Veckans singel

Det verkar ta en evighet för den svenska duon Karl X Johan att släppa det efterlängtade debutalbumet. Det talades om 29 april ett tag men som ni kanske förstår så är det löftet ett minne blott. Väntans tyngd blev dock lite lättare igår med den nya singeln A Better Tomorrow. Idéen om en bättre morgondag är en vi gärna ser komma till liv med ett album efter denna storslagna synthballad. Det doftar 80-tal likt aldrig förr när de än en gång överträffar sig själva och då ska det sägas att jag än idag avnjuter fantastiska Flames.

Veckans musikvideo

Den kanadensiska producenten Ryan Hemsworth är ett växande namn, ständigt ute på vägarna turnerandes. Förra året släppte han sitt officiella debutalbum Guilt Trips, en genreöverskridande resa genom molntäta atmosfärer. Han tycks än vara där, uppe bland molnen, när han samarbetare med RnB-sångaren Tinashe. Deras låt One For Me har blivit med en video som producenten själv vill kalla för världens tråkigaste. Den speglar baksidan av det glamourösa livet som dj. Lyxiga hotellrum och vaniljfärgade sportbilar förekommer men spelar här en annan roll än i din typiska ”skrytvideo”.

Veckans japanska shoegaze

Att förklara den japanska gruppen LLLL:s musik är inte utan svårigheter. De kraftigt pulserande trummorna är på deras nya låt You i en vacker symbios med en storm av synthar vilket skapar något tämligen unikt. Som att det inte vore nog har allt en underton av shoegaze vilket jag är extremt svag för, slutresultatet är med andra ord jävligt vackert. Om detta är soundtracket till Godzillas bärsärkagång genom Tokyo kan du räkna med att jag befinner mig där nästa gång. Deras debutalbum Paradice släpps i juni och jag inväntar det hela med stor spänning.

Veckans mest inspirerande

Geni eller ej, vi kan nog alla komma överens om att Kanye West är smått galen. Den religiösa dyrkan kring hans persona (om det nu är vad det är) blev den här veckan allt mer absurd och det var inte Yeezus själv som stod för någon form av narcissism. Istället har ett fan, säkert lika galen som rapparen själv, satt ihop ett nytt testamente som samlar ett flertal visdomar från West. Det hela landar på en 30 minuter lång och surrealistisk video. Bland yogakonster, grekiska statyer och ett obehagligt soundtrack finner du kanske din frälsning. Bevittna den nya bibeln här.

Han har alltid varit lite av en udda fågel denne Michael Keaton. Tack vare Tim Burton blev han ett namn i varje hushåll efter ikoniska roller i Beetlejuice och Batman, men tyvärr tycktes han karriär sakta men säkert tona bort efter 90-talet. En vändning har inte varit långt borta de senaste åren och Birdman – ska inte misstas för rapparen – verkar vara projektet som kan kickstarta en renässans för den gamle hjälten. För ja det är just en gammal superhjälte han spelar här; eller rättare sagt en skådespelare som spelade en superhjälte, rätt meta eller hur? Med bristande psykisk hälsa förbereda han sig inför att inta Broadway – och även slåss med en Edward Norton endast iförd kalsonger.

Filmen är baserad på Raymond Carvers roman och verkar vara en mörka komedi där The Wrestler möter The Secret Life of Walter Mitty på en teaterscen. Det schizofrena spektaklet distribueras av alltid kvalitativa Fox Searchlight och i registolen ser vi Alejandro González Iñárritu. 

Bland resterande skådespelarensemble finns imponerande namn likt Emma Frost, Naomi Watts och Zach Galifianakis (googlade och vet ännu inte om jag fick det rätt). Men den knappt igenkännbara Keaton verkar bli filmens center och jag är redo för all galenskap han har att komma med. Under oktober går den upp på bio i staterna, låt oss hoppas att den når norden illa kvickt därefter.

John Oliver är fantastisk och det är även hans HBO-serie Last Week Tonight. Segmentet från helgens avsnitt där han sågar FIFA längs fotknölarna har nu gått viral med hela 2 miljoner views vilket betyder att Oliver är USA:s mest populära fotbollsexpert. Därför kändes det endast logiskt när Seth Meyers bjöd in honom till Late Night – efter en underhållande konversation på Twitter – för att snacka fotboll, denna gång med lite mer entusiasm från britten. De känslokalla jävlarna i FIFA kan dock inte känna sig helt säkra när de bland annat jämförs med Walter White i Breaking Bad. Dock är det de positiva aspekterna med fotboll viktiga här, som att lära sig och ta sina malariatabletter i tid.

Jag vet inte hur många år som har gått sen vi fick första Sin City filmen, men den blodtörstiga orgien är i alla fall inte glömd. Denna sommar – augusti närmare bestämt – tas vi tillbaka till den svartvita staden av synd med uppföljaren A Dame To Kill For.

I registolen ser vi återigen Tarantinos protegé och tillika Grindhouse-entusiast Robert Rodriguez, samt mannen bakom upphovsmaterialet; Frank Miller. Ens naturliga impuls borde säga att detta är något positivt, tyvärr minns en del kanske när Miller klädde ut Samuel L. Jackson till en nazist i filmen The Spirit (bara en av alla idiotiska drag). Men tillsammans med Rodriguez och detta imponerande ensemble av skådespelare hoppas vi att liknande fadäser kan undvikas, för nog har vi längtat efter att få se Mickey Rourke mer vandaliserad än någonsin förr? 

I en galax synnerligen snarlik våran säkrade George Lucas år 1973 rättigheterna som skulle göra honom till världens rikaste regissör. Under förhandlingarna kring bagatellen Star Wars valde han en mindre lön och möjligheten att kunna göra leksaker av sitt rymdepos. 40 år senare har det sålts Star Wars relaterade leksaker för ett värde över 2 miljarder dollar. Men under dessa år tycktes regissören även förlora visionen och filmerna blev mer till reklam för leksakerna än tvärtom.

Nu vilar hans produktionsbolag Lucasfilm i händerna på Disney. Det är dock en annan filmstudio under deras vinge som har figurerat frekvent bland media de senaste veckorna, Marvel Studios. Kreativitet verkar vara nyckelordet när nya Star Wars filmer produceras. Men gäller detsamma när Marvel planerar att låta sitt filmuniversum pågå i en oändlighet? Eller är vdn Kevin Feige lika hungrig för stålarna som Lucas var?

Det är frågan många ställer sig efter att Edgar Wirght lämnade filmatiseringen av Ant-Man. Beslutet skall ha varit grundat i kreativa meningsskiljaktigheter, ett ärr med historia bland Marvels filmer.

Edward Norton som Hulken

Edward Norton och Mickey Rourke är två skådespelare som har ett dramatisk förflutet med Marvel efter att ha medverkat i respektive The Incredible Hulk och Iron Man 2. Scener viktiga för deras karaktärers utveckling klipptes enligt dem bort och ersattes med popcorntuggande action. Deras kritik ville studion inte veta av vilket bland annat ledde till ett väldigt offentligt bråk med Norton.

Även regissörer likt Jon Favareu och Kenneth Branagh har inte sett lika med Kevin Feige. Kanske var det därför äran att regissera Thors uppföljare gick till den tämligen oprövade Alan Taylor. Det är lätt att trava efter studions pekpinne när din film kan bli biljetten till stadion där de stora spelarna lirar. Var det även anledning till att bröderna bakom en rad Community-avsnitt fick regissera Captain America: The Winter Soldier?

Edgar Wright med en utgåva av sin drömhjälte.

Om vi återgår till Edgar Wright så var det efter en rad revideringar av manuset (som han har jobbat på sen 2006) från studion som fick honom att lämna projektet. Joss Whedon, den enda av Marvels regissörer som de inte vågar bråka med, svarade på det hela med en bild där han höjer en Cornetto glass mot skyn. En gest med symbolik.

Till och med Whedon tycks därmed ha tröttnat på hur Marvel mer och mer målar in sig ett hörn där kreativa filmskapare inte ryms. Det har som sagt hänt förut, till och med när serietidningsfilmerna tog sina första steg under 70-talet med Superman. Då var genren endast ett ungt barn och nu har vi ett helt släktträd med Marvel som dess patriark. Alla deras val kommer påverka resten och det är inte lovande i en värld där – enligt rykten – Guardians of the Galaxy anses som ”vågad”.

En som står i Marvels skugga är den andra seriejätten, DC Comics, som försöker hankra sig fram medan fadern alltid tycks ligga ett steg före. Ska vi verkligen låtsas som att Wonder Womans inkludering i nya Superman/Batman-rullen inte är ett sätt för dem att undvika en solofilm med superhjälten? Även fast Hunger Games drog in mer pengar än Man of Steel så verkar idéen att låta en stark kvinnliga ”superhjältinna” ta upp hela vita duken alldeles för skrämmande. Men det är klart att det är skrämmande när faktumet kvarstår att Scarlett Johansson under flera år har diskuterat en egen film för sin karaktär Black Widow och ännu verkar inget vara klart.

Tim Burton och Michael Keaton på inspelningen av Batman (1989).

Kevin Feige och de andra tycks ha glömt att fundamentet de står på är byggt av nyskapande regissörer och risker. Få trodde att Tim Burton (eller på Michael Keaton i huvudrollen) skulle kunna göra Batman rättvisa när allmänhetens bild av läderlappan i mänsklig gestaltning var Adam West och 60-talets pajiga serie. Eller när Bryan Singer kom med idéen att göra en ”realistisk” filmatisering av X-Men. Det var även den realism som skulle ge Christopher Nolan chansen att göra sin tolkning av en redan nämnd superhjälte.

När pengar går före kreativitet så dödar det även filmskapandets passion. Columbia Pictures verkar ha förstått detta och därför har Marc Webbs The Amazing Spider-Man i alla fall hjärta medan Marvels är lika artificiellt som Tony Starks. Låt oss även se på X-Men franschisen driven av Lauren Shuler Donner, en ensam kvinna i en värld av män. Där har vi Mystique, en kampsportsbegåvad hjälte – istället för en kvinna i nöd – som tar upp mer plats för varje film. En del skulle hävda att detta beror på Jennifer Lawrences popularitet men om det nu är fallet borde väl Johansson redan ha säkrat en egen film? 

Ifall Kevin Feige tänker fortsätta bygga på sitt imperium med medelmåttiga karaktärer likt Ant-Man och Doctor Strange så krävs nytänkande snillen likt Edgar Wright. Synd bara att de måste genomgå dessa sektliknande invigningar där kvalificering endast kan nås efter ett dussin revisioner av manuset.            

Därmed är en sak i slutändan säker: Ant-Man är förlorad. Bland den religiösa nördkulturen är Wright en gestalt av gudalika proportioner. Faktumet att andrahandsvalet Adam McKay drog sig ur efter ett dygn gör inget bättre. När de väl fann en regissör så blev det Peyton Reed, mest känd för en 6 år gammal komedi med Jim Carrey. Fansen kommer (de allra flesta har redan) att vända filmen ryggen när den går upp på biograferna likt ett tal från Jimmie Åkesson. Jag tvivlar tyvärr inte på att detta är den första i raden av många förluster inom den ständigt växande genren. Om nu de senaste ryktena stämmer – att Wright även lämnade pågrund av produktplacering – lär superhjältefilmer snart vara tillbaka där de en gång föll.