Ojoj vad länge sen det var jag lyssnade på julmusik, det känns som att det var nästan ett år sedan sist. Det känns så pga det var nästan ett år sedan sist. För mig går tiden exakt så snabbt/långsamt som den gör enligt klockan. Tiden går varken ”så fort” eller ”så långsamt”. En minut är en minut. En timme är väl några tusen sekunder. Jag upplever tiden så eftersom jag är en tidsrealist. Det är antagligen en liten del av anledningen till att jag gillar att lyssna på lite julmusik med ungefär ett års mellanrum, det råkar bli kring jul varje år. Eller så är det för att julen är överallt och jag blir påmind av min omgivning. Nu är det dags igen hursomhelst, här är Eric Bellingers gamla juldängor från förra veckan. Lyssna på Your Favorite Christmas Songs:

Bästa sången är Aint No Santa med Problem så att ni vet. Ni kanske också borde veta att denna julskiva är ca 30% så bra som resten av musiken Eric Bellinger släppt i år har varit, men resten av musiken han har släppt är inte julmusik så…

…vill ni av nån anledning höra något från Eric Bellinger som är 100% bra? Lyssna här nedan på Just Do It från november med underskattade Kid Ink. Två LA-sångare som bara väntar och väntar på att få sjunga över lite fler DJ Mustard eller P-Lo beats. På Just Do It fick de nöja sig med ett Metro Boomin-beat. Om ni vill höra ännu mer så finns 13 till Eric Bellinger-sånger på livemixtapes.

GOD JUL!
WHATEVER?!?
XOXO

Av: Hugo

Allra första gången jag någonsin bloggade här på Nöjesguiden skrev jag om min före detta favorit-tonårs-rapduo Yung Nation. Yung Nation-killarna är nu fullvuxna typ 21-åringar nu och de har efter chock-lång tid äntligen släppt uppföljaren till 2011 års mixtape iYess.

Min första reaktion när jag snabblyssnade igenom iYess 2 igår var ändå lite lättnad, de har kvar nästan lika mycket studsande energi som när de fortfarande var tonåringar (t ex här). Jag var rädd att de dels skulle ha blivit lite sunkigare typ, rap life osv. Jag var även rädd att de skulle ha övergivit sina rätt opolerade Dallas-hyphy-beats för nån proffsvariant av nån erfaren producent med studiovana typ. Skräcksenariot är alltid att det ska gå som det gick med Yung Chops I Don’t Like när nåt vuxet doucheface petat sönder beatet (det är 100% objektivt sant att remixens beat är sämre, imho). Vuxna 

Men jag tycker vi klarar oss denna gång, Yung Nations energi gör att det fortfarande låter väldigt mycket som rå ungdomlig energi. 

Min andra reaktion var följande: en klapp på min egen axel. Sedan jag första gången noterade (märkte aldrig hans gästspel på Snoops skivor) att jag lyssnade på LA-rapparen Problem har jag tänkt för mig själv, fan vilken fet röst han har. När Problem gästrappar på Pimp ungefär halvvägs in på iYess 2 kommer jag på mig själv med att älska Problems röst mer än någonsin. Så jag håller fortfarande med mig själv och känner av någon anledning nöjd med det(?).

Lyssna på hela iYess 2 i spelaren nedan, eller ladda ner som fysiska greppbara mp3s här (deras egna länk).

PS. Min utlovade post om Dallas alla danser kommer! Här kommer ett smakprov, barn som dansar ricochet på en parkeringsplats:

Av: Hugo

Självklart var det ”produced by DJ Mustard” som gjorde så att jag och kanske 95% av alla som lyssnade på TeeFliis juli-mixtape Fireworks ens gav Fireworks en chans. Det är så många av oss som gillar att lyssna på bra musik gör när vi vill lyssna på ny bra musik, vi noterar att en person som gör extremt bra musik (DJ Mustard) har producerat alla sånger på ett projekt och vi tar chansen/risken. Det var t ex så jag fastnade för Ty$ tidigt förra sommaren, när det helt DJ Mustard-producerade tapet Whoop! av Ty$ och Joe Mo$e$ dök upp på indylivemixtapes (långtida VBDFR-lyssnare minns hur begeistrad jag var i avsnitt 12). Whoop! är ett fantastiskt tape som jag rekommenderar alla att gå tillbaka till/besöka för första gången, men det är inte det vi ska prata om nu. Anledning till att jag tar upp det är det tapet i detta blogginlägg är att Whoop! tog lite samma plats i mitt huvud sommaren 2012 som Fireworks gjorde sommaren 2013. 

Med andra ord: TeeFlii har för mig varit 2013 års Ty$ – de var båda för mig nykolimngar som sjöng fint över DJ Mustard-beat.

Det började med att jag blev kär i Rotating från Fireworks, sen upptäckte jag att jag missat Sprung när den var på YGs januari-mixtape, sen upptäckte jag att jag missat This D*ck när den kom 2012:

Nu är jag beredd på att lyssna på låtar av TeeFlii även om de inte ens är producerade av DJ Mustard!

Sanningen är att jag inte ens visste att TeeFlii var mer av en sångare än rappare när jag började lyssna på Fireworks den där gången. Det finns nämligen ett relativt stort gäng okändare artister i DJ Mustards gäng, INTE ens jag har lärt mig definitivt höra skillnad på Reem Riches och TeeCee4800s röster. Jag har precis lärt mig hur Joe Mo$e$ låter för bövelen, så jag visste inte vem som sjöng/rappade, förlåt då. Hursomhelst lyssnade jag på Fireworks hela sommaren pga så bra, skrev till och med lite om det på en gammal blogg. Nu är det helt plötsligt november det är orimligt att lyssna på ens sommarfavorit fortfarande va? Jag känner att det finns en chans att fler än jag vid olika tillfällen under året fastnat för hans musik, och kanske har några av er likt mig helt missat att hans nya tape kommer på torsdag!!!???

Nu kan han bli en höstfavorit också! Vem vet, kanske är ANNIERUO’TAY 3: Who the Fuck Is Annie? ok musik. Lyssna på det sprillans nya smakprovet, Brand New med västkustens bästa röst Problem:

Av: Hugo