Det enda riktigt stora problemet med Mainstars artistskap just nu är den här Dallas Cowboys-grafiken han snott till sin logo (bilden ovan). Men men, det får jag väl leva med. Cowboys kommer ändå göra sina fans besvikna 2015 när deras O-line inte håller lika bra nivå som förra året. Ej så relevant info.
Vi pratar alltså om Mainstar eftersom han släppte sin andra låt på svenska i Vad snackar du om? på sin Soundcloud igår. Den är dunder. Beatet, kaxigheten, blandningen av sång och växlande av flow etc. Jag har inte hört så här bra svenska rap som är starkt inspirerad av samtida amerikansk rap sen Vem ?–tapet förra året (jag tänker Paap som franskinspirerad). Hoppas på ett tape till sommaren nu.
Mainstar är alltså den lilla killen ni sett i Paaps instagramvideos från studion de senaste halvåret och som ni hört rappa med Paap på Hilife från tidigare i år. Gissar att han som Paap (och jag) är en Hässelby-produkt. Extremt fett att höra Hässelby göra en så här stark återkomst asså. Om Joel Fungz och Plays kommande musik är bra är det nära dominans.
Jag ska erkänna att jag inte hunnit lyssna ens fast att detta tape är två dagar gammalt! Men det är värt en bloggpost helt utan lyssning, PAAPs förra tape Riksgatan var ändå en av mina svenska favoritskivor från förra året. Så antar helt utan att ens ha hört mer än en sekund att jag kommer gilla Riksgatan 2.0. Skivan kommer definitivt få några spelningar i mina hörlurar.
Jag anser det värt att nämna att detta är en så kallad ”EP”. Jag har uppfattat att en EP är som ett album men lite färre låtar, men jag vet inte varför det heter just EP eftersom jag inte äger någon LP-maskin. Men! Jag har tidigare i hemliga forum (aka VBDFR Uncutt) förutspått att 2015 blir EPns år i svensk rap. Ingen jätteavancerad spaning efter 2014 jag vet, men ändå.
Så vi får väl se om Paap följer det (av den cyniskt lagda) väntade formatet:
Det samhällskritiska inslaget på skivan i Rik som fan hörde vi redan när den premiärades på Kärleksattacken när VBDFR gästade i oktober.
Riksgatan 2.0 hör ni på Spotify nedan. Den finns även i iTunes om ni vill ha era fysiska greppbara mp4s. Om ni gillar skivan och detta är första gången ni hör Paap rekommenderar vi er att lyssna på VBDFRs intervju med Paap i avsnitt 62.
Ikväll spelar VBDFR skivor på premiären av klubben Välkommen hem på Angelos i Vårberg Centrum. S/O till vår vän Momodou som styrt upp. Han har förutom att succédraget att boka oss (imdo) bokat liveakter i form av VBDFR-bekantingen PAAP (lyssna på vårt avsnitt med Paap här), Sollentuna-rapparna Karim 1 Hunnid (aka Cake Boy) & Mwuana och en hemlig gäst (som kan vara vår favorit i Femtastic!).
Just nu ser det ut som att Petter kommer va LIVE-DJ åt akterna, och alla som var på vår tvåårsfest och såg när han var DJ åt 3D Na’tee vet hur mycket han gillar det :))))
Vi är hursomhelst peppade. Kom dit! Angelos i Vårberg Centrum.
Först tänke jag att jag skulle välja nån female anthem, typ Webbies ”Bad Bitch”, Yo Gottis ”5 Star”, remixen av ”My Chick Bad” eller typ Remys ”Fresh”. Men efter lite ytterligare funderande kände jag att tillfället snarare skulle kräva en sån där riktigt fet motivations-låt, och då finns det bara ett altnerativ för mig. Futures You Deserve It är min go to-motivationssång, jag lyssnar på den typ varje gång jag tänker att jag borde hoppa av skolan eller att mitt liv kommer gå åt helvete. Den här låten kan ta mig igenom vilken skitdag som helst, och jag ska LÄTT blasta den när jag tar examen :D
Första rundan, val 2:
New Orleans Saints väljer:
Hugo, SS (strong saftey):
Jag har två saker jag tänkte på när Sanna förelsog att vi skulle välja varsin draft-sång.
1. Jag gillar när atleter bygger upp nån sorts stark tro på att världen är emot dem. Oavsett om den världsbilden är rimlig eller verklighetsförankrad alls. I media får vi läsa om hur bra de är på sin sporter osv, kanske påpekar någon att de gjorde nån felpass nån gång och så där men annars är det rätt peppad stämning. Men när de intervjuas kokar de bakom ögonbrynen av ilska och de säger fuck the haters, ingen vet vilka the haters är men det spelar ingen roll för det är känslan av att lyckas i motvind som är det viktiga.
2. När jag idrottar tycker jag om att förmedla en aura av att det går lätt för mig.
När jag cyklar över en bro i Stockholm kämpar jag ofta som ett djur pga sådär med konditionen va + lättare att bita ihop och ta i än att sakta ner och hoppas av cykeln. När jag närmar mig och passerar en annan som kämpar ändrar jag direkt framtoning, sätter mig upp på sadeln och trampar långsamt chillat som att jag bara gled upp hur lätt som helst. Ett direkt hån mot den långsammare och kämpande främlingen på cykel som jag passerat.
När jag har hajkat när jag åkt skidor har jag ibland, dvs promenerat upp för berg där det inte finns liftar har jag så klart alltid tyckt att det är skitjobbigt. Personen efter mig kanske inte märker det, för när jag kommit upp på typ en platå och egentligen vill dö av trötthet har jag ovanför den bakomvarande kämpande kompisen ställt mig och dansat lite. Som att jag är lite uttråkad av promenaden och behöver få ut lite överskottsenergi.
Eftersom jag just nu inte kommer på någon sång som kombinerar känsla 1 och 2 så innebär detta att jag står i valet och kvalet mellan att välja antingen en fuck-alla-hatare-klassiker eller en danshit. Antingen väljer jag Wes Fifs och B.O.B.s techno-rap klassiker Haterz Everywhere. Denna kom när B.O.B. var Kendrick Lamar typ. Eller så väljer jag en dansvänligare hit, såsom We Are Toonz Nae Nae, GS Boyz Stanky Leg, Hurricane Chris She Fine eller Lil Wils My Dougie eller kanske B Hamps Do The Ricky Bobby. Näe, eftersom jag är vald av New Orleans Saints så får det bli Louisiana Cashs gamla goding Walk With A Dip:
Första rundan, val 3:
San Francisco 49ers väljer:
Petter417, TE (tight end):
Jag väljer Paaps Salam pga: ja e inte muslim men jag tror nog ja lever i haram ibland.
