R&B-världen är smockfull av mer eller mindre bortglömda artister och misslyckade karriärer. På riktigt… jag skulle kunna rabbla hundratals exempel på ”Undra vad som hände med X egentligen”. Folk försvinner, och något som många gånger gjort mig ledsen är att så många lovande tjejer och tjejgrupper försvinner. En som försvunnit och kommit tillbaka väldigt många gånger är Mila J eller Japollonia som hon numera kallar sig ibland. Idag omskrivs hon nästan alltid som Jhené Aikos syster, och visst har Mila blivit omsprungen av syrran när det gäller framgång de senaste åren. Jag vet inte riktigt hur ni tänker men för mig är det dock fortfarande Jhené som är Mila Js syrra, men jag gissar att jag är ganska ensam om den uppfattningen.

Hursomhelst, Mila har precis släppt lite ny musik, och jag fastnade för Smoke, Drink, Break Up, en 90-tals doftande klassisk lite bitter ballad.

Okej kära läsare, nu går jag in i folkbildnings-mode och tänkte berätta för er om Milas karriär från starten för nästan 20 år sedan till idag!

Mila J, egentligen Jamila Akiko Chilombo, musikdebuterade 1995 som tolvåring (!!!) i tjejgruppen Gyrl där även en till Akiko-syrra ingick, Miyoko. Gyrl hade startat som bakgrundsdansare åt barn-rnb-gruppen Immature, där bland andra Marques Houston var med. Förlåt men så gulligt med barn-rnb från 90-talet, alltså herregud. Gyrl gjordealdrig något st örre genombrott, men släppte ett par låtar, bland annat den här gobiten:

Förlåt men fortfarande… hon är tolv år gammal här? HJÄLP.

Vi spolar fram till 2005 och Mila är nu en av medlemmarna i Dame Four, en av den tidens många failade rnb-tjejgrupper. Även om Dame Four var en kortvarig historia, så släppte gruppen en låt/video som är SÅÅÅÅ JÄVLA BRA. Ni fattar inte hur mycket jag lyssnat på denna, ÄLSKAR DEN!

*insert utläggning om hur mycket crunk-n-b betytt för mig*

Okej. 2006, Dame Four har splittrats av okänd anledning och Mila J ska satsa på en solokarriär. Hon släpper ett gäng låtar, och är på väg att släppa ett helt album men så blir det inte, troligen på grund av skivbolagsjidder. Hon släpper dock låten Complete som jag fullkomligt lyssnade sönder när den kom, alltså jag älskade den här låten så himla himla mycket. Den har nu några år på nacken, och har väl inte åldrats med extrem värdighet, men jag tycker fortfarande den är väldigt fin!

Känner ni igen samplingen? Den kommer från denna klassikern som också samplats på en av mina Nivea-favoriter och på LeToyas största hit för att nämna några exempel. Efter den failade solokarriären blev det ganska tyst från Mila J i några år. Tystnaden bröts förra året då Mila först bjöd på singeln Movin On, och sedan började släppa musik under namnet Japollonia. Som Japollonia är hennes tidigare ganska helylle image ersatt av en lite hårdare stil. Jag gillar verkligen detta:

Alltså dans som utförs med hjälp av sånna fällstolar? Kommer aldrig tröttna på det!

Mila släppte ett helt mixtape förra året, det finns att ladda ner på DatPiff och är riktigt bra. Jag är väldigt glad att hon är tillbaka och att hon inte ger upp, fatta tjejen har liksom haft en/försökt fixa en musikkarriär sen typ 1995 (d va länge sen). Vi snackar nästan 20 år liksom. Nu hoppas jag bara att hon bestämmer sig för en riktning, kanske väljer namn (Mila J funkar väl bra, eller kanske Mila Aiko om hon vill rida på syrrans framgång?) och väljer vilken typ av musik hon vill göra. Om jag fick bestämma skulle hon fortsätta med Blinded-soundet, men den som lever får se!

Säg hej till framtiden hörrni! Tjejerna på bilden heter Annie, Nadine och Frankee (ingen aning om vem som är vem) och utgör r&b gruppen M.O. De kommer från London, men har helt klart ett mer amerikanskt r&b-sound. Mitt första möte med M.O var på den här supermysiga akustiska covern på The Boy Is Mine där också favvon Lady Leshurr rappar lite.

Känner ni igen gitarren? Den är hämtad från Lil’ Waynes Tie My Hands (SÅ FIN LÅT, Petter spelade den i podden för inte så länge sedan). Okej, jag kan inte svära på att inte den är samplad någonstans ifrån på Tie My Hands, men jag tror inte det. Så himla fin kombo av den gitarren + M.O + Leshurr!

Men! Den låt som verkligen fått mig att fastna för M.O är GENIALISKA On Ya, som lyckas låta både throwback och framtid på en och samma gång. JAG ÄLSKAR DEN och har lyssnat på den flera gånger om dagen de senaste veckorna, verkligen verkligen min sorts R&B!

Min enda invändning mot M.O är att deras namn är förbannat svårt att googla. Även när jag jobbar med citationstecken och lägger till typ ”r&b trio” så är det svårt. Jag får upp en jävla massa info om Lil’ Mo, och alltså jag älskar ju henne också men det är inte riktigt det jag är ute efter nu. Förhoppningsvis kommer googlingen bli enklare ju kändare London-tjejerna blir, och jag är verkligen övertygad om att det kommer gå bra för dem!

Alltså jag har en sån extrem soft spot för kvinnliga R&B-grupper, och tyvärr känns det ju som att den eran lite dött ut. Vi har inga TLC, Destiny’s Child eller Cherish längre, och många av de grupper som funnits under sent 00- och tidigt 10-tal har mer eller mindre totalfloppat till exempel RichGirl och Sophia Fresh. Jag kan verkligen bli rånostalgisk och sakna den eran, det var något fint i att kvinnor gjorde musik tillsammans och dansade runt i galna koordinerade outfits i sjuka färgkombinationer. Vem vet, kanske är M.O bara början på en ny våg att kvinnliga r&b-grupper, jag hoppas i alla fall på det!