Lyssna: Echavox nya album är en förtrollande egensinnig resa mot mörkrets hjärta

1:26 14 Jan 2016

Det Portland-belägna musikkollektivet STYLSS hade ett fantastiskt 2015. Tillsammans med en rad artister, främst egensinnigt talangfulla producenter, lämnade de Soundclouds periferi för att göra sina röster hörda genom en rad lyckade projekt, från artisternas egna underverk till hyllade bootleg-samlingar. Under det gångna året var kollektivets ljudbild kanske främst associerad med något elektroniskt diffust, emotionellt och trap-aktigt – se till exempel på musiken från Eastghost eller Onhell – men med Echavox nya album blir uppfattningarna, av vad STYLSS faktiskt är, ännu oklarare men desto fantastiskare.

Queen of Heaven har Echavox – vars riktiga namn är Andrew Eastman, inte att misstas med redan nämnda Eastghost – skrivit, framfört och spelat in varenda låt. Efter att ha lyssnat på samtliga elva spår kan jag endast påstå att det är en imponernade insats, speciellt för någon som harvar i karriärsmässiga indiemönster.

Echavox gör låtar med kapaciteten att sätta eld på ens känslor som om man vore en vampyr i dagsljus, för att sedan bara bli till rök när nästa låt regnar ner över en. De är dramatiskt självupptagna, men blottande och förkrossande. Redan vid öppningsspåret blir detta uppenbart, då Eastman från första början nosar på något unikt.

Med en akustisk gitarr samt fragment av synthspår ljuder låten döpt efter albumet likt nedstämd country, en känslomässig mordballad med vingar, en avskalad introduktion till denna oförutsägbara samling ljudbilder, samt en sorters mistlur med ett förtrollande grepp över oss ovetande lyssnare. Genom hela albumet slängs vi sedan mellan olika instrument och trummönster. För att ena stunden förföras av ett piano, till att i andra försvinner in i en ambient synthdimma.

Jag skulle vilja kalla Queen of Heaven för en motsägelsefull resa mot mörkrets hjärta, den är trots allt en alldeles för njutbar sådan. Dock blir de melankoliska tonarterna till en röd linje i detta virrvarr av musik, Eastmans vemodiga stämma förvandlas till en kompass och när vi väl har nått till slutet av sista låten You Reap Only What You Sow, ja då är i alla fall jag redo att ta konsekvenserna och försvinna in i denna känslofyllda bubbla igen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp