Jag har börjat se om Gilmore Girls för första gången sedan det gick sist. Då var jag 18 och Rory var 16 och alla (läs: vuxna som hade koll på kultur) tjatade hela tiden om att GG var för ”pladdrigt”, ”de pratar för snabbt” och ”jag får ont i huvudet”. Så jag gick med på att det nog inte var så bra och slutade titta och har verkligen dragit mig för att se vidare efter första säsongen. Vem bryr sig om deras pladder liksom?
Igår fyllde jag 31 och precis nu när jag ligger i sängen och är 12 avsnitt in så inser jag att jag nu är närmre Lorelai i ålder än Rory. Hon är 32. Och jag tänker att ingen någonsin har använt ”pladdrigt” på samma nedlåtande sätt om världshistoriens största ordonanist Aaron Sorkins serier. Hittills har jag mest hört begrepp som ”intensivt”, ”högt tempo” och ”det gäller att hänga med”.
Den serien tyckte jag var jättejobbig att se på! Och ska jag put the cards straight så fattade jag den inte.
Och visst hade serien med en pojkman med bakåtvänd keps i rollistan? (Eric Saade hade kallat honom för manboy)
Älskar den serien! Förra gången jag såg serien tyckte jag att pojkmannen i keps bara var en surgubbe som mumlade. Nu tycker jag att han är fullt rimlig. Antagligen i takt med att jag blivit äldre och tråkigare. Men jag har alltid varit Team Luke. Och Team Jess eller Tristin. Avskyr Dean lika mycket nu som då.