För lite mer än två år sedan startade min kompis Julia Skott en blogg som hon kallade för Kroppsbilder. Tanken är väl att det blir som ett virtuellt omklädningsrum där folk med alla möjliga slags former och mått skickar in bilder på sina egna (ofta nakna) kroppar. Alltså jag har, precis som många andra, rätt många issues med min kropp men det finns inget tillfälle som jag mår så bra i den naken som när jag är i omklädningsrummet efter jag har tränat. Jag känner mig aldrig så normal utseendemässigt som när jag får se ett tiotal andra nakna kroppar som både är lika och olika min och återigen bli påmind om att en vanlig kropp inte är samma sak som Gisele Bündchens bootytooch i Victorias Secret-underkläder. Jag älskar att bli påmind om att normalitet inte existerar, för det om något är så otroligt lätt att glömma.
Det är klart att jag rent logiskt vet att inte ens Giseles kropp ser ut som Giseles kropp på bild om jag tänker efter, men om man ständigt matas med med bilder på tv, skiv-, film-, cornflakesomslag, på reklam för pokersajter, glasögon, skor, tandkräm, utbildningar, på tuttbilder i tunnelbanan och operera-om-dig-bilder i dagstidningen som alla säger att det är det där airbrushade, photoshopade PERFEKTA som är normalt, hur ska man då kunna motivera sina bristningar, celluliter, lår som går ihop och iranierfjun överallt på kroppen? Hur är det tänkt att jag som medveten och smart person ska vara absolut nöjd med det faktum att min kropp helt enkelt inte är byggd för mellanrum mellan låren och att den dag jag har det så är jag antagligen undernärd..? Hur ska jag verkligen känna att min friska kropp som bär mig är okej och mycket mer än okej när den enda kropp som jag får se utanför omklädningsrummet som ens närmar sig min är undantagsbilder? De när typ Dove gör någon kampanj om att älska sig själv oavsett. De är ändå bara en promille av alla de andra bilderna man blir matad med, och nej – de ”positiva” bilderna är inte alltid bättre än ingenting. Det är bara det att den typen av kroppsbilder är så få att vi tvingas bli tacksamma för smulorna oavsett hur torra eller feltänkta de än är.
När jag blir så här trött på allt finns det ett par saker som hjälper mig:
1. Bli arg! Bli rosenrasande vrålförbannad och påminn dig själv om och om igen att det här inte är ditt fel. Det är inte DITT fel att du har en skev bild av verkligheten. Du vet säkert redan det här, men du behöver påminnas!!
2. Släpp skammen över att du som Medveten Person© är inlurad i det här hörnet, skit i att skämmas för att du skäms – det leder dig ingenstans. DET ÄR INTE DITT FEL!!!
3. Kolla på Killing us Softly 3 och Killing us Softly 4 (även om du redan har sett dem, se igen)
4. Träna något, vad som helst! Nej, inte för att bli något annat än du är såklart, utan för att känna din kropp och vad den kan göra. För att bli stolt över just din kropps kapacitet. Och efter att du tränat ska du göra som min vän Johanna lärt mig: Pussa på dig själv. Jag skämtar inte!! Varje gång jag har tränat och rört min kropp tills den ligger på golvet och flåsar och svettas ger jag mig själv en puss, till exempel på min bicep eller mitt knä. Jag kände mig helt orimlig i början när jag gjorde det, men det är ett sätt att visa mig själv respekt och tacksamhet. Numer glömmer jag aldrig att pussa på mig, det är nästan den bästa delen med hela träningen. Passa även på att kolla in alla andra kroppar i omklädningsrummet och se med egna ögon att allt är ”normalt”.
5. Umgås med bra folk! Umgås med människor som peppar dig och hjälper till att bygga upp dig istället för att skjuta dig små gliringar eller prata om hur fula och fel alla andra är, det gör bara att din bild av vad som är vackert och ”normalt” blir för snäv. Säg ifrån när någon gör det och försvara dig och de som bli bashade. Allt handlar om självrespekt.
