Hellu lovers!

Asså Radiogalan igår.. låt oss säga att stavningen bakom Christer:

..och det faktum att det tydligen inte var Radiogalan jag var på:

…var de MINSTA av problemen igår. Och kanske inte heller att mickarna lade av när artisterna uppträdde, att de flera gånger försökte visa ett videoklipp på när Årets Rookie Linnea Wikblad (woop woop!) vann sitt pris tidigare under dagen och bara fick fram ett ihopklipp av allmänna bilder från Radiodagen UTAN ljud eller att det som vanligt var plågsamt att lyssna på ”the friendly banter” mellan konferenciererna..

Nej, det jobbigaste av allt var när priset för Årets Radiokanal skulle delas ut och man av juryns motivering förstår att Radio 1 får priset (en miss i sig – men så var det med alla motiveringar. Snacka om att ta udden av uppbyggnaden av meningen: och priset går till…) och Radio 1 börjar jubla innan uppläsningen har hunnit komma till ”..och priset för årets radiokanal går till… P3 DOKUMENTÄÄÄÄR!!!!!!”

”Eller nej..”

*tystnad, förvirring*

Stackars Nassim Al Fakir som läste från ett feltryckt manuskort går av scenen för att kolla hur det egentligen ligger till och för att rädda situationen eller något så drar någon på den här på storbildsskärmen på scenen:

eh..

Men det var så klart också kul, mest att få träffa gamla P3-kollegor:

Henrik T är ju förövrigt en av de allra första jag sände radio med (back in -2008). På den tiden när vi programledde Kvällspasset och jag sidekickade honom i Brunchrapporten såg vi ut så här:

Så Dallas!!!