det finns en ny prenumerationsbox i stan, och den heter Kökets box!

Jag vill inte slå på stora trumman för mig själv här (eller?), men ända sedan alla de där prenumerationsboxarna där man får hem roliga nya  smink- och hudvårdsgrejer varje månad dök upp har jag tänkt på att det är klok business att göra samma sak med matgrejer. Dock: jag har alltid tänkt att jag är en person som inte uppskattar överraskningar, men det är bara ett fånigt hittepå jag anammat för att slippa erkänna att det är kontrollförlusten som är problemet. När jag för en tid sedan fick hem ett smakprov på Kökets box kan ni säkert förstå min glädje: med prenumerationsboxar möts de inkompatibla tu – du får överraskningen utan att tvingas överlämna något av din surt förvärvade kontroll. Och, bäst av allt, du får en massa nya roliga produkter att upptäcka och undersöka.

Här kommer en snabb inforuta: Kökets box är ett samarbete mellan TV4 och matsajten Köket, tänkt att ”inspirera och sätta guldkant på konsumentens vardag” med nya produkter inom mat, kök och bakning, och med varje låda följer recept och tips på hur grejerna kan användas. Värdet på varje box är 190 kronor eller mer, men har ett prenumerationspris på 129, och varje box är baserad på ett tema som är aktuellt för perioden.

Kolla här ska ni få se:

Ibland är det bäst att bara erkänna sina brister – jag är inte speciellt bra på att ställa upp grejer snyggt på det där displayiga viset – ni får ta vad som bjuds. Eventuellt duger det och ni kan se vad lådan innehåller ändå. Favoriterna kunde jag dock plocka ut och fota av lite lättare:

Vaniljsocker från Bourbon gjort på rörsocker och madagaskarvanlilj, torkade ätbara blomblad att strö över allt som behöver lite extra hjälp på vägen (sig själv?), ett smakprov på två pepparsorter från Herbaria, och sist men inte minst en slags dessertolivolja smaksatt med apelsin från Zeta (som jag i och för sig inte tycker att man behöver begränsa till enbart desserter) som genast invigdes i form av finishing touch på den hotshot jag svepte strax efter att jag packade upp boxen. Gött. Är bara förnamnet.

Slut på infostund! Tack och adjö!
/Slaktarn

En miniflaska rödvin, tre taxfreeläppstift från clinique, ett genomskinligt plastglas, en låda finchips och ett läppbalsam från Khiels (som tyvärr sög). Den här ganska värdelösa bilden tog jag när jag satt på flyget mellan Warsawa och Milano för några dagar sedan. Inte så inspirerande vid första anblick, men låt mig talk you through.

Att flygplatssupa har jag aldrig varit mycket för, tills för ett par år sedan. Jag har tidigare äcklat stirrat på de ufon som sitter och korkar upp på flygplatspuben innan klockan hunnit nio på morgonen. Där sitter de, redan röda om öronen och berusade på groggar blandade på sprit och läsk förpackat i miniflaskor. Någon är flygrädd, en annan är bara taggad så hen nästan smäller av. En tredje är en helt normal alkis, och en fjärde tar en drink för att ensam skåla med sig själv, liksom knyta ihop säcken på något avslut eller förbereda sig för att öppna dörren till något nytt. Vi har alla våra skäl. Jag och mitt sällskap reste denna dag till Italien för att spendera några veckor vid Comosjön. Perioden innan avfärd har varit sjukdomstyngd, stressande och hektisk på olika vis. Att det skulle vara sommar har ingen av oss riktigt begripit eller annammat. Det är alltså med stor lättnad vi packar våra väskor och ger oss av. Vi börjar resandet tidigt på morgonen, och ingen av oss är sugna på den där flygplatsölen som annars ter sig så skojig när det bubblar i kroppen av förväntan inför det stundande miljöbytet och allt vad som hör därtill. Vi dricker kaffe och apelsinjuice, delar på en otrevlig macka med kyckling i och leker med våra mobiltelefoner i väntan på boarding. Under mellanlandningen i Warsawa hittar vi en liten gräsplätt utanför huvudentrén där vi lägger oss. När vi blir hungriga köper vi varsin burgare från en polsk snabbmatskiosk. Det är soligt och märkligt öde där utanför flygplatsen.

Under resans andra etapp somnar mitt sällskap lutad mot min axel. Jag lyssnar på podradio och tänker på olika saker som stått i kö länge i hjärnan. Äntligen finns det tid, nu när jag sitter inklämd i stolsradens mitt. När flyglansmänniskorna rullar förbi sin lilla vagn köper jag en liten flaska rött och en låda med chips. Jag ansluter mig till den kategori fölk som ensamsuper på resande fot, de där som behöver en spark i arslet för att avsluta eller påbörja ett kapitel i sin egen historia. Försiktigt häller jag vinet i plastglaset och öppnar chipsförpackningen. Det är några slags finchips med nymald svartpeppar på. De är vansinnigt goda. Vinet är egentligen kasst, men jag njuter av varje minimal klunk. Det är en underbar måltid som tar en timme från start till slut. Jag känner mig lugn, lycklig och fri. Jag tänker på svartpeppar när jag äter chipsen. På hur slit-och-slängig den blivit, hur underskattad den är, och så gör jag några mentala anteckningar om svartpeppar och sparar de i min att-göra-mapp i hjärnan.

Anteckningarna såg väl ut ungefär såhär:
Jag ska inte ta svartpeppar för givet. Jag ska inte slentrianpeppra all mat. Jag ska alltid använda nymald svartpeppar. Jag ska prova olika sorters svartpeppar och försöka förstå skillnaderna. Ibland ska jag laga mat och låta svartpepparn spela huvudrollen, som man gör med så många andra kryddor. Som i fallet med de här chipsen, eller med black pepper tofu.

Det är så lätt att glömma att den har en smak, en lika viktig smak som soya eller svamp eller rök eller vad som helst. Let’s not. Nu är jag framme vid Comosjön. Det är den finaste plats jag varit på. Det kommer att bloggas en hel del härifrån, en del om vad som händer här och en del om andra saker som händer i huvudet. Hoppas ni har det bra och inte super ihjäl er på flygplatserna, och hoppas att ni pepprar maten ordentligt när tillfälle ges.

Skål på er!
/Slaktarn