Bild: B-Legit och E-40 på 80-talet.

”funky fresh for the AP Nine Tre
straight from the motherfuckin Northern Bay
It’s the C.L.I.C.K.
all up in that ANUS HOLE”

En av anledningarna till att jag alltid gillat Bay Area-rap är att så många av scenens fanbärare helt obrytt som om det inte vore nån grej kan blanda vulgär humor med extrem hårdhet. E-40s inledning av Way Too Vicious, som jag transkriberat här ovan, får mig fortfarande att tappa hakan lite så här 10.000 lyssningar senare. Bara den grejen i sig själv är jävligt funkig.

I veckan släpper podcasten VBDFR avsnitt 104. Nån gång i avsnittet snackar jag om hur bay area-rap alltid haft en extremt stark relation till funk. Eller jag snackar nog inte så mycket om funk, vi alla får väl helt enkelt se när avsnittet släpps. Men jag snackar om att det på sistone släppts en del musik i Bay Area av artister som Mozzy, Ezale och Nef The Pharaoh. Förutom att vara bra musik rent allmänt sticker deras musik ut för mig eftersom:

1. Det låter typ precis som 20 år gammal Bay Area-rap.
Det låter så himla mycket som Bay Area rap har låtit under alla år sen dess. En typ av bukt-rap iaf, den funkiga. Khayree-produktioner låter det som. DJ Fresh från 2005 låter det som.

Detta innebär ju självklart att det låter förlegat och inte är bra eller hur? Musik som låter som gammal musik är ju nåt 30+ folk lyssnar på om de tappat gnistan. Själv är jag inte 30+ på flera veckor och vill höra ny skit dagligdags!

Men!

2. Det låter så jävla fresh.

Hur kan 1 och 2 existera samtidigt? Det är det nog ingen som vet, precis som hur ingen antagligen vet helt säkert om jorden är platt eller oval.

Här är en spellista jag slängt ihop som försöker bevisa 1 och 2. Sambandet mellan buktens musik från 90-talet tills 2016 och allt där emellan. Den nya musiken är sist och den äldsta först, kanske har jag lagt några låtar lite fel men whatever.

God lyssning!

Ha det ok!

/Hugo