Asså kan man ens ha så ont i kroppen som jag har nu? Ja det kan vara mycket värre, jag vet. Men efter en veckas väggmålande till midnatt, fix, jox, bärande, kånkande och helvete är jag äntligen klar. Nu har jag flyttat in i min alldeles egna lägenhet. Det mesta står fortfarande i flyttlådor men det viktigaste är på plats och jag ska försöka vänja mig vid den här trygghetskänslan igen. Den som säger att jag får vara här hur länge jag vill. Och spika och borra upp vad fan jag känner för. För det här är mitt hem. Och mitt namn står på dörren. Skål!