HOL UP. WAIT HOL DA FUCK UP. ALLTSÅ VAD i hela.

Mitt under inspelning av avsnitt 67 med Marvin Tebano (kommer på onsdag typ) får jag ett sms från Onda om att Dj Mustard har fått stryk under ett uppträdande i San Francisco. Som ni ser ovan, så det går när man snor Bay-soundet. För vi anade både Onda och jag att det var DJ Mustards avsaknad av ödmjukhet inför denna grej att han gjort sig en karriär på ett sound skapat i Bay Area som var roten till bråket. Läs mer om detta i t ex detta blogginlägg: P-Lo > DJ Mustard.

Så jag kommer hem och äter middag innan jag loggar in på TWITER.COM OCH GOD DAMN.

Det visar sig att det var Mistah JÄVLA FAB som stormat en scen där Dj Mustard och YG uppträdde. YG ska ha blivit rånad. Av denna man:
 

Mistah FAB var gjorde sig ett namn typ 2005 som hyphyns egen talesperson. Hyphyns pressansvarige. Mannen som gav ghostriding ett ansikte. Sen dess har mycket hänt och Fabby har varit både backpack-rappare, lokal aktivist och ratchet-rapapre sen dess.

Men inte nog med det. DET VISAR SIG ATT MISTAH FAB HADE MED SIG DENNA MAN UPP PÅ SCEN FÖR ATT BRÅKA MED MUSTARD:

Det här är alltså BEAST MODE aka MARSHAWN LYNCH. Vill ni veta varför han är känd över hela världen som BEAST MODE, obligatoriskt att kolla (han med bollen):

Om ni inte pallade kolla, se ändå BEAST MODEs stiff arm:

När Oakland-sonen Marshawn Lynchs NFL-lag Seattle Seahawks vann Superbowl i februari fick media hänga med in i omklädningsrummet för att se hur spelarna firade. Marshawn valde att bjuda på den hårdaste dansen någonsin, till den flera år gamla dängan Ready To Ride där Philthy Rich jämte Stevie Joe och D-Lo rappar om att vara redo för allt när det skiter sig. 

Alltså kolla gärna hela videon. Ni som såg början märkte ju kanske att Marshawn gick fram till en stereo och bytte från en YG-sång till denna Oakland-sång. Så Marshawn är rätt jävla lokalpatriotisk om en säger, han gillar Bay Area såpass att han hellre lyssnar på en fyra år gammal okänd Livewire-sång än en ny hit från LA som hans lagkramrat kanske satt på.

Och Mistah Fab blev dissad av DJ Mustarad i radio för ett tag sen. DJ Mustard är sur för att folk i Bay Area är sura för att han har kapitaliserat på deras musik, och Mistah Fab var väl en av de sura så nu är han och Mustard sura på varandra.

Så Mistah Fab och Marshawn Lynch hänger, kanske lärde de känna varandra efter att Fabby gjort denna sång om Marshawn:
 

De är vänner Fab och Beast Mode, och de är på väg till klubben inuti i San Francisco där DJ Mustard spelar musik. De kanske råkar börja prata om vilket jävla sätt DJ Mustard har, och plötsligt stormar de scenen. Kanske?

Hursomhelst är Marshawn inte den person som man vill ska rusa emot en när man jobbar. Han arbetar med att vara extremt bra på att flytta dig från din plats och att åsaka dig stor smärta. Han är så bra på att rusa in i folk att han får flera miljoner i lön för det. Han är så bra att han vann tävlingen där man tävlar i att vara bäst på att rusa in hårt i andra människor som försöker stå ivägen. 

Så vad tänkte DJ Mustard när BEAST MODE rusade mot honom tro?

OH SHIT

DJ Mustard och YG förnekar så klart allt. Mistah FAB skriver på twitter att han inte vill prata om negativa saker. Marshawn Lynch säger inget, ingen i USA med en superbowl-ring behöver säga nåt. 

Så har det brakat loss helt och hållet nu? Hoppas inte det, men hoppas också DJ Mustard ger de kredd som kredd ska ha. Marshawn Lynch styrka förkroppsligar hela Bay Areas inställning till folk som kapitaliserar på deras kreativitet just nu.  

