Vad definierar en sommarplåga? Är det genren? Eller är det tonen? Måste en sommarplåga vara dansant och lycklig? Jag själv tror att den kan vara innerlig, den kan vara euforisk, den kan till och med vara melankolisk. Det som definierar en sommarplåga är helt enkelt hur trött du är på låten när den heta årstiden har nått sitt slut. Här nedan har vi fem nya svenska låtar du kanske inte kommer vilja höra om några månader; låt oss se ifall någon av dem kan följa med dig till de klichédränkta stränderna eller mörka skogarna.

Icona Pop – Get Lost

De sitter där i bilen nu; endast några meter ifrån klippkanten, housemusikens Thelma och Louise. Kommer Icona Pops roadtrip – kantad av framgångar – fortsätta eller kommer de dyka utför berget och falla platt? Den nya singeln Get Lost ger inga klara tecken på varken eller. Duon spelar på sitt framgångskoncept med text och beat skräddarsytt för att bli en sommarplåga. Dessa låtar brukar vi dock lära oss att avsky, därför krävs det mer på kommande albumet ifall deras avtryck på musikvärlden ska bli något annat.

Simon Emanuel – Vansinne & Stolthet

Svensk hiphop mår bra nu, det är i alla fall vad majoriteten påstår. Svenska rappare behöver inte blicka mot de stora namnen i staterna för inspiration. Därför känns det tråkigt att en rappare som har tagit ut svängarna tidigare här verkar låst i ett internationellt sound. Visst är Simon Emanuel en av vårt lands mest underskattade rappare, tyvärr är inte låtar över Yeezus-esque beats det som kommer vinna honom upprättelse. Dock vore det en lögn att inte påstå att huvudet var i gungning när låten nådde sitt slut, förhoppningsvis är hela kroppen med vid nästa släpp.

Solen – Solguden

En del skulle kalla dem för indierockare, en del skulle säga att de gör shoegaze. Därför har jag svårt att se att någon skulle ha kunnat förutspå exakt hur tunga riffen skulle bli på nya låten Solguden. Killarna i Solen tycks marschera in på Godzillas rygg genom Tokyo med Black Sabbath i sina hörlurar. För influenserna är från 70-talets pskykadeliska rockvidunder och de är becksvarta. Det sjungs för kärlekens undergång och även fast de kanske hatar det; kan jag endast älska.

Piraterna – Astma

Hoppa och gorma tills lungorna inte orkar mer eller låt kroppen pendla med musiken som att du vore belägrad i en hammock; Malmös Piraterna har en hit för all lägen i sommar. Den nyligen släppta videon fångar låtens destinktiva och högoktaniga toner med en polerad visuell presentaton. Duon verkar inte benägna om att vara ett respekterat namn bland rapelitister. Visionen tycks istället vara toppen av svensk rap och fortsätter de att gå sin egen väg, ja, då är det ingen omöjlighet.

Linda Pira – Shu Katt feat. Dani M /Överlever Allt 

Redlines ambitionsnivåer når upp till skyarna. De verkar vilja bli ett mytomspunnet skivbolag (om de inte redan är det?) inom svensk rap likt Bad Boy eller Death Row i staterna. Segertåget har pågått ett tag nu och i främsta ledet finner vi matriarken Linda Pira. Nu är hon tillbaka med en dubbelsingel som tycks fånga en gammal era färgad av den nya – i rött så klart. Instrumentalen som ackompanjerar rapparen på Shu Katt liknar R Kellys gamla Playaz Only i en Redline-tappning, tyvärr faller det hela lika platt som Dani M:s dancehallrefräng. Tur nog finns innerliga Överlever Allt även här och Linda överlever det första spåret med vad som – med sina ljust pitchade röstsamples – skulle kunna bli en äkta sommarplåga.

För flera potentiella sommarplågor se här.

Midsommar står för dörren. Med andra ord är det dags att skåla för färsk potatis och sill ännu en gång. Alkoholen kommer flöda med nationalismen. Men istället för att gråta över hur fantastiskt detta land och dess traditioner är tycker jag vi istället ska se till våra musikaliska talanger. Kanske finner du här ditt alternativa soundtrack för fredagsnatten.

När vi bekantade oss senast med GRVGXR så var det samarbetet med UV boi som låg i fokus. Det är dock icke att förglömma vilken sällsynt talang han är på egen hand. Nu återvänder Dalarnas instrumentella Robert Smith med spåret Lynch, en titel som kanske är inspirerad av det mest Twin Peaks-esquea samhället du kan finna bland landskapets mytomspunna skogar? De mörka och skräckinjagande syntharna består i alla fall när bilden av en ”dungeon” – eller fängelsehåla om vi nu ska tala ren svenska – målas upp. Trummorna balanserar dock mer på technorytmer än det etablerade trapmönstret. Summan blir en danslysten historia för det knarkigaste av uteställen, med ett outro som fångar allt den atmosfären lär innebära.

Här har vi ännu en veteran bland BeatGenerationens alster i form av Nite Flights. För er som kanske minns är detta Stockholm-drömpopparen Azure Blues sidoprojekt tillsammans med den grafiska designern Slobodan Zivic. Tidigare i år debuterade de med en självbetitlad EP och redan nästa vecka släpps uppföljaren, turligt nog har vi nu blivit givna en singel nu för att lätta på väntan. Låten Enterprise är inte helt oväntat en analog rymdopera med discoinfluenser av cinematiska proportioner. Gömmer det sig här kanske en konspiration likt sammanbandet mellan Trollkarlen från OZ och Pink Floyd – The Dark Side of The Moon? UFO-fanatiker är mer än välkomna att testa med en valfri scen från 2001: A Space Odyssey.

Molniga produktioner med trapflödande trummor tycks frodas i Skandinavien just nu. Därför är det anmärkningsvärt att flera inte har fått upp ögonen för Krater. Från den instrumentella EP:n Get Down till ett flertal remixer; göteborgaren gör musik som ena stunden kan starta en moshpit, för att sedan bjuda upp till den emotionellaste av tryckare. Han bemästrar sitt hantverk som bäst när några av rapparens Futures allra tyngsta låtar förvandlas till fjäderlätta romanser med ambienta synthar. Ett ytterligare konststycke är när han gör motsatsen med Seinabo Sey – Younger där den finstämda hitsingel förvandlas till en orkester styrd av brassinstrument. Behöver jag säga det igen? Bara och börja ta dig igenom hans Soundcloud.

Veckans Singel

Rome Fortune är en av dessa rappare jag kommer tjata om tills ni har fattat. Vi har inte ens tagit oss halvvägs igenom 2014 och redan har han släppt ett mixtape samt en EP. Denna Atlanta-rappare fortsatte att imponera i veckan med ett nytt samarbete signerat honom och Four Tet. Den brittiska producenten har ett förflutet inom post-rock och en rad elektroniska genres, nu på senare dagar har han även blivit starkt associerad med en rad fantastiska remixer (senast Lana Del Rey). Lita på att en sån mångsidig artist har lyckats skapa något perfekt och unikt för Rome. Desto mer färgstarka synthar desto bättre tycks rapparen trivas.

Veckans Släpp

Väntan har känts likt en evighet men i veckan hände det äntligen. Svenska sångerskan Robyn och norska producentduon Röyksopp släppte sitt hett efterlängtade projekt Do It Again. Dessa tre släpper kanske inte musik lika frekvent dessa dagar, men när de väl gör så är det alltid oerhört ambitiöst och originellt. Även fast denna ep endast innehåller fem spår når den upp i en längd på hela 35 minuter, något inte alla album kan skryta med. Helgen och sommarens soundtrack finns att streama här, mycket nöje önskar jag er i den dansanta synthdjungeln.

Veckans Uppträdande

Okej nu blev det kanske lite spänd stämning. Många skulle säkert välja The Roots, Lykke Li eller Will Ferrell framför denna artist. Tyvärr måste jag göra er besvikna för Steven Tylers framförande av Aerosmith-hiten Crazy – tillsammans med några gatumusikanter – är inte bara fascinerande, det är även en samhällskommentar: gör inte droger. Bara tanken av hur många gånger Tyler måste ha framfört låten är svindlande, något han säkerligen upplevde själv under alla uppträdanden.

Veckans kom igen världen!

Mykki Blanco är rapparen med en oändlig garderob och ett öppet HBTQ-hjärta som allt flera har börjat ta till sig. Det var därför till min stora besvikelse när jag fick reda på att han hade blivit arresterad i Portugal. Än större blev besvikelse när jag fick reda på att det inte var grundat i hans raptalanger utan pågrund av hans sexualitet. Detta påstår rapparen i alla fall själv och du kan läsa allt han hade att säga om händelsen här. Förutom att detta visar på en jävligt taskig människosyn från Portugals sida så släpptes även nyheten alldeles försent, det fanns ändå en bra chans för Mykki att lägga till en hashtag-kampanj i sin portofolio. Tyvärr fyller Gucci Mane redan upp den kvoten och världen fortsätter att läcka på idioti.