När det kommer till 2014 och rap så var det utan tvekan Atlantas år, vilket är häpnadsväckande då 2013 egentligen var det också och trenden tycks endast fortsätta när 2015 får sin början. Från gatulangande trap till neondränkta strippklubbshyllningar har en plattform vuxit fram där alla former av rapvänliga ljudbilder kan härja. De två som kanske hanterar denna mångsidiga lekplats bäst är den oförklarligt underskattade Rome Fortune och Vine-fenomenet OG Maco. Båda rönte framgångar under det gångna året och verkar inte tona ner på sina världsomvälvande ambitioner med deras nya — gemensamma ep — YEP.

Här kan det gå från ljuvligt autotunade serenader till gastkramande trapbravader — allt med en tung subbas — på en millisekund med produktioner från några av Atlantas hetaste namn. Men i slutändan är det Rome och Macos obestridliga samt obekräknliga karisma som gör detta till årets första lyssning. På spåret Riot ställs frågan ”do you wanna be a champion” och dessa två tycks redan ha sitt svar klart. Ifall Atlanta kommer fortsätta att regera även detta år så kan vi nog räkna med att dessa två kommer agera frontmän inom kort.

We are just some kids with computers some genius ideas that caused them to laugh at me.

Vid första anblick kan Spooky Black vara en artist många har svårt att ta till sig. Det finns givetvis något osmakligt med en vit grabb som i sin första musikvideo väljer att klä sig i fubu och en durag. Den tämligen viktiga uppfattningen av vad en postkolonial analys kan innebära tycks inte ha kommit över denne unge lajvare än något många vill likna med en viss svensk rappare. Samtidigt är jag inte helt redo att kasta honom under bussen riktigt än då karriären endast har börjat och när det kommer till musiken, ja den är faktiskt perfektion.

Under gårdagen följde 16-åringen från Minnesotas snödränkta landskap upp sin debut Black Silk med den åtta spår långa ep:n Leaving. Denna blandning av lågkvalitativa folk rock-produktioner a la Bon Iver och melankoliska sexfantasier i samma ven som The Weeknd skapar en framåtsträvande RnB-fusion likt ingen annat. Jag må ha svårt för hur Spooky väljer att framställa sig själv, jag finner det något skrattretande till och med men det går ändå inte att motsäga talangen han besitter. Tillsammans med sitt lojala team av producenter lär hans röst endast växa och nå en större publik – något de ständigt ökande lyssningarna på hans Soundcloud indikerar. Låt oss då hoppas att han blir känd för att vara artisten med rösten som ekar likt inget annat bland Fargos djupaste skogar – istället för den där udda vita grabben i durag.

Streama Leaving nedan och ladda hem projektet här.

Innovativ och nytänkande rap är alltid spännande i alla dess olika former. En av de mest progressiva inom den alternativa scenen just nu är Bones, en ung rappare från en post-cloudrap värld; samma universum där den melankoliskt flowande svensken Yung Lean och Memphis-influerade tillika nutida legenden Lil Ugly Mane härstammar.

Även fast han inte ens kan gå på Systembolaget så har den unge Michigan-rapparen släppt hela 16 mixtapes, om jag nu har räknat rätt det vill säga. Hans lust för att släppa musik konstant verkar – precis som hans äldsta projekt – vara influerad av en ung Lil Wayne. Tyvärr kan kvantitet gå ut över kvalité, något flera av projekten har lidit av. Samtidigt har det varit fascinerande och följa hans resa bland G-Funk, synthensembles och shoegaze-doftande gitarrslingor. Allt detta kuliminerar nu med mixtapet Garbage, en samling låtar som kan vara hans allra bästa. Mognaden är uppenbar när grillsen är slängda och den smärtsamt nostalgiska kärleken för sydstaternas rap glömd; musiken är här istället hans egen.

Allting tar sin början med låten ReturnOfThePimp där instrumentalen och rappen är en uppenbar återblick till den musik han släppte under karriärens tidigare dagar. Men redan vid andra spåret Butterfly tar ljudbilden en u-sväng och en vild resa får sin början där den blytunga atmosfären håller allt samman. Från något falsk men innerlig sång till hardcore screamo, Bones låter inte de barriärer andra rappare lever inom påverka honom.

De flesta av låtarna är relativt korta och tickar in vid 2 minuter sträcket. Men känslan av att Bones gör musik på impuls för en generation med bipolära-diagnoser är ändå hans styrka och kompenserar när ett flertal verser uteblir. Den unika renässansmannen är kanske inte är den bästa rapparen eller historieberättaren men han tycks ha funnit en nerv hos unga rapfans likt ingen annan. Bevisen från Garbage kan radas upp, jag vill dock hävda att HeartagramAdios är den absoluta bästa. Över ett beat som samplar gamla eurodancegruppen ATC går en förtvivlad Bones loss och en majoritet av hans olika stilar manifesteras. Musik gjord för en moshpit fylld av tårar. 

Gratis download: Bones – Garbage.

Våren börjar sakta men säkert göra entré och snart har ännu en vecka gått. I och med det ska jag introducera ett nytt segment där jag ser tillbaka på de sju senaste dagarna inom musik. 

Veckans singel

En av de absolut största upplevelserna under gymnasiet var när min vän Simon upptäckte rapgruppen Digable Planets. Trion bestående av rapparna Butterfly, Ladybug och Doodlebug inkopererade jazz i sin musik likt inga andra och hade en enorm effekt på en specifik tonåring som fortfarande plankade in på krogen. Tyvärr splittrades gruppen i mitten av 90-talet och har inte gjort musik sen dess. Dock har medlemmen Butterfly, vars riktiga namn är Ishmael Butler, varit en del av den duon Shabazz Palaces sen 2009. Deras alternativa hiphop sound har blivit enormt omtalat och i juni släpper de sitt andra album Lese Majesty. Just av den anledning har vi fått första, fantastiska, singeln från projekt med They Come In Gold.

Veckans album/mixtape

Det har släppts en hel del bra musik under veckan som har gått; bland annat nytt album från Little Dragon och Antwons Heavy Hearted In Doldrums. Mest lycklig är jag dock över att Bay Area-rapparen Iamsu! släpptes sin kommande debut Sincerely Yours för stream. Här gästar bland annat legender som E-40 och Too $hort på låten T.W.D.Y, en av 19 starka spår. Hugo hos VBDFR är nästintill sjukligt påläst när det kommer till Iamsu och har skrivit några ord om albumet, besöker deras blogg för att läsa mer och även lyssna på själv albumet.

Veckans musikvideo

Ben Khan är kanske ett oväntat val efter en vecka av musikvideos från Lana Del Rey och How To Dress Well. Jag är dock svag för 80-tals doftande magi och det är just vad London-artistens nya video för Youth är. Det är även den sista låten från hans 1992 EP att få en video. Här tas vi med på en färd från utomjordliga skogar till dunkla gränder i vad som tycks delvis vara ett hommage till dåtidens actionfilmer. Tänk filmen Drive på psykadeliska droger i ett land fyllt med retro accessoarer. För flera visuella presentationer, klicka er vidare till hans Youtube.

Veckans biljonär

… Är utan tvekan Dr Dre ifall ryktet att Apple vill köpa Beats Electronics stämmer. Det började pratas om deras intresse tidigare i veckan och summor på över 3 biljoner/miljarder dollar har nämnts. Nyligen rankade Forbes de mest förmögna rapparna där Puff Daddy (det är vad han kallar sig nu igen?) stal första platsen från Dre. Ja nu tänker ni: ”rappare hah” men hursomhelst så verkar den listan behöva en ändring enligt Tyrese. Rapparen känd från Fast & Furious filmerna postade igår en video på sin Facebook med Compton-producenten. Mr Beats Himself titulerar sig själv ”första biljonären inom hiphop” och fanatiska fans ger än en gång upp hoppet om Detox.