Igår pratade jag om #Hillary2016 och hur jag knappt orkar andas om jag inte får se fler kvinnor i positioner som spelar större roll för världen snarast. Nej, det handlar inte om Hillary i sig, det handlar om känslan av hur jävla omöjligt det skulle vara i världen/Sveriges ögon att kvinnor skulle ha samma positioner som domineras av män. Och hur överjävligt tröttsamt det är att när en kvinna väl lyckas klättra dit så har hon tusen fler hinder i vägen än en man någonsin skulle behöva bry sig om. Så tröttsamt att jag ibland inte fattar varifrån man ska hitta kraft att fortsätta kämpa. Och ännu mer tröttsamt när man nästan dagligen får höra (OBS från människor som inte är kvinnor): ”Men så farligt är det väl inte? Tål du inte ett skämt?” Nej just det, det handlar naturligtvis inte om ett systematiskt förtryck och en ojämställdhet som är så utbredd och vanlig att man knappt ser skogen för alla träd, utan det handlar så klart om min brist på humor.. GAH!

Tills dess fortsätter jag gräva bland karaktärer, låtar, klipp och bilder som ger mig en liten luftficka stor nog att hålla huvudet ovanför ytan av bajsfloden full med patriarkal skitstruktur till nästa dag. 

Denna karaktär till exempel, så mycket jag älskar henne: