Med låtarna Michelle och 2013:s Ocean etablerade 1987 sig som en av svensk musiks mest intressanta tillskott förra året. De drömliknande landskapen ackompanjerade av hjärtskärande texter hintade om att sångaren och producenten Victor Holmberg besatt något förankrat i den svenska popsjälen, samtidigt som de melankoliska synthmelodierna yttrade någonting större än så.

Med Michelle musiksatte han sommarnätter doftande av en soluppgång gläntandes mellan träden. På Ocean färdades han på stormande hav, en vacker bild fångad i en blåst av ångest. Nu när han släpper debutalbumet Härskarkonst är frågan uppenbar: var skall han ta oss härnäst?

Här gör 1987 det uppenbart att han inte tänker försumma ett vinnande koncept. Ljudbilden är väldigare än någonsin tidigare, en vid plattform för trummor filtrerade genom reverb och ekande falsetter i periferin. Holmberg låter sedan sin röst blandas ut i detta sceneri, pendlandes mellan pianon, saxofoner och synthlager. Risken finns där att vi någonstans förlorar honom, men med konsten att få igenkännbara historier om förhållanden som gick åt helvete att kännas mer personliga än många andras blir sångarens sårbarhet en vi omfamnar. Musik för tårar och dans, ångestladdad men euforisk, denna ständiga kontrast är i londonsvenskens regi ett samtida soundtrack för En (tidslös) Kärlekshistoria.

1987 är måhända uppe bland molnen med drömmar om att växa upp. Men när han sjunger Hej då står det klart att jag aldrig vill se denna artist försvinna, ärligt, sällan har jag fallit så hårt för ett svenskt album. Låt oss därför åter trycka på play och återgå till den övre stratosfären.

Medan svenska musikjournalister skryter över våra popexporters erövringar utomlands fortsätter det elektroniska landskapet i Sverige att färgas av nya oanade talanger. En som har bubblat under ytan sedan 2013 med EP:n Smutsen är Stockholms egna Hanna Järver — som nu tycks vara redo för den större publiken. Hennes hjärteskärande röst och fallenhet för minimalistiska synthmelodier fann ett hem med melankoliska singeln Ingenting Skrivet som släpptes i början av året. Där illustreras en ljudbild lik dunkla mörka skogar, vars fäste lämnar marken med siktet mot februari-himlen när 1987 gör sin tolkning av den emotionella popoden.

Med den Londonbaserade svenskens regi blir Hannas ord mer svävande i en reverbdränkt komposition. Denna känslomässiga odyssé är därmed en kontrastfylld sådan där ångestfylld sång vilar på utdragna men smått hoppfulla toner och en hårt slående snaretrumma. Från den svenska vinterdepressionen till Londons blöta gator — drömmen om våren fick precis ett soundtrack lika förväntansfull som uppgiven.

Du kan höra 1987:s tolkning av Ingenting Skrivet nedan samt se videon till originalet — båda låtarna släpps via Londons indielabel Talent Is Luck senare denna månad. Du finner även Hanna Järver på en scen under kvällens spelningar på Where’s the Music i Norrköping och Stockholms Debaser Strand denna lördag.

1987 var ett bra årtal för RnB. Whitney Houston släppte sitt andra album Whitney, vilket blev första albumet från en kvinnlig artist att debutera som nummer ett på Billboards topplista. Michael Jackson slog även rekord med fem listettor under ett år, alla från albumet Bad. Men det är också pseudonymen Stockholms Victor Holmberg bär på när han gör hjärtskärande RnB på svenska.

Det första vi hörde av honom var en rad remixer där bland annat Postiljonen fanns inkluderade. Men i september förra året bröt han tystnade med sin låt Ocean och idag fick den drömliknande pop-odyssén äntligen en uppföljning med Michelle. Narrativet verkar plocka upp där den andra slutade, båten har tagit sig över det mörka havet och är redo att gå i land. Låten tycks nästan gå från sommarnatt till morgon när den melankoliska atmosfären halvvägs in förvandlas till en euforisk uppmaning att dansa. Under en dimmig morgon, på en Open Air någonstans, skulle den här låten kunna fungera utmärkt.