/Hugo

I avsnitt 49 av vår pod som vi släppte tidigare idag pratade vi lite om rap från Oakland och om filmen Last Stop: Fruitvale Station. Filmen behandlar det tragiska mordet av den 22-årige Oscar Grant III på pendeltågsstationen i Bay Area den första januari 2009. Oscar Grant hålls till marken på perrongen av flera poliser och gör inget motstånd. Plötsligt tar en av poliserna ut sin pistol ur sitt hölster och skjuter Oscar Grant i ryggen. Oscar avlider av skotten. Händelsen filmas av flera passagerare som befann sig på det tåg som stod inne på stationen. Jag tänker inte bädda in youtube-klippen från dödskjutningen här på Nöjesguiden, de är rätt obehagliga. Om ni vill se dem ändå finns de på min gamla blogg.

Fler detaljer kring händelseförloppet under kvällen och vad som skett innan och vad som skett efter Oscars död finns överallt på internet. Se gärna filmen.

Som nämnt kan ni se två av tågpassagerarnas filmer på min gamla blogg Bayonnaise där jag skrev om några av de många tribute-sångerna till Oscar Grant som Bay Area rappare släppt. Det var det blogginlägget vi refererade till när vi pratade om händelsen i avsnitt 49. Det är dessa sånger jag vill att ni ska lyssna på idag. Både för att det är var för sig rörande sånger som talar för sig själva. Men också eftersom sångerna är goda exempel på hur bra rap är på att fånga upp hur människor i samhället känner och tänker, hur bra rap är som uttrycksform i kristider. Från ångest och sorg till ren ilska riktad mot överheten. 

Vi börjar med Grant Station av Oakland-rapparen Young Gully och Young D. Grant Station är titelspåret till Gullys väldigt känslosamma och enormt bra skiva (albumomslaget är längst upp) som behandlar Oscar Grants dödskjutning och relaterade aspekter såsom diskriminering, polisbrutalitet, sorg, hopp etc. Videon under Gullys är Misatah FAB, Jennifer Johns och Codany Holidays My Life. Den här sången var lite av en vändning i Mistah FABs karriär. I mitten av 00-talet var Mistah FAB den självutnämnda talesmannen för den helt och hållet ignoranta och underbara genren hyphy och han rappade om dans, fest och oansvarigt chafförsskap. Jag och världen älskade hyphy-Fabby så jag tror att det var fler än jag som förvånades över hur mycket hjärta han visade i denna Grant-hyllning. Han mår nog bättre som en talesman för de som behöver en talesman än som hyphyns talesman.

När Gully och Fab spelat in sånger där de uttrycker besvikelse och sorg över samtiden bidrog Ap 9 och Beeda Weeda med sånger som osade av ilska och polishat. Ap 9 är idag mest känd för att han under 2012 skaffade instagram och utan att direkt tänka skapade en skvallerskandal genom att lägga upp lite väl intima bilder på sig själv och TV-stjärnan Coco (Cocos teveserie handlar om henne och hennes man Ice-T). Inom Bay Area-rap har han alltid varit känd som en snabbrappande gangster som trots att han nästan aldrig lyckas hållas sig ur finkan släppt typ 100 album. I sin Oscar Grant tribut försöker han förklara hur människor från hans sfär ser polisen som fienden. Beeda Weeda är ett uttryck av ren och skär ilska. Beeda Weeda kanaliserade känslorna hos många unga människor i Bay Area i början av 2009, när han deklarerar att de inte tänker lyssna på några bortförklaringar. De är förbannade.

Jag är glad att alla dessa känslor i rap har ett fungerande format att uttryckas i. Och jag är glad över att rappare som vanligtvis rappar om att rappa (Gully), eller om ecstasy (Fab), eller om maffialivet (Ap 9) eller om absolut ingenting (Beeda Weeda) finns där som en röst åt åtminstone några människor. Jag hoppas att folk som läser det här och på något sätt känner att dessa bay area-rappare har rätt till att uttrycka dessa känslor i sin musik i relation till händelser som Oscar Grants död kan känna samma sak för svenska rappare som uttrycker sig i relation till händelser i vårt svenska samhälle. 

Av: Hugo