6. Känn att du alltid förtjänar att vara ditt snyggaste om och när du själv vill. För ungefär ett år sedan var jag väldigt mycket mindre i storleken än jag är nu. En dag stod jag framför min garderob och fick inte på mig ett enda plagg. Jag kände hur paniksvetten började rinna längs med ryggen och hur magen började värka av självhat. Jag vet att flera säkert känner igen sig i beskrivningen att jag kände att jag inte förtjänade att ha på mig mina fina kläder eftersom jag hade vuxit ur dem, de satt tajt och obekvämt och jag tyckte att jag var sämst i världen. Efter att paniken hade lagt sig ringde jag en vän som kan kläder och bad henne följa med mig ut på stan och handla nya kläder till mig. Jag som hade tänkt gömma mig i vad vi än skulle köpa (pga förtjäningstanken) kom hem med plagg i en lite större storlek som alla var skitsnygga, snyggare än mycket av det jag redan hade och fick mig att känna mig som da bomb och gjorde att jag ville flaunta min kropp istället för att tro att jag inte är en bra person förrän jag får på mig mina små jeans igen. Oavsett vilken storlek jag är ska jag bannemig älska mig själv! Det får vara nog med detta självhat någon gång, det tar bara så himla mycket tid och kraft. Det är på riktigt världens ondaste spiral.
7. Sluta äta p-piller. Jag kommer att skriva ett längre blogginlägg någon gång om p-piller och hur de har påverkat mig. Men kort bara: Jag har ätit p-piller i 15 år, jag lade av för en och en halv månad sedan och har aldrig någonsin tyckt så mycket om mig själv, på det här sättet förrän nu. Jag vet rätt många tjejer som säger att de upplevde samma sak när de slutatde med hormonerna. I’m just sayin’… (Uppdatering: började äta p-piller igen efter 1,5 år pga hälsoskäl eeeheheheee, men minns fortfarande hur mycket jag älskade mig själv när jag var utan. Så om du kan skippa, gör det!)
8. Fake it ‘til you make it. Det funkar! Prova att framhäva någon del av din kropp som du gillar, testa att till och med skryta om den. Testa att säga till en vän: Kolla min supernajsa röv idag. Visst är den snygg? Det funkar för mig i alla fall. Till slut kommer de där orden att ta fäste och gro inuti dig – precis på samma sätt som alla de där elaka orden har gjort i åratal.
9. Dela med dig av dina bästa film-, tv-, musik-, bild-, föreläsnings-, pepp- och tanketips till dina vänner! Berätta vad som brukar funka för dig när du känner dig nere. Ju mer du delar med dig av dina tips till andra, desto bättre känner du dig eftersom du påminner dig själv också.
Grymt bra inlägg! Känner igen mig på punkt 7! Men skillnaden är att jag köpte stora kläder som gömde min mage… Men det är bättre idag! :)
Jag tror helt enkelt att jag med tiden bara accepterat att alla har dåliga dagar och jag också och vi mår alla bra och dåligt ibland och så är det och så kommer det att vara så jag kan lika gärna acceptera det nu.
Jag är uppväxt i ett hem med en stark mamma som i samband med badhus och gymbesök gick naken utan att skyla sig med handduk eller någonsin skämmas över sin kropp. Hon var stencool med hur hon såg ut även om hon senare på äldre dagar har gnällt lite över magen etc. När man själv var känslig i tonåren (utan att det fanns ett enda skäl) förklarade hon som de flesta mammor gör hur onödigt det var men hon levde efter det också. Jag har ingen aning om hennes syn och förhållningssätt till kroppen är den enda förklaringen men jag har förvärvat den synen och förhållningssättet på äldre dagar. Är inte själv särskilt nöjd när kläder blir för små men jag skyler mig inte trots bristningar, hår och lite häng här och där. Jag har en snygg kropp, sedan är den andra debatten om man ser sig själv som ett objekt eller ej. Men med anledning av att du efterfrågar tips etc: släpp skammen, släpp kroppen loss det är vår. Om vi inte ändrar förhållningssättet och synen på våra kroppar kan vi knappast förvänta oss att våra barn eller (yngre) medsystrar ska kunna göra det. fred ut.
Braaa! Jag älskar den här sortens inlägg. Varje gång jag läser blir jag lite självsäkrare. Känner mig sjukt taggad på att läsa kommande inlägg om p-piller!
S- bästa kommentaren! låter som något jag ska ta till mig, tack.
Grymt bra skrivet! Så fort jag känner att jag är på väg att deppa ihop så gör jag allt tvärtom.
VIll jag gå och lägga mig så går jag ut och går istället osv.
Man ska ge sig själv beröm varje dag och framför allt se till att ha en bra hållning, sträcka på sig och le. Det sprider sig i hela kroppen och gör att man får utstrålning som i sin tur gör en oslagbart stark inombords och gratis vacker utåt sett!
Det fungerar! Jag vet.
Bra tips och tankar alla har. Det är så sjukt värt att (för omväxlings skull) våga vara lite snäll mot sig själv istället och fatta att det inte är en själv det är fel på.