Okej, så ikväll är jag alltså konferencier på Kulturkalaset i Göteborg, det betyder alltså att du som är på plats bör komma förbi Kungstorget från kl 18 för att kolla in Jonathan Johansson som börjar spela då. Senare kör även Caligola och Jävlaranamma.

Detta med att vara konferencier är himla speciellt, man ska vara härlig och kul, säga intressanta saker om de som ska uppträda men ändå inte vara jobbig och i vägen. Det värsta jag vet är spexare som egentligen önskar att alla var där för att se just dem *brrr*. Men ändå får jag ibland tvångstankar när jag står på scen inför mycket folk, nästan som människor med höjdrädsla som får för sig att de kommer hoppa. För det är klart att även om jag har pratat inför folk i över 15 år så finns det ändå en viss nerv precis innan jag ska upp på en scen, innan jag har hunnit bli varm i kläderna. Jag är aldrig rädd för att kissa på mig eller göra bort mig egentligen, för det är verkligen ingen big deal att råka säga fel och urin är bara mysigt. Det handlar snarare om den där stunden innan jag har landat i mig själv på scen, när kroppen kanske reagerar nervöst fast jag själv, i huvudet, känner att jag har koll. Då kan jag ibland bli rädd för att adrenalinpåslaget ska göra mig för tänd så att jag utanför min egen kontroll får för mig att göra som den här killen: