Älvdans

Det talas ofta om ”det svenska musikundret” – en fras exportchefen Jan Gradvall bör ha patenterat – men få nämner Soundcloud i samma mening.

På musikdelningsforumet finner vi dock en rad talanger härstammande från vårt avlånga land och jag har samlat några av de absolut bästa. Från en ny generations Ted Gärdestad till en av hemsidans okända föregångare, här är sex artister och producenter ni inte får missa.

tcentralen

Sommaren är måhända över men det går fortfarande att hitta tillbaka till känslan av sena kvällsdopp, omtumlande eskapader och den vackraste formen av vemod när du lyssnar på tcentralen. Med toner av ett piano, lite ekande reverb och en nostalgisk stämma framstår han som en Ted Gärdestad för Soundcloud-generationen. Låtarna i hans flöde är kanske korta, men paketerar nog med känslor för att det skall räcka till att bli över och fångar inte sällan det förvirrade tillståndet känt som ung kärlek. Jag vet inte om tcentralens musik är fridfull eller jäktande när andetagen tynger och läpparna darrar, men någonstans där bland allt kaos hör den allt hemma som soundtrack.

Älvdans

Som en trollslända svävandes bland internets träd och mossor är Älvdans kanske det svenskaste vi har på denna lista. Efter en lyssning på den självbetitlade debut-ep:n faller sig artistnamnet nästan självklart då musiken läcker ur ens högtalare likt en tät dimma från Avalon. Med en mångfacetterad ljudbild målar hon upp skogar och dalar med förtrollande rytmer och fängslande melodier, gastkramande sångröster och Twin Peaks-osande atmosfär där ugglor fyller ut tomheten mellan synthljuden. Om Soundcloud vore en genre gör Älvdans något som nästan kan liknas vid en folkmusikalisk avart, där Elsa Beskows sagor har fått liv genom magiska toner. Omslaget till den fantastiska låten Näver hintar även om en viss Björk-inspiration, och visst, kanske borde den isländska ikonen överge Arca och istället anlita Älvdans när hon börjar jobba på sin uppföljare till Vulnicura – det vore om inget annat sjukt passande.

GRXGVR

Inte alla kan liknas vid banbrytare men när det kommer till Grxgvr är han för många producenter just en föregångare. Med ett aktivt flöde tar det inte lång tid före du hittar någon som vill återskapa dalarnas dolda musikskatts egensinniga traptrummor, eller fallenhet för medryckande sampleloops av gamla Memphis-raps. Efter ett tidigt samarbete med en numera rätt känd grönhårig svensk rappare – eller vilken färg det nu är vid det här laget – har Grxgvrs internetbaserade karriär tagit an en lavinartad fart och med sina enastående produktioner har han samlat på sig över 20 000 följare och miljontals lyssningar, vilket innebär en viss mängd inflytande. Men personligen berör det honom knappast, som nästan obryt tycks fylla på sitt alster med tungsint öronbedövande bangers gjorda bland strobeljus i en mörklagd svensk vinterskog – där Grxgvr någonstans på spektrat mellan sorg och ilska slår ner likt en hagelstorm kompad av några hårt slipade snares och kicks.

ungdom

Även om SVT Drama kanske aldrig kommer lyckas producera en värdig tolkning av den svenska tonåren så tonsätter ungdom redan vad som hade kunna varit. Producenten och sångaren gör låtar fyllda av den eskapism en storstad som Stockholm kan både kväva och förlösa. Allt detta filtrerat genom autotune, och medan mer kända svenska artister verkar ha tappat konceptet när det kommer till röstförvrängande effekter låter ungdoms röst betydligt mer inspirerade över svävande och fantasyklingande pop-produktioner – gjorda för förlorade dårar staplandes från dansgolvet hela vägen hem, eller förlorade på Hötorget en fredagskväll.

TO.

Feberdrömmar är inte alltid något betryggande, men när denna sångerska tar ton över sina dunkla produktioner blir det till något upplyftande. Tänk i storslagna och dream pop-liknande banor, växlade med hastiga hi-hats och en mörk tidlös röst så finner du TO. – vars musik pendlar mellan drömliknande landskap och ravedansgolv likt ett Inception-konstruerat rus. Levande klaustrofobiska texter, där öden famlar och faller, ges vingar av svepande basdränkt atmosfär och genomträngande sång. Just detta illustreras dräpande vackert på den nyligen släppta singeln Down, en i jämförelse med tidigare låtar mer tillbakadragen uppvisning i allt som gör TO:s nästan gotiska musik unik. Förhoppningsvis fortsätter den vaket drömmande föreställningen snart, då en efterlängtad debut-ep sägs vara på ingång.

CVRL

Europa överhuvudtaget är i framkanten när det kommer till uppladdningar på Soundcloud och ett kollektiv som skapar sitt alldeles egna sound just nu är Wavemob. Bestående främst av europeiska medlemmar är ljudbilden ett hopkok av den elektroniska musik dessa 20-någonting gamla producenter har vuxit upp med i Europa, från grime och dubstep till eurodance med en skvätt av amerikansk trap. Ett av de mest spännande namnen bland den stora samling talanger är svenska CVRL vars följe växer stadigt. Genom att kombinera färgstarka tillika eurovibrerande synthar med melodier ljudande av patos och energiska trummor utmärker han sig som en av våggängets mest häpnandsväckande röster, vilket har lönat sig då han besöker London denna vecka för sitt tredje DJ-gig på bara några månader.

CVRL har även remixat låtar av både TO. och tcentralen.

Alla låtar ovan och flera, tillsammans med några från övriga svenska producenter, finns samlade i denna spellista nedan.

Det är i Europa och på Soundcloud vi finner en framtid inom aggressiv, men finstämd, elektronisk musik. I fotspåren av grime, dubstep och trip-hop plockar nu kollektivet Wavemob upp facklan, redo att etablera en hel scen med första albumet wave001.

Om vi ser över musikhistorien blir det uppenbart att det stundtals dimper ner ett album med kraften att definiera en genre, och följande subgenres, genom hela årtionden. NWA gjorde gangsterrap till en politisk angelägenhet när de släppte Straight Outta Compton och gav västkusten ett sound. The Cure etablerade sin gotiska post-punk och banade vägen för deppiga musiker med Pornography. Kraftwerk lät det mekaniska Europa ljuda på Trans-Europe Express och sparkade upp dörren för synthmusik under 70-talet.

40 år senare och Europa ligger fortfarande på framkanten när det kommer till musik komponerat med hjälp av synthesizers, och det mest progressiva finner vi på Soundcloud.

Nu är förvisso musikdelningsforumet inte en specifik genre, utan liknar mer en scen av producenter med olika yttringar, bärandes på en röd tråd genom ljudlandskap av svällande synthar, tunga basgångar och piskande 808s. Hemsidan fungerar likt en väloljad maskin där varje artist är ett kugghjul, en del av ett konstant och överväldigande flöde bra musik. Några av de viktigaste kugghjulen i den mekaniken härstammar från kollektivet Wavemob, vars nya album wave001 är det närmaste Soundcloud kommer till något ”genredefinierande.”

Bestående av medlemmar från England, Tyskland, Sverige och USA – Wavemob grundades av producenten Klimeks, en rutinerad medlem av den brittiska grimescenen som under senare år har arbetat fram en nyskapande och glimrande ljudbild. Musiken är lika ljuv och medryckande som den är nedstämd och oberäknelig, redo att skicka dig på en gravidationsförtärande färd mellan svettigt svartklubbsmörker och tårögda neontryckare. Det är ett smittsamt sound – helt i linje med Englands elektroniska tradition av dubstep, grime och trip-hop – dock långt ifrån ett cementerat sådant inom kollektivet. Vi talar trots allt om förkroppslingen av Soundcloud här, en mångfacetterad sådan där alla ändå tycks frodas inom samma bubbla fylld av trapartad och dansant uppgivenhet.

På tolv spår demonstrerar tolv producenter alla sina färdigheter och egensinnigheter, vilket blir till ett gäng måste-lyssningar.

Redan vid öppningsspåret Indicate sätter Øfdream en utmärkt ton för projektet. Efter ett kusligt intro formas en skiftande låtstruktur, där en loopad röst slungas mellan höga och låga toner medan den dränks i både gulliga och gastkramande synthljud. Låten är fylld av skräckinjagande förtjusning och triggar en motsägelsefull men energilysten blandning känslor hos lyssnaren – lite som att omfamna ens sista andetag på ett dansgolv med hjälp av adrenalinstint dödsknark.

Bland Wavemobs ensemble finner vi även svenska producenten CVRL vars ljudbild, annars förknippad med vrålande elektroniska trapmonster, får stiga åt sidan för en mer stillsam berättelse där en plågad sångröst sjunger likt en svunnen sommarnatt. Jag har tidigare sagt att när svensk film vill lämna trygghetszonen och producera någon blodig futuristisk neo-noir med centrala Stockholm som skådeplats borde CVRL agera kompositör, dock börjar jag ana att även svenska kärleksfilmer skulle behöva en unst av producentens ballader.

Efter att ha nämnt endast tre producenter börjar det bli uppenbart att det finns en uppsats att skriva här. En om Nyquill, London-grabben som började producera kring sommaren 2014 och har redan funnit en säkerhet i sitt sound inte ens producenter långt mer erfarna kan mäta sig med. Eller Haven, amerikanen som spenderade flera år i Danderyd utanför Stockholm och fann kanske i den svenska ensligheten sin ambienta men trapaktiga ljudbild. För att inte nämna inhouse-rapparen Spoze vars självsäkra flow och talang för gråmulna refränger gör honom till en perfekt profet för producenternas brinnande produktioner.

Då och då hör vi album som fängslar en hel samtid, och när det kommer till Soundclouds världsliga samhörighet av innovativa producenter – en klar spegelbild av en värld ihopkopplad med sociala medier – fångar Wavemob med wave001 våran. Det finns mycket mer att hitta i detta album, då alla medverkande besitter en förmåga att slå an våra musikaliska känsloband. Men det är för er att upptäcka, jag ville bara erbjuda en liten introduktionen till denna nya våg av musik.

År 2015 var året då grime blev en världsangelägenhet. Kanye West drog upp en armada av MCs på Brit Awards scen när han där uppträdde, Skeptas långa erfarenhet av hårdkokta låtar blev påtaglig även på andra sidan Atlanten och självaste Andres Lokko placerade Elijah & Skilliams samlingsalbum på sina lista över årets bästa plattor.

Så nu när det nya året tar sin början är det uppenbart att vågen av salivdränkta rader över garagebeat inte har nått sin peak än. Redan i slutet av denna månad, närmare bestämt 30 januari, besöker redan nämnda legendaren Skepta vår huvudstad och Nobelberget för vad som lär bli ett galet uppträdande. I ett kanske inte så medvetet försök till uppladdning har hans trogna arbetspartner sen flera år tillbaka, Plastician, släppt en mix som lär kunna ta förväntningarna till bristningsgränsen.

Det har nämligen gått tio år sen de två spelade in låten Intensive Snare, vilket de på samma dag toppade med ett sen dess klassiskt set på Rinse FM – den erkända brittiska radiostationen, som då endast spelade på piratvågor. Visst 2006 var måhända ett tag sen nu, men det glöder fortfarande om dessa tidslösa och renodlade grimemonster till låtar, vilket ni kan höra nedan.

Mest uppseendeväckande för svenska lyssnare borde dock vara att ett svenskt namn faktiskt gästar denna mix, och då talar jag inte om throwbacken till förra årtiondet. Då promenaden längs minnenas boulevard med Skepta inte tar sin början förrän längre in på mixen hör vi istället ett öppningsspår tillhörande CVRL, en tämligen okänd producent från Stockholm som Plastician tycks ha fått upp ögonen för – CVRLs låtbud är till exempel en stor del av den brittiska beatsvirtuos mix The Wave Pool MMXV. Under sommaren premierade jag CVRLs debutalbum här på bloggen, och ja jag tar helt på mig hans senaste framgångar och förmodligen lysande framtid.

Låten heter Seven Seals, ett vemodigt men baslystet samarbete med Øfdream. Ni kommer säkerligen få höra mer ifrån CVRL i framtiden, speciellt om ni håller utkik på bloggen den kommande månaden, mer säger jag inte nu. 

Med novembers mörker kring hörnet bestämde jag mig under helgen för att göra en mix i Halloween och Alla Helgons tecken.

Med inspiration av 90-talets – och numera även 2010-talets – craze för tonårshäxor och gamla skräckfilmer slängde jag ihop denna mix för hand i FL Studios, döm mig därför inte för mycket när det kommer till övergångarna. Resultatet blev en blandning av akustisk emo-trap, sorgligt nedpitchade Justin Bieber-remixer, gammal fransk coldwave och en del häxkonst – guldstjärna till den som känner igen bonusspåret. Om den enda högtiden du bryr dig om är Midsommar och alla de svenska traditionerna finns i alla fall två låtar från de svenska producenterna GRXGVR och CVRL att hålla utkik efter.

Men har du ännu inte kommit över den gångna helgen och vill komma närmare de ockulta, eller bara lyssna på ett oklart urval av bra låtar, är det bara att tänd några ljus och trycka på play.

Tracklist:

1. GRXGVR – Northbound
2. Asylum Party – Julia
3. nothing,nowhere – lake house feat. Mikey The Magician
4. Jack Ü – Where Are You Now feat. Justin Bieber (KamiYa remix)
5. NYQUILL – Fell Ur Love
6. Roy Wood$ – I Got (WTCHCRFT remix)
7. Hellion – We Drink the Blood, We Eat the Body feat. Fifty Grand
8. EASTGHOST – Lethe
9. HNRK – Nekrophag
10. Skepta – Nasty (Klimeks remix)
11. glocque – Quelling Deposit
12. CVRL – You
13. Cyrax – I Like

Ingen har väl gått miste om att vi lever under det svenska musikundret? Medan vi chockeras av svenska producenters förmåga att producera hitsingel efter hitsingel, vill jag fortfarande mena på att den mest framåtsträvande falangen av svenskt musikskapande befinner sig gömd bland Soundclouds flöde.

En av de som når framgångar i det tysta är CVRL från Dalarna, vars sydstatstrolska symbios mellan häxhouse och egensinnig trap  har byggt upp ett momentum som når sitt klimax med debutalbumet Melatodin.

Producentens känsla för melodier och kraftfullt strukturerade låtar är här påtaglig när han under nio spår berör samtliga känslomässiga lager, genom dimtäta atmosfärer och storslaget surrealistiska vyer. Medan låtar likt öppnaren Slow Dive och Rodljus förtrollar med hjärteskärande synthar och hypnotiserande röstsamplingar, dundrar till exempel Trespassing förbi på en postapokalyptisk motorväg med vrålande basgångar och mordlystna trummor.

Här gästar även en rad talangfulla namn, där bland vännen SLVRFNG och London-kollegan Kareful, vars personliga attribut  är en viktig del av detta något svårdefinierade album. För det är ett album som balanserar mellan nedstämmande och uppflyftande ljudbilder i ett löpande tempo. Men var hör ljudbilderna hemma? På ett klubbdansgolv? Framför en festivalscen? Eller bland träden på ett skogsrave?

Spelar svaret på frågan någon roll i slutändan? Denna musik har vuxit fram genom internet, så kanske är det just det dansgolvet den är bäst lämpad för. Det och soundtracket till ett postapokalyptiskt ravedrama, för jag anser verkligen att CVRL:s röst borde finnas bevarad efter bombernas fall.