Jag återhämtar mig fortfarande från helgen. Ni vet när man har haft ca den bästa helgen man kan ha, som har innehållit precis allt man vill att en helg ska innehålla (långa frukostar, svettiga dansnätter, höstpromenader, filmmys, godisorgier, hemmabrunch..) 

När jag bodde i Göteborg så var vi ett gäng som umgicks hela tiden och nu när både Malmen och jag flyttade hit till stockholm känner jag verkligen att den tredje musketören saknas mig. Underbara Linda.. I helgen kom hon upp till Malmens invigning av utställningen på Etnografiska och båda två sov över hos mig. Detta är en sån jäkla vinnare, att ha en hel helg med sina bästa människor och få både somna och vakna med dem i samma rum. Att få festa med dem hela natten och vakna till att ens kille går upp tidigt och börjar göra en galen monsterfrukost på lördagen till alla. Frågan jag ställer mig varje gång jag haft det så här bra är, varför gör jag inte så här varje gång jag har en trist helg? Varför bjuder jag inte bara hem en kompis på övernattning? Det är det absolut lättaste sättet att ha det skitbra.