Inte bara jag som är i akut behov av att se om Romeo och Julia (från 90-talet, what else) efter den här videon va?

Ja, jag är så vansinnigt megapartisk här (pga är till exempel med i videon), men nu måste vi prata om Beatrice Eli igen. Idag släpptes alltså äntligen hennes nya låt + video och den är så bra så bra så bra så bra!!!! Jag vill inte prata en sekund om ”Kent” när en människa som Bea gör musik.

Att spela in videon var så himla kul. Vi höll på en hel dag och kämpade med koreografier, blev megasnyggt stylade, hade så himla mysigt med varandra och vaknade med sjuka blåmärken efter att ha legat på det där golvet i flera timmar och dansat. Helt klart värt det!

Jag har hittills bara satt upp en enda bild ovanför mitt skrivbord på Rättis:

Det är från en artikel i DN som handlar om Julia Spada, Beatrice Eli, Marlene och Ji Nilsson. Alla genier, alla megainspirerande kreativa hjärnor som ger mig så mycket hopp och pepp.

I november släppte Ji Nilsson I’m her på Soundcloud och den blev mitt soundtrack genom resten av vintern. Jag har lyssnat och lyssnat och lyssnat igen på den och idag släpptes ÄNTLIGEN videon för det betyder att låten även läggs ut på Spottan och itunes = så mycket enklare att lyssna på för mig som kopplat in ett Sonos-system hemma (varför lirar inte det med Soundcloud?).

Och nu när jag hör den igen för första gången på ett tag så slås jag ännu en gång av hur starkt jag associerar låtar till perioder i mitt liv. Hjärtat snörptes åt om en säger.

Men också, vad lättad man blir när en låt påminner om ontet som har varit, hur ont det än har gjort. Just för att det betyder att det ligger i det förflutna.