Innovativ och nytänkande rap är alltid spännande i alla dess olika former. En av de mest progressiva inom den alternativa scenen just nu är Bones, en ung rappare från en post-cloudrap värld; samma universum där den melankoliskt flowande svensken Yung Lean och Memphis-influerade tillika nutida legenden Lil Ugly Mane härstammar.

Även fast han inte ens kan gå på Systembolaget så har den unge Michigan-rapparen släppt hela 16 mixtapes, om jag nu har räknat rätt det vill säga. Hans lust för att släppa musik konstant verkar – precis som hans äldsta projekt – vara influerad av en ung Lil Wayne. Tyvärr kan kvantitet gå ut över kvalité, något flera av projekten har lidit av. Samtidigt har det varit fascinerande och följa hans resa bland G-Funk, synthensembles och shoegaze-doftande gitarrslingor. Allt detta kuliminerar nu med mixtapet Garbage, en samling låtar som kan vara hans allra bästa. Mognaden är uppenbar när grillsen är slängda och den smärtsamt nostalgiska kärleken för sydstaternas rap glömd; musiken är här istället hans egen.

Allting tar sin början med låten ReturnOfThePimp där instrumentalen och rappen är en uppenbar återblick till den musik han släppte under karriärens tidigare dagar. Men redan vid andra spåret Butterfly tar ljudbilden en u-sväng och en vild resa får sin början där den blytunga atmosfären håller allt samman. Från något falsk men innerlig sång till hardcore screamo, Bones låter inte de barriärer andra rappare lever inom påverka honom.

De flesta av låtarna är relativt korta och tickar in vid 2 minuter sträcket. Men känslan av att Bones gör musik på impuls för en generation med bipolära-diagnoser är ändå hans styrka och kompenserar när ett flertal verser uteblir. Den unika renässansmannen är kanske inte är den bästa rapparen eller historieberättaren men han tycks ha funnit en nerv hos unga rapfans likt ingen annan. Bevisen från Garbage kan radas upp, jag vill dock hävda att HeartagramAdios är den absoluta bästa. Över ett beat som samplar gamla eurodancegruppen ATC går en förtvivlad Bones loss och en majoritet av hans olika stilar manifesteras. Musik gjord för en moshpit fylld av tårar. 

Gratis download: Bones – Garbage.

Jag har under den gångna veckan undrat ifall Game of Thrones har byggt upp tillräckligt med förväntningar inför säsongens efterlängtade nionde avsnitt (för vi vet att det alltid är vid nio det smäller). Vildingarnas stundande attack har funnits på tapeten sen långt tillbaka men kändes ändå väldigt avlägsen inför detta avsnitt. Men efter en blandning av sexualkunskap och romantik var jag ändå fullt redo när stridshornet väl ljöd.

Majoriteten av avsnitt är ett enda stort slag filmat likt något du skulle kunna se på en biograf, med CGI-mammutar och trickfilmade jättar. Hela spektaklet skall ha tagit över en månad att spela in och är dyrare än allt annat serien har producerat. Att Neil Marshall – som även regisserade andra säsongens slag vid Blackwater – inte gör film på heltid är otroligt. Men detta blodiga slag kostade även mer än pengar när vi fick se flera kära karaktärer mista livet. Låt oss minnas dem och se vilka som överlevde med veckans lista.

Veckans Power Ranking:

1. Jon Snow

Den känns väl ändå rätt given? Den senaste trenden i Westeros och på denna power ranking tycks vara oäktingar. Jon Snow må inte ha vunnit ett eget släktnamn likt Ramsay Bolton men han stod ändå som segrare efter första dusten om Castle Black. För medan Janos Slynt gömde sig i källaren så briljerade bastarden på slagfältet (farsan hade varit stolt eller hur?). Tyvärr verkar Ygrittes bortgång ha lämnat honom smått självmordsbenägen när han nu lämnar slottet för att försöka komma åt vildingarnas ledare. Efter Oberyns död och Tyrions dom var det knappast vad fansen behövde.

