Från Sydney till Portland, på Soundcloud finner vi inga landsgränser när två av årets mest prominenta namn på musikdelningsforumet samarbetar.

Representerar Australien gör regenten av bubbelkicks och synthladdade symfonitraps: UV boi – som på första singeln från sin kommande ep [L-UV] samarbetar med min personliga favorit EASTGHOST. Kombinationen av dessa artister tillika producenter är en vi kanske inte visste att vi saknade, men när de äntligen möts är känslan att vi har längtat efter detta sen de två reggade sig på Soundcloud.

If She, Is He är en komposition helt sammansatt av UV där flämtande andetag, basgångar av en annalkande domedag och sprudlande synthackord förvandlas till en bitterljuv palett för Eastghosts filtrerade röst. Låten i sig känns som ett praktexempel på hur en kärleksballad av beat-generationen kan yttra sig, där varma känslor blandas med självhat och luster med rädsla. Ljudbilden kan liknas vid att uppleva slutskedet av en tonårsromans, nedsaktad i tempo för att varje naiva hjärtekrossande ögonblick ska kunna tas in.

Midsommar står för dörren. Med andra ord är det dags att skåla för färsk potatis och sill ännu en gång. Alkoholen kommer flöda med nationalismen. Men istället för att gråta över hur fantastiskt detta land och dess traditioner är tycker jag vi istället ska se till våra musikaliska talanger. Kanske finner du här ditt alternativa soundtrack för fredagsnatten.

När vi bekantade oss senast med GRVGXR så var det samarbetet med UV boi som låg i fokus. Det är dock icke att förglömma vilken sällsynt talang han är på egen hand. Nu återvänder Dalarnas instrumentella Robert Smith med spåret Lynch, en titel som kanske är inspirerad av det mest Twin Peaks-esquea samhället du kan finna bland landskapets mytomspunna skogar? De mörka och skräckinjagande syntharna består i alla fall när bilden av en ”dungeon” – eller fängelsehåla om vi nu ska tala ren svenska – målas upp. Trummorna balanserar dock mer på technorytmer än det etablerade trapmönstret. Summan blir en danslysten historia för det knarkigaste av uteställen, med ett outro som fångar allt den atmosfären lär innebära.

Här har vi ännu en veteran bland BeatGenerationens alster i form av Nite Flights. För er som kanske minns är detta Stockholm-drömpopparen Azure Blues sidoprojekt tillsammans med den grafiska designern Slobodan Zivic. Tidigare i år debuterade de med en självbetitlad EP och redan nästa vecka släpps uppföljaren, turligt nog har vi nu blivit givna en singel nu för att lätta på väntan. Låten Enterprise är inte helt oväntat en analog rymdopera med discoinfluenser av cinematiska proportioner. Gömmer det sig här kanske en konspiration likt sammanbandet mellan Trollkarlen från OZ och Pink Floyd – The Dark Side of The Moon? UFO-fanatiker är mer än välkomna att testa med en valfri scen från 2001: A Space Odyssey.

Molniga produktioner med trapflödande trummor tycks frodas i Skandinavien just nu. Därför är det anmärkningsvärt att flera inte har fått upp ögonen för Krater. Från den instrumentella EP:n Get Down till ett flertal remixer; göteborgaren gör musik som ena stunden kan starta en moshpit, för att sedan bjuda upp till den emotionellaste av tryckare. Han bemästrar sitt hantverk som bäst när några av rapparens Futures allra tyngsta låtar förvandlas till fjäderlätta romanser med ambienta synthar. Ett ytterligare konststycke är när han gör motsatsen med Seinabo Sey – Younger där den finstämda hitsingel förvandlas till en orkester styrd av brassinstrument. Behöver jag säga det igen? Bara och börja ta dig igenom hans Soundcloud.

Torka tårarna, Drake och Kanye, i en post-cloudrap-värld finns det fortfarande utrymme för er kärlek. Vare sig det handlar om hits från det sena 2000-talet, eller mer färska kärlekshyllningar, så kan ni lita på att det finns en producent med utrymme för ännu en ny tolkning. Som att det inte vore nog har jag sen senast fastnat för en producent från en avlång ö i Stilla Havet. Mer om det hela finner ni helt enkelt nedan i veckans utgåva av BeatGenerationen.

När Kanye West släppte Love Lockdown, första singeln från albumet 808s & Heartbreaks, lämnade han det soulfyllda soundet som hade varit synonymt med rapparens musik sen debuten College Dropout. Istället fick vi en minimalistisk popballad med en stark anknytning till 80-talets ikoner. Nu har låten med en remix från amerikanska producenten Joe Lalich övergett den hotfulla melankoliken för en uppskruvad eufori. Kanye befinner sig inte längre ensam i den vaniljdränkta lägenheten utan hänger under ett drogrus istället med en orkester av kyrkklockor. Det blir svårt att inte dra paralleller mellan Lalich och den norska producenten Cashmere Cat när det kommer till dansanta omstuvningar av detta slag. Men en saker är i alla fall säker: behöver Kimye något up-tempo när bröllopets efterfest har domnat av så är detta ett givet val.

Vem hade anat att Nya Zeeland satt på ett gäng talanger i en post-cloudrap-värld. En av de mest potenta när det kommer till rent upphetsande och svettframkallande produktioner är Kamandi. Han utgör en del av $ecret Clvb-kollektivet/musikbolaget där en rad unga artister bildar en stark kombination av dystra och dysfunktionellt färgade projekt. Kamandi speglar dock den mörka sidan av Sagan om Ringen-landets – annars strålande – landskap allra bäst. Fallenheten för att matcha hemsökta synthar, adrenalinstinna hi-hats och kaotiska acapellas bygger upp ett skrämmande men ack så inbjudande sceneri; ett där Frodo efter 100-tals år med ringen skulle trivas lika bra som din stereotypiska ravegäst. Att sjunka in i någons mardröm har aldrig varit lika ljuvligt. Jag rekommenderar starkt att ni besöker hans Soundcloud, för att välja endast en favorit är alldeles för svårt.

Drake kan inte ha det lätt just nu. Enligt rapporteringar nådde romansen med Rihanna ett abrupt slut slut nyligen eftersom han helt enkelt var för kär i sångerskan. Var det kanske med det i åtanke som producenten GXGETA tog sig an den lågmälda låten Days In The East som skildrar just rapparens kärlek för RiRi? Den tidigare, tämligen avskalade, produktionen får här ge utrymme för drömliknande synthar och en verklighetsflykt till legatosynth. Resultatet blir originalets absoluta kontrast när regniga bilvägar ersätt av något tämligen mycket mer färgstarkt. Drizzy borde släppa telefonen, torka tårarna och förstå att kärlek alltid är bitterljuv även när det kommer till att dejta superstjärnor.

Denna vecka släpper vi all fokus på omvärlden och blickar istället över Sverige och våra grannländer. Nya tolkningar av Avicii, Sad Boys ultimata briljans och melodier med en retrospets när Beat Generationen återvänder.

Att beskylla grabbarna i Sad Boys för att göra cloud rap skulle inte göra deras musik rättvisa. Yung Leans första låtar bottnade kanske i subgenren men för varje låt bredder de ut sina egna vingar, vilket har resulterat i bättre musik. En av de viktigaste faktorerna i detta är producenten Yung Gud som ligger bakom sånger likt Gatorade och Kyoto tillsammans med kollektivets rappande frontman. De absoluta höjdpunkterna är dock när Gud inte låter en instrumental nå in ett bås och istället får kreativiteten flöda fullt ut. Vi väntar ännu på hans beryktade EP och förra veckan gjorde han det inte enklare med fenomenala Crushed; en samling spökliknande synthar och lågt pitchade röstsamples med en tungt gungande bas. Jag kräver att Sverige lär sig göra vettiga skräckfilmer och anställer denna producent för soundtracket.

Det finns talanger, sen finns det multitalanger. Dalabarnet Dayn från industristaden Borlänge skapade för några år sen dubstep så pass smutsig att kloakråttorna var tvungna att hitta ett nytt hem. Men det var då – nu är han tillbaka med ett nytt projekt under namnet SLVRFNG (en hieroglyfisk flört med tecknade Silverfang, tror jag?) som är långt ifrån alla fördomar du kan tänkas ha om dubstep. Låten Wavebreaker börjar likt ett högt pitchat hommage till Moments In Love (av avant-gardesyntharna i Art of Noise) för att sedan dränka oss i en flod av melodisk 80-talsnostalgi. Vad som startade likt några vågor sluter upp i den perfekta synthstormen. Besök producentens Soundcloud för mer av samma valör och förvänta er ett mixtape inom en snar framtid.                  

Det var den ständigt pålästa Malin Wester som öppnade upp mina ögon för denna danska producent. 18 år gamla Jagan Mai har tagit sig an våran svenska världsstjärna Avicii på ett alldeles strålande sätt med denna remix av Levels. Houseeposet lämnar här Summerbursts största scen och blir istället till en tryckare av högsta kvalité, gjord för sommarnätter. När du trodde att du hade hört allt landar denna låt likt den ljuvligaste av smällar, Jay-Z kan inte relatera.                     

Beat Generationen är ett återkommande segment där jag lyfter fram nya släpp från lovande producenterna. Här förekommer instrumentala låtar, remixer och mash-ups mm.

Friendzone

Bay Area duon Friendzone har gjort sig till ett brinnande hett namn inom rapscenen de senaste åren. De två producenterna upptäcktes tillsammans med Cloud-rap duon, tillika pionjärerna, Main Attrakionz och hade några fantastiska låtar tillsammans på mixtapet 808s & Dark Grapes 2. Sen dess har tyvärr rapduon glidit längre och längre från rampljuset efter en misslyckad albumdebut. Friendzone däremot har fortsatt att breda ut sina vingar med låtar som Asap Rockys Fashion Killa, där Rihanna medverkade i videon. Efter ett flertal mixtapes verkar de nu värma upp inför nästa med dubbelsingeln Appropriate X/Blast Furnace. Det adrenalinpumpande spektaklet går i samma spår som deras senaste prestationer där det rimmar mer med japansk Pop dränkt i ecstacy än maruijanadoftande Cloud-rap.

Se även upp för 808s & Dark Grapes 3 i år som förväntas bli Main Attrakionz stora återkomst, med producentduon på alla beats.

Nite Flights

Härnäst är ett nytt släpp från det svenska skivbolaget Hybris i form av Nite Flights debut EP. Det hela är ett soloprojekt från sångaren och låtskrivaren Azure Blue som här låter sina produktionerna få skina på egen hand. Efter att ha glidit längs med skinande stränder under den tidigare pseudonymen tar här stockholmaren och höjer siktet mot skyn. Tre drömliknande spår som till en början rör sig bland molnen för att till sist nå stjärnornas oändlighet. Betoningen på storslagna synthar och trummor gör detta till en oerhört behaglig lyssning på 13 minuter, som du nu finner på Spotify.

Se även närmare på det fantastiska omslaget signerat Slobodan Zivic och för den som inte kan få nog av musiken bjuder Taverna Brillo ikväll på en releasefest.

Pictureplane x Danny Brown

Denver-artisten Pictureplane släppte sitt album Thee Psychial 2011, en genreöverskridande samling låtar som flörtade med 80-talets Post-Punk och 90-talets House/Electro. Detroits Danny Brown släppte låten Grown Up 2012, en nostalgisk tur genom hans uppväxt som var tämligen barnvänligare i jämförelse med majoriteten av hans katalog.

Nu 2014 så har dessa två artisterna funnit varandra med en mash-up av producenten Fameless. En kombination som fungerar väl, Danny Brown har alltid tämjt på gränserna när det kommer till experimentella beats och borde kanske höra av sig till Pictureplane – som har jobbat med andra rappare – inför nästa album.