Inlägg taggade: Rosh

2:48 8 Apr 2015

RECENSION:

”Inte mer än rätt att vi firar som kungar” rappar Ison på sin solo-låt ”Ikväll är vi kungar” från 2009. För två år sen gav låten sitt namn till en turné med Ison & Fille tillsammans med Petter, och i år gjorde man om det, fast större. Den upplaga av ”Ikväll är vi kungar” som dragit  runt i Sverige under för-våren och som turnéavslutade på Cirkus i Stockholm i onsdags består av fem rappare: Ison, Fille, Petter, Lilla Namo och Rosh, uppbackade av DJ Sleepy och DJ Taro samt sångerskan Blen. Firar är också precis vad man gör, både det som varit och det som är. Det är tre generationer svensk rap som står på scen tillsammans: Petter var med och drog igång genrens första stora våg i slutet av 90-talet, Ison & Fille debuterade i början av 00-talet när vågen precis ebbat ut, och både Namo och Rosh har gjort entré på den här sidan av 2010, i ett Sverige där rap till slut blivit en självklar, stabil del av musikscenen. ”Ikväll är vi kungar” är en styrkedemonstration, både för artisterna själva och för svensk rap i sig.

Men man firar inte bara sig själva, publiken är helt klart bjuden på festen. Tempot är högt genom hela konserten, som under den mest intensiva delen av en klubbnatt när DJ:n maxar, växlar låtar snabbt och inte sparar på hitsen; Tillsammans har artisterna råd att slösa med låtar som i en solokonsert av respektive akt kanske sparats på (att utse kvällens bästa låt känns meningslöst men en sak slog mig: Ison & Fille är antagligen den den rap-akt i Sverige som har allra flest riktigt bra låtar).

Även under själva låtarna händer det saker nästan hela tiden: ”Ikväll är vi kungar” är en ovanligt kollektiv insats, en rappare står sällan själv på scen, oavsett vems låt som framförs. En Petter-vers kan lika gärna rappas av Namo eller Rosh, flera låtar mixas ihop, ibland byter låtar beat med varandra. Det är tight och välregisserad underhållning, som också verkar vara väldigt kul att framföra, till exempel har Petter och Lilla Namo en oväntat bra, och mot slutet riktigt gullig, kemi på scen.

Showen innehåller ändå solo-ögonblick. Petter, som ända sen debuten har meta-rappat mycket om att just rappa, har under åren även blivit mer personlig och är under kvällen som bäst i låtar som ”Håll om mig” och ”Längesen”, där det kantiga i hans flow funkar till hans fördel, texterna blir tydliga och raka. Showens allra starkaste Petter-vers levereras dock inte av varken Petter eller Namo: Gängets yngsta, den 18-åriga Rosh, tar över tillställningen fullständigt när hon väser, spottar och tills slut vrålar fram en av Petters verser från ”Så klart”, och får kvällens kanske starkaste publikreaktioner.

Rosh lyfter hela ensemblen och är på många sätt showens hjärta. Mindre än hälften så gammal som Petter firar hon redan sina egna triumfer, 2014 var hennes genombrottsår och tidigare i år släppte hon sin debut-EP. Rosh är en nykomling som snabbt kommit in i de riktigt stora sammanhangen, och på scen känns hon ofta storögd, som att det fortfarande känns overkligt att ens vara här, men samtidigt redan van, självklar och självsäker. Som hos alla stora artister finns det något dubbelt hos Rosh som folk dras till, hon har en aggressivitet men utstrålar samtidigt kärlek, hennes instagram har få leenden men många hjärt-emojis.

Blen gör en av kvällens starkaste nummer i en monumental tolkning av Filles låt ”Genom Allt 2” där hennes röst känns genom hela lokalen. Men jag blir ändå lite besviken över att inte få höra Filles egna, mer sårbara och spruckna, auto-tune-sång. Det är symptomatiskt för en show där ren kvalité går före det mer spontana och ibland känns ”Ikväll är vi kungar” som en lite för proffsig show, som att inget får riktigt svajja. Mellansnacken är lite för effektiva, som Oscars-tacktal som är över långt innan orkestern börjar spela, och även om många låtar framförs på sätt vi aldrig sett förut finns det ändå något förutsägbart i låtvalen, vi får exakt vad vi vill ha, de vet exakt vad som funkar, allt för att maxa festen.

Men det är okej. Ison & Fille har aldrig skrivit en festlåt som inte samtidigt också påminner om verkligheten efter, före och under firandet, och har alltid gjort sin musik just för dem som förtjänar att festa mest, och låtar som Lilla Namos ”Höj volymen” är ren samhällskritik i partykläder. Och det finns som sagt mycket att fira. Artisterna på scen förtjänar det här, vi i publiken förtjänar det här. Som Ison rappar: ”Låt oss njuta, innan det släcks”.

/P

RANDOM TANKAR:

– Jag har ju varit längst, och längst fram, på konserter sen 1998, men i onsdags satt jag ner. Några platser från mig satt Maskinisten med sällskap. Maskinisten är, som för er som inte känner till honom, en rap/hårdrocks/spoken-word-artist som ingått i kretsen kring Kartellen sen långt innan Sebbe Staxx blev rumsren nog för morgonsoffor och mys-tv med Parneviks. Han och typ alla i hans vänner hade bredare nackar än mina lår (och lår bredare än min midja) och satt i stort sett hela konserten blick stilla, stirrandes mot scenen med korsade armar. Detta betyder absolut inte att de inte gillade vad de såg, jag uppfattade dem helt enkelt som den typ av män som inte riktigt slösar med känsloyttringarna. Så när de väl bjöd på en snabb applåd här och där, bestående av tre-fyra hårda handklapp, tänker jag att det i princip motsvarar när ett One Direction fan svimmar.

– När det var dags för Isons vers på ”Från hjärtat”, ”Higwon fuckas, bröderna Dalton” ni vet, stoppas musiken, scenen släcks ner och Ison kommer ut i samma Scream-mask som i videon. När jag stog o fånlog tänkte jag: Det spelar ingen roll vilken mask Ison tar på sig eller hur många rader som ”känn igen mig som om jag mobba dig när vi va små” han lägger, Ison skrämmer ingen. Han utstrålar en genuin mysighet, en äkta trevlighet, vilket jag tror han är helt fine med. As he should be.

– Kvällens bästa stämning är nog när hela Cirkus står upp o gungar till ”Jag skrattar idag”. Det är en perfekt dansbandslåt.

– Fille brukar vara noga med att hålla isär sitt rap-jag och sitt humor-jag, men när han och brorsan kör en kommande Grillat & Grändy-låt ger han, alldeles i början, ifrån sig ett litet ”hej hej hej!” och det är precis som om Lilla Al-Fadji tittar fram i tre sekunder. Sen blir han 100% rappare igen och avslutar låten med en svintight vers jag ville backa back o spela om med en gång.

 

PEACE

9:00 29 Aug 2014

rosh.jpg

 

Äh fy fan vad cool Rosh är. Karma är hennes första egna riktiga singel och självklart är det Mack Beats och DJ Taro som fixat produktionen. Rosh är verkligen stjärnan på den här låten, stjärnan i den här videon. Det funkar skitbra med ett sånt här klassiskt beat som låter äldre än henne för att framhäva Rosh. Att det är Rosh vi hör, att det är Rosh som är här för att stanna.

Läs gärna Petters intervju med Rosh är på ng.se och läs Sanna och Petters recension av Ladies First på Dramaten där Rosh framförde låten live.

Kolla på den Nice Guzz-regisserade videon nedan:

 

 

/hugo

11:04 16 Jun 2014

Mack Beats, Rosh, Jaqe, & Amin  – ”Chicken Teriyaki”

Denna, Swish och Salam = årets största svenska rap-bangers hittills, men det vet ni redan. För video åkte Linda o dom till Mexico, PAAP stannade i Hässelby och Mack Beats med vänner (och hund) splittar inspelningstid mellan en parkeringsplats som ser ut som Skarpnäck, nån slags lyxlägenhet i stan och ett tobaks-frisör-kombo-spot jag tänker förutsätta ligger i Malmö. Fast den bästa interiören i videon är nog ändå Macks bil, med inplastade säten, fett med krukväxter och ljusslingor i taket. Finns så många moments i denna, min favorit kan vara när Rosh borstar tänderna på 01:48 och Sanna hälsar att en Jaqe som äter flingor med Hpnotq istället för mjölk är ”det bästa hon sett i en svensk rapvideo”. Saga Berlin AKA NiceGuzz U a tok 4 this one.   

/Petter

 

 

10:18 5 Jun 2014

CHICKEN TERIYAKI, LINNE FRÅN VERSACE

SKORNA SÄGER POLO, HAR MISMATCHAT DESSA PLAGGEN

DU TROR JA BRYR MIG HAH?

DU TROR JA BRY MIG HAAAAAAA

Mack Beats beat, Jaqes vers, Amins vers, Rosh hook, allt är MVG.

Så tungt så man blir yr

 

Spotify, iTunes, WIMP

 

 

9:15 5 Maj 2014

(bild från Kumbas insta)

Förra söndagen var det så dags för Så Mycket Bättre: The Latin Kings edition på Hamburger Börs i Stockholm där stora delar av den svenska rap-scenen samlats för att framföra TLKs kanske mest beydelsefulla album: 1997 års ”I Skuggan Av Betongen”. Dogge var inte där, däremot så hade alla som var där antagligen sett honom på ”Cykel på köpet”-reklamen på vägen dit. Stämningen var kärleksfull, publiken var blandad, ridån var av sammet. Två tredjedelar av Vad Blir Det För Rap, Sanna och Petter, samlar sina tankar om kvällen såhär en vecka senare.

 

Sanna :

Jag visste verkligen inte vad jag skulle förvänta mig, det kändes som att det kunde bli hur fan som helst, men det var extremt fett! Jag tyckte inledningen satte tonen med Petter, Kumba och Silvana Imam som körde ”Passa micken”. Först var Petter ensam på scen, och jag tänkte ”kul” sen kom Kumba in och jag slutade andas typ. Hon var så grym. När sen Silvana kom in också så tänkte jag typ ”okej, det här kommer bli hur bra som helst”

Petter:

Silvana och Petter Alexis får ursäkta men jag såg typ bara Kumba när hon va på scen.

Sanna:

Hehe, samma här. Jag blev helt mållös. Hur kan man komma typ från ingenstans och vara så grym? Jag tyckte hon var bäst på hela kvällen, helt ärligt. Jag blev helt golvad typ.

Det här är tredje versen jag hört från henne någonsin, vilket gör det så extra imponerande att hon är med och inleder en av årets största svenska hiphop events och fullkomligt slaktar.

Petter:

Japp, vi är överens. En sak jag tänkte på var hur Petter och sen Timbuktu, som ju är superstora i ”vanliga” världen, bara var två i raden av rappare under kvällen. Alla, veteraner som nykomlingar, var på samma nivå, det kändes som en så kollektiv grej hela tillställningen.

Sanna:

Kan du välja någon favorit från kvällen? Bortsett från Kumba alltså.

Petter:

hmmm typ inte? Linda Pira och Dani M var definitivt en av highlightsen dock.

 

(bild från Sallas insta)

 

Sanna:

Ja. Och Joy och Namo!

Petter:

Både Linda o Namo körde camo, väldigt 90-tal Operation Desert Storm. Det var överlag mycket bra styling under kvällen.

Sanna:

Verkligen! Men det jag slogs mest av under kvällen var nog ändå att helvete vad svensk hiphop är bra just nu. Vi har ju pratat mycket om det där, är det en överdriven hype? Efter igår kan jag säga rakt ut att svaret på den frågan är nej.

Petter:

Varning för #StarkTes: Att vara i publiken igår var som att vara svenskt rap-fan i allmänhet 2014: man var totalt bortskämd, det bara kom in fett på fett på fett non-stop.

Sanna:

Ja, och NYTT! Jag är överlycklig över att det kommer så många nya rappare, att dom alla är så sjukt grymma, och att många av dom är tjejer. Jag är egentligen lite trött på hela ”äntligen tar tjejer plats i svensk hiphop”-diskussionen, men det blev så tydligt igår. Det finns så många grymma tjejer, och det har det nog alltid gjort, men dom har inte alltid synts på det sätt dom gör nu. Jag älskar det.

Men Petter förlåt, kan vi prata om Jenny Wilson?

Petter:

LOL ja strax. Men bara för att stanna på ämnet lite, OCH på tal om fet styling, vem var den tjejen i helvit outfit som körde med Femtastic? Hon var ju CHOCK-bra. Trots att hon körde på engelska som jag ju hatar vanligtvis :)

Sanna:

Det var Sabina Ddumba! Herregud, kanske det fetaste någon gjort? Jag visste inte ens att hon rappade. Årets bästa överraskning! Nu förväntar jag mig att hon släpper ett helt rapalbum.

Petter:

Ok Jenny Wilson, jag vet inte… hon ”tappade texten”…? Kvällens enda skämskudde-moment!

Sanna:

Vad gjorde hon ens där?

Petter:

Visa på ”bredd”? Annars är jag nöjd med att det var så lite sånt, att man verkligen höll det inom den svenska rap-familjen. Väldigt skönt att slippa nån typ Mikael Wiehe-person som skulle visa att rap är ”accepterat” nu. Det var en show full av eget självförtroende. Och det var fint att just Mohammed Ali körde ”Shuno”, passade perfekt. Ska man ta in ”inte-rap” i ett sådant här sammanhang så var det så mycket fetare att man också hade med Revolution Poetry, som ju gör en grej som är något annat än rap men med väldigt stark koppling. Det kändes helt logiskt och som någonting som skulle passat in på original-skivan nästan.

(bild från Revoultion Poetrys insta)

 

Sanna:

Verkligen! Du vet ju hur jag känner inför poesi (utan beats) men det var fett.

Petter:

På tal om dina känslor: jag vet också hur du känner inför Promoes skägg.

Sanna:

LOL. Ja. Han och skägget var där. Varje gång han rappade om att åka tunnelbana tänkte jag på när Promoe åkte med ett tåg jag jobbade på när jag var konduktör på SJ. Men det kanske är en annan historia

Petter:

”Rackade” han nått?

Sanna:

Hahahaha. Nej. Men jag gillade att dom körde ”Top Dogz”, som jag älskar, synd bara att inte Stor, Linda Pira, Natty Silver och Dani M kom in och körde ”Mitt folk” efter det, det hade jag verkligen tyckt om. Top Dogz-produktionen är så tidlös. Så himla himla bra.

Petter:

Ja det var en chans dom missade, precis som dom missade att köra någon slags allsång på slutet när alla var på scen. Till exempel ”Fint Väder”, hade kunnat bli en trevlig ”We are the world”-stämning!!

Sanna:

Vem saknade du igår?

Petter:

Rosh.

Sanna:

SÅ SNABBT SVAR! Jag hade tyckt det varit kul om någon från So Blue hade varit med.

Petter:

Kvällens gulligaste: DJ Taro, Mack Beats och Nebay som körde ”Snubben” tillsammans med Adam Tensta. Du kände inte igen honom va? Det är han som är med på ”New Shit” från Ison o Filles senaste album tillsammans med Rosh. Han kändes bara så peppad o full av energi, plus hans jacka var skitsnygg.

Sanna:

Kände inte igen honom, men jag har ju hört honom. Han är grym, och var väldigt bra på scen!

Petter:

Ja kände ju i o för sig inte igen Allyawan i skägg och jag är ju ändå göteborgare.. Japp Göteborg claimar Allyawan, även om han e från Jönköping…

Sanna:

Jag tänker att det är helt ok av Göteborg.

Petter:

Ok men vad tycker du i allmänhet om den här typen av hyllningskonserter? Ändå något ganska nytt för genren?

Sanna:

Jag är helt klart FÖR sådana här grejer så länge det utförs på ett såhär proffsigt och snyggt sätt. Men jag brukar ju vara ganska mycket emot nostalgi….

Petter:

Jag är ju automatiskt skeptisk till allt som liknar det som rockmusik håller på med men ja håller med om att så länge det görs såhär bra så är det fett. Plus att det ju faktiskt inte ens kändes särskilt nostalgiskt?? Mer som en lägesrapport om hur svensk rap är just nu.

Sanna:

Men i allmänhet hoppas jag verkligen att nostalgin inte eskalerar i svensk rap. Historien är viktig, och vi måste hedra alla föregångare, men historien får inte bli en låsning. Man måste blicka framåt. Vi har ju pratat massor om detta, och jag gillar att vi har en så stark hiphophistoria i Sverige och att den uppmärksammas, men ibland kan jag undra hur scenen sett ut om det inte varit så.

Petter:

Jag säger som Stockhausen: en dag om året ska man lyssna på gammal musik, de andra 364 ska man lyssna på ny musik. Känns som att vi valde helt rätt dag i söndags.

 

(bild från Grandsmacks insta)