Vi måste prata hemförsäkring. Aaa tyvärr nu händer det. När ni inte trodde jag kunde bli präktigare. BAM! Hemförsäkring bitchezzz!!!!

I lördags blev jag av med min väska på T-centralen. Det är så himla oklart hur det hände, men det hände. Jag kom på det när jag var hundra hållplatser bort och min kompis och jag fick åka hela vägen tillbaka och leta igenom varenda papperskorg på plattformen, be en stilla bön inför varje nytt samtal med en spärrvakt osv. Men den var ju helt borta och med den både min plånbok och hemnycklar. Alltså HEMNYCKLARNA! Så sjukt oskön känsla. Att vara den enda i Sverige som heter som jag är gött på massa sätt, men icke när nån har dina nycklar och ditt unika snöflinge-namn. 

Efter samtal till polisen fick jag reda på att jag fortfarande inte är skriven på min adress (tack livet för att jag är en sån lat och ouppstyrd person) så den som har nycklarna vet eventuellt inte var jag bor. Och tack ännu mer livet för att jag har såna strålande stjärnor till vänner som öppnar hotell i sitt hem åt mig under de två dygnen jag tänkte att nycklarna skulle dyka upp. Efter evigheters om och men, en låssmed som fick byta ut 4 (!) lås på min dörr, vänner som tar ut kontanter till mig medan jag swishar över som om jag vore rik och ett id-kort som plötsligt dök upp på Popaganda som jag inte var i närheten av (och inte heller kan använda pga spärrade snabbt som inihelv) så sitter jag äntligen i min lägenhet. Utan kontokort eller leg. Men med en låst dörr som bara jag har nycklarna till och det nya id-kortet och kontokortet är på väg. Snart ska jag dessutom levla upp från att ha pengarna i en 7eleven-påse till att köpa en ny plånbok *unna majj*.

Poängen är hur som helst att låssmeder är skitdyra. Med rätta. Men med en hemförsäkring så kostade 9000 kr bara 1500 kr i självrisk. Fatta bra grej? Det finns en anledning till att vuxna tjatat om hemförsäkring, a-kassa och facket hela ens liv. All this is good. Det handlar om att ha ett säkerhetsnät. Och fyfan vad tacksam jag var efter miljarder självspäkande samtal till olika människor om att jag varit en idiot att få höra damen på försäkringsbolaget räkna upp allt jag förlorat och vad det var värt (”plånbok: 10 kr”) och sen säga att jag får nästan allt tillbaka. Att det kommer ordna sig. Samma känsla som när man blir av med jobbet och a-kassan gör att man bara står med brallorna halvvägs nere. Alla dessa saker jag räknade upp ska ni, om ni har möjlighet, se till att skaffa. Och vänner som mina ska ni också ha. Såna som inte bara låter dig sova hos dem, utan också packar en matlåda till dig och lånar ut sin tandborste när du glömde köpa en på vägen. Fy fan vad jag är lyckligt lottad (och har världens snyggaste nyckelring).