Show Da World är egentligen inspelad innan Lil Boosie åkte in i finkan typ 2010, det är ett antagande jag gör pga den dök upp på youtube utan video i januari (dvs innan Boosie släpptes). Det gör inget alls att själva sången är lite gammal, jag ser massa symbolik i det som jag gillar. Dels vill Boosie visa att han är tillbaka på banan med gamla gänget, dvs tillsammans med den evige vapendragaren Webbie. Dels visar Boosie att han kommer frotsätta på samma positiva spår som han var inne på redan innan han fängslades, han är redo att vara en rap-veteran som förespråkar gott familjeliv och pratar om ledsamheten och vemod utan att fokusera allt för mycket på de destruktiva handlingar sinnestillståndet kan och har framkallat tidigare i hans liv och i hans karriär.

Han är en familjefar nu och han har varit det ganska länge. Han är en OG. Han är Scarface. Det är min tanke, en tanke extremt färgad beatet till sången vi lyssnar på. För visst väntar ni bara på en Scarface-vers när sången rullar igång. 

Hade det varit en Scarface-vers istället för varsin av Boosie coh Webbie hade jag antagligen inte lyssnat tre fyra gånger i rad dock. Jag älskar Scarface och jag har haft han på replay tidigare i mitt liv (även om jag gillade Willie Ds soloskivor bättre?!). Nä utan Boosies extremt gnälligar röst hade jag inte pallat detta piano-beat heller.

Det är för fintt eller nåt, det kan inte vara mer än 35% av jordens befolkning som kan tänka sig att aktivt lyssna på fin musik va? Många av oss förälskade ju sig i Boosie Bad Azz när och pga att hans röst under några år var hopplösheten och kliven ur hopplösheten förljudligad. Audiofierad? Här ska inte googlas så jag hittar på ord, alltså Boosies röst var förkroppsligandet (fast med ljud = förljudligandet) av hopplöshet och vemod som leder till ilska som leder till kamp som leder till överlevnad och trygghet eller till en platt fall och återvändandet till en hopplös tillvaro. Historiskt vet vi från alla delar av underthållningsindustrin att denna inre och yttre resa bäst illustreras med historier om gangsterliv (källa; ca alla filmer och gangsterrapens framgång) så är det upp till den underhållne att applicera metaforerna på sina egna mindre färgstarka liv och kamper.

Så utan Boosies röst hade denna sång inte fungerat för mig. Med Boosies röst menar jag både själva gnälligheten och de konnotioner rösten bär för mig. Så känner inte alla så klart, alla behöver inte musik med röster som stänker av smärta och ledsamhet. Black Eyed Peas också är populära!

Nu fungerar det, Boosie är låter oerhört positiv inför sin framtid som en familjefar-rappare och OG. Han verkar inte vilja bidra med alltförmånga fler fler historier om mord och brott (den rollen har fyllts av 100 andra Baton Rouge-rappare, titta längst ner): 

I just like to make people happy
I just wanna be a good daddy

Det är omjöligt att inte hoppas på Boosie. Stanna hemma med familjen nu Boosie! Gör en skiva med två sådana här sånger till, en sång på ett Zaytoven-beat, ett DJ Mustard-beat och resten ska vara med produktioner av Mouse, Savage och DJ B-Real. Din skiva får gärna låta precis som Savage nya skiva fast med din röst istället.

Andra grejor jag tänkte på:

a. jämte Boosie låter Webbie som Jadakiss typ, så generisk röst (precis som hur alla rappare (t o m Future) låter som Jadakiss jämte Young Thug). 

b. Boosie har en extremt fet hel-mjuksdress på sig:
 

c. Webbie har två par olika extremt feta mjukisbyxor på sig. På den nedre bilden har han matchande kalsonger till mjukisarna.

d. Jag hade ändå velat höra ej clean-versonen av denna sång, Webbies vers är ju till hälften censurerad typ.

Slutligen, istället för att lyssna på en gammal Boosie-dänga där han rappar mer om sitt deltagande i the struggle och gangterlivet tänkte jag att ni ska få titta på två Baton Rouge sånger från 2014 som låter som att de är gamla Boosie-dängor. För en vecka sen släppte Boosie-kopian Mula Pugh-dubbelvideon nedan. Och i januari släppte Young Ready och några av hans protogéer Body Bag. Fler exempel hittar ni under Baton Rouge-taggen på detta inlägg.

Av: Hugo

Nicki Minaj har senaste tiden släppt en hel del ny musik, hon har till exempel remixat ♥Young Thugs♥ Danny Glover. Ett nytt album är planerat till i år, och Nicki har tidigare snackat om att hon på nya skivan kommer gå tillbaka till sina hiphop-rötter. Det gör mig glad. Alltså, don’t get me wrong, jag tyckte det var svinfett när Nicki började göra nån sorts popig dansmusik och blev en av världens mest populära artister. Det värmer mitt hjärta att en kvinnlig rappare kan inta den positionen, men under den perioden saknade jag verkligen the old Nicki. Det känns som att all den skit hon fick under pop-perioden har motiverat Nicki att verkligen bevisa att hon är en av de bästa rapparna just nu. I de grejer hon gjort senaste tiden finns en hunger som får mig att tro att hennes kommande album fullkomligt kommer slakta hela rapvärlden. Den som lever får se.

Nickis senaste låt är ett samarbete med Lil’ Herb och JÄVLARRRR vad detta kommer lyfta hans karriär. Jag älskar ju alla ungdomar från Chicago, och den här kombinationen är verkligen guld. Det hade kunnat bli sådär Kanye West-vampyrigt, men det blir inte det, kanske för att Nicki inte drivs av en önskan att bara absorbera den yngre generationens coolhet. Alltså jag spekulerar fritt här, men det känns som att hon verkligen verkligen verkligen genuint VILL göra den här typen av musik, och helvete vad bra hon gör det!

En skulle kunna tro det, sett till hur jävla perfekt turn-up-music både jag och Beatking tycker att Dallas har producerat genom åren. Mannan jag sittdansar till Beatkings Dallas-kompilations-sång Stanky Franky nu, typ femte gången i rad. Om jag kunde dansa som White Boy Boogie skulle jag göra det. Och Stanky Franky är bara en av de Dallas-inspirerade sångerna på överrasknings-tapet 2nd Home som Beatking släppte helt plötsligt utan förvarning igår.

Som Petter417 brukar säga, tänk att en kan bli så glad för ny rap fortfarande. Framförallt när det är ny rap som är nostalgisk och hyllar gammal rap (som jag råkar känna för att vara nostalgisk över också). Mitt förhållande till Dallas-rap har de senaste fem åren typ varit: jag ska snart börja lyssna på typ 50% rap från Dallas. Sen har det inte riktigt hänt. Men nu när Houston-rapparen Beatking bestämde sig för att (som han föklarar i introt) göra ett hyllningstape till hans andra hemstad (pga han älskar musiken och har snott sin stil därifrån) så går rycks jag med extermt lätt alltså. Pröva hur du reagerar i din hemmiljö:
 

Att höra Beatking över Dallas-hits-beat som Stanky Leg, Hit Dat Hoe, Walk With A Dip mannen jag kan inte sitta still. Han slängde in sin sång med Fat Pimp Smile också och det är ju ok pga hit. Jag att ni skulle få bli nostalgiska över Dallas-rap tillsammans med mig. Jag skulle kunna klistra in jättemånga sånger här så klart men aint nobody har mer än 10 minuter att kolla på fantastiska musikvideor med Dallas-rap ändå. Så här är två extremt feta Dallas-throwbacks som ni kankse kanske inte har dansat 1000 gånger till. Lil Wills My Dougie och B Hamps Do The Ricky Bobby:

Av: Hugo

Redan i november (alltså ca ett-två år sedan i rapinternet-tid) bloggade jag om hur jävla länge jag väntat på ett ordentligt släpp från Runway Bella, och jag tror att det äntligen börjar närma sig! Herregud att vänta på ett släpp från Bella går typ att jämföra med när man åkte bil som barn. Man ba ”när e vi framme” ca var femte minut och ens morsa ba ”snart”. SNARK. Igår släppte Bella en video till CREED och självklart älskar jag den. Hennes EP (mixtape??) kommer va sååå tungt! Om det någonsin släpps…………………

Shoo!

Vi avslutade mars med att prata om lite ny musik LIVE rakt ut i etern i Radio Skanstull på radioskanstull.fm i måndags. Det var alltså avsnitt 59!!

För tredje avsnittet i rad inleder vi med att prata genomgående om en ny och toppenbra skiva vi har hört. Denna gång gällde det Halmstad Boll Klubb-rapparen Sage The Geminis debutalbum Remember Me. Diskussionen gled in på två aktuella reportage (läs Noz i Spin här och Naomis Zeichner i Fader här) om HBK och Sage. Det visar sig att det kanske trots allt finns kvar lite gammal go bay area-missunnsamhet gentemot artister och producenter från andra delar va världen som gör succé med Bay-soundet utan att berätta var de hittade sin inspiration (t ex DJ Mustard, läs hans svar på kritiken).

Vi hinner spela några sekunder av en gammal Young Bari sång och några minuter av en ny Young Bari sång innan vi lämnar bukten för att lyssna på nytt från Fly Young Red och en fantatisk av vår favorit Loyal-remix av 3D Na’Tee. Chock-mycket bra och intressant musik denna gång. Trevlig kväll.

Whatever?!? XOXO

Klicka här för att lyssna på Soundcloud.
Klicka här för att lyssna i iTunes.
Klicka här för att nå RSS-feeden.
Klicka här för att komma åt vår Spotify-lista med alla sånger (som finns på Spotify) från alla våra avsnitt.

Avsnittet är precis som de tre senaste inspelat på Radio Skanstull och vi kommer spela in där igen hela hösten. Det är samma tid som gäller varje måndag, 19-20. Ungefär varannan måndag sänds ett gammalt avsnitt ut och varannan måndag spelar vi in nytt, ni får reda på det i förväg via vår IG eller twitter eller nåt sånt. Lyssna live 19-20 varje måndag hursomhelst! Alla lyssnare är hemskt välkomna att komma dit och lyssna live och ta sig nåt att dricka och äta, det är mycket trevligt och gott, kolla på radioskanstull.fm.

Sånger från avsnittet:

1. Sage The Gemini – Remember Me
2. Sage The Gemini – Go Somewhere (ft Iamsu)
3. Sage The Gemini – College Drop (Ft Kool John)
4. Young Bari – I Bangz
5. Young Bari – Da New Bumble
6. Fly Young Red – Boy Pussy
7. Fly Young Red – Shady N*ggas
8. 3D Na’Tee – Loyal REMIX (av K-Michelles version)

Nästan all musik finns strömbar på youtube.com!

Kontaktinfo till oss osv finns i högermenyn. Vi har snygga tröjor och sånt här: vbdfr.tictail.com och de ser ut så här: