Det är 29 maj och hurra hurra min kille fyller år. Det är även koreanska adoptivpärondagen.

Varje år sedan vi blev ihop tittar jag tvångsmässigt på det här klippet den 29 maj. Men i år råkade jag sätta den i en annan kontext än ”Nile City är ju skojigt”. Fan att vara medveten, det är ju så jävla tråkigt ibland. Men har man valt det röda pillret så har man. Ingen återvändo osv.

In other news: Jag ska inte se Beyoncé ikväll och jag hatar det så mycket. GAAAHH!!!

Det här känns precis som det där mellanstadiediscot som jag missade när alla andra började pussas och klämma på varandra för första gången = jag hamnade så himla efter och alla pratade om den kvällen 4-ever. Och man själv ba:

Sätter all internet på mute ikväll, vill inte höra eller veta något. Tack på förhand.