Det värsta jag vet är när folk ska hålla på att skryta om hur de enbart läser böcker på originalspråk. Såna som ba ”Haha, läser du Dostojevski på SVENSKA istället för 1800-tals-ryska? Då kan man verkligen inte förstå lidandet i boken till fullo!” och ba *upprörd intellektuell blick*. Alternativt folk som ba”Ursäkta, men om du ska läsa Haruki Murakami på svenska så kan du lika gärna lägga undan boken eftersom du går miste om det underliggande extremt djupa budskapet som bara går att förstå om man kan flytande japanska”. Misstänker dock starkt att alla hans böcker handlar om sushi?
Eller typ ”HAHA, vadå, menar du att du läste den svenska versionen av The Perks of Being A Wallflower? Känslan försvinner helt i översättningen!”. Antar att det är samma sorts människor som insisterar på att ha sex utan kondom, eftersom ”känslan” inte försvinner då heller.
Fattar inte folk som knappt kan engelska men som ändå envisas med att sitta och läsa tegelstenstunga fantasyböcker och ba ”DE ÄR SÅÅÅÅ BRA!” trots att de förstår typ var tredje mening men inbillar sig själva att de går miste om något om de skulle läsa på svenska. Typ som om att författaren skulle ha suttit själv med Google Translate och ba hmmmmm?
Jag måste säga att kan man orginal språket så tycker jag att man ska läsa boken på orginal språket. Det finns översättare som inte alls gör böcker rättvisa när de översätter och då försvinner faktiskt känslan.
För att förstå ”originalspråkstöntar”:
-Läs Ohlmarks översättning av Lord of the Rings.
-Läs Anderssons översättning av samma verk.
Du behöver inte ens läsa hela, utan kan bara slå upp en sida här och var i böckerna och jämföra. Kom sedan tillbaka och kalla folk som vill läsa på originalspråket för töntar, om du fortfarande kan. ;) Och nej, jag har inte läst Lord of the Rings på engelska. Inte på något annat språk än svenska, för att vara precis.