2. Grenn

En del kommer kanske bli förbannade över hur jag kan inkludera bortgångna på listan denna vecka, men lät Oberyn hamna utanför förra. Men kom igen, det finns inte direkt många kvar att välja på vid muren. Prinsen av Dorne mosades även av vad som liknade en jätte medan Grenn bekämpade en äkta gigantisk best. Efterlivet kan han dedikera till pep talk då det verkar, utan tvekan, ha varit den fallne broderns grej.

3. Ygritte

Tårar, riktiga tårar. Sedan leendet på ungens läppar? Westeros nästa tonårspsykopat är funnen? Jag hoppas nästan det då någon måste få skulden för denna förlust.

4. Samwell Tarly

Sam slår kanske inte rekord för antal vildingar dräpta, men han befann sig överallt under detta avsnitt och därav en viktig komponent i segern. Dock måste den största vinsten för vår älskade drummel ändå vara kyssen han delade med Gilly. Huruvida Sam tänker fortsätta utmana sina löften återstår att se nästa vecka.

5. Alliser Thorne

När en nästintill säker död är nära kan till och med de mest hatade karaktärer väcka sympatier. Säg vad du vill om detta svin, men han sprang inte och gömde sig i alla fall, utan bjöd på ett förbannat bra motstånd. Frågan är dock, ifall muren står efter nästan vecka, kommer då även Thorne halta vidare i rollen som Lord Commander?

Bubblare:

Three Finger Hobb

Jag tycker ändå att det känns som ett rätt givet val.

I övrigt eller Valar Morghulis:

• Fortfarande deppig efter förra veckan? Fortsätt leva i förnekelse här.
• Game of Thrones utmanade True Detective denna vecka med ett fantastiskt tracking shot.
• Måste även älska detta miljöbyte med assistans från en jätte.
• Återigen, scenen med Jon och Ygritte, visste inte att jag fortfarande brydde mig om deras relation så pass.
• Game of Thrones möter Miley Cyrus för att det är ett måste.
• Såg ni att det endast var fem regelbundna skådespelare inkluderade i vinjetten? Rekord?
• Nästa vecka når denna explosiva säsongen sitt slut med ett avsnitt på över än en timme. Vem överlever och vem dör? Hur många sekunder av en white walker kommer vi få se i slutscenen? Räkna i alla fall med att ha pappershanddukarna redo! Visstja, finalen kommer även att ge oss seriens hittills dyraste scen, hur det nu än är möjligt efter detta avsnitt.
• Blood Sweat & Tears av Future är dagen låt för din sorg.

Från förskolan till ålderdomshemmet, alla vet vem Psy är. Därför – efter att ha gjort en av historiens största låtar – känns det logiskt att denna kontemporära konstnär börja ägna sig åt samhällskommentarer. Många idéer cirkulerar säkerligen genom eran huvuden just nu, från PK-favoriter likt sexism till rasism. Men inte helt oväntat är det med färgglada visualiseringar av spyor som den koreanska artisten ska avskräcka en generation av barn från att börja dricka.

Festen är helt enkelt inte över med Hangover där även Snoop Dogg får hänga på, vilket lämnar en med antagandet att reggae inte är en givande genre rent finansiellt. Kombinationen känns ändå sjävklar då den ger rapparen en chans att bekämpa USA:s pågående försök att legalisera marijuana.

Hurvida Psy någonsin behöver släppa ett album återstår fortfarande att se. Denna låt kommer förmodligen höras överallt i sommar, så få det hela överstökat och spana in de två artisternas ode till nykterheten nu.

   

Svensk raps framgångar fortsätter att skörda framgångar när några av Sveriges bästa rappare möter punklegendaren Joakim Thåström. Den unge Nebay Meles och Adam Tensta tog sig an den klassiska Ebba Grön-låten Vad Ska Du Bli förra året vilket möttes av stående ovationer. Nu får låten en fortsättningen där Sebbe Stax, Silvana Imam och Thåström själv blir en del denna ny tappning. 

Mardrömsliknande framtidsvisioner om ett liv i slaveri för rutinerna blir till en skildring av ett vinterkallt land fylld med utanförskap och rasism som lär lämna ett starkt avtryck. Likt Ametist Azordegan skrev inför låtens släpp delar punken och rap liknande frustrationer vilket blir allt mer klart med denna melankoliska triumf.