SHOOO och välkomna till VBDFR avsnitt 54!

Hugo har precis blivit pappa (GRATTIS!!!!!) så avsnitt 54 består enbart av Sannas och Petters ljuva stämmor. Duon börjar med att snacka ny svensk rap, Petter försöker bearbeta att Adam Kanyama rappar om sex och Sanna beskriver hur mycket hon älskar Sveriges kanske första raplåt om att gå på skönhetssalong.

Vidare firar Sanna och Petter att Lil’ Kim är gravid, ett sant lyckobesked! Pappan tycks vara den hyfsat anonyma rapparen Mr Papers, och för att ta reda på lite mer om honom lyssnar vi på en av hans sånger. Avsnittet avslutas med att Sanna berättar lite om Lil’ Kims protege Tiffany Foxx, och vi lyssnar på lite smakprov från Zaytovens nya all female rap-mixtape Zaytown Sorority.

Låtlista:

Viktor Ax feat. Abidaz & DeyDey – Säker plats

Cleo & Kristin Amparo – Gå På Salong

SamBoii feat. Malcolm B, Gedz & Adam Kanyama – Känner Mig

Mr Papers – Pour It Up (remix) feat. Lil’ Kim

Tiffany Foxx – Shake That feat. Snoop Dogg

Tiffany Foxx – Bet It

Ms GoHam – Kill Em

CoCo Kiss – Hardbody

Kontaktinfo till oss osv finns i högermenyn. Podden finns sökbar på alla podställen. Vi har snygga tröjor och sånt här: vbdfr.tictail.com <3

Whatever?! xoxo

Här om dagen publicerades ett långt reportage om Bay Area-gänget HBK Gang aka Heart Break Kids skrivet av Naomi Zeichner online på The Fader. Och nån dag senare la Naomi upp delarna av reportaget som inte komma med när redigerana var klara på sin Tumblr. OMG dom här är så gulliga. 

Asså ni som lyssnat på podden och läst bloggen är ju väl medvetna om att jag älskar detta gäng. Jag har ju t ex lyssnat en Jay Ant, en av HBKs grundmedlemmar, sen hans karriär tog fart med sin grupp Diligentz sen de kom upp jämte The Pack runt 2006. Vad fan hände med Prank från Diligentz förresten? Han var den första ur kvartetten som släppte solotapes och de var ju fantastiska.

Hursom, läs gärna texterna och erkänn att detta gäng är gulligast. Alltså helt förutom deras musik.

Det är inte just deras gullighet jag tänkte ta upp nu dock – det är den här grejen med att det trots allt verkar finnas någon sorts schism kvar på västkusten. Det sound vars poster-boy är LA-producenten DJ Mustard har ju sitt ursprung i Bay Area, och framför allt har det hämtat sin inspiration från den post-hyphy som kallades based eller fruity pebble punk rock. Detta har jag pratat om massa i podden och på bayonnaise så kommer inte ta upp hela processen igen (läs här, här, här och lyssna här vid intresse för fördjupning).

Så schismen är alltså att även dagens rätt framgångsrika bukt-artister känner sig lite otillfreds med att stå i bakgrunden till utomsocknes artister och producenter som härmat deras sound. Denna sorts schism är ingen ny grej för bay area-artister. Efter att ha läst intervjuer med Bay Area-artister från 90-talet och vågar jag påstå att det väldigt länge funnits en känsla bland de aktiva av att de inte får de props de förtjänar. De menar att Snoop Doggs fashizzle-my-nizzle snack är rakt av hämtat från thizz-rörelsen. De är båda glada och ledsna över att någon lyckades kapitalisera på hyphy-rörelsen, glada för att de fick höras men ledsna över att det var Lil Jon-produktionerna och inte Rick Rock/EA Ski som blev hits. När Drake släppte The Motto gav han massa props till Bay Area genom att nämna både bukten och dess favoritlegend Mac Dre i refrängen, men varför var det tvunget att det skulle bli en kanadensare istället för en inhemsk bay area-artist för att soundet skulle få en hit. Nu har dessutom Macklemore vunnit grammisar med ett sound som en döv skulle kunna härleda till Project Blowed (LA) och Hieroglyphics visst (detta vet jag inget om pga inte hört Macklemore, bara läst om det).

Sällan är det bukt-artisterna som kapitaliserar på sin egen kreativitet. Vad det beror på är en helt annan fråga. Allt jag vet att är att bitterheten is real och vid liv.

I reportaget, som ju är från nyss, klagar Sage The Gemini över att få öppna för DJ Mustard och hans gäng – DJ Mustard har ju snott grejer hämningslöst från bukten och när han berättar om sitt sound ger han props till t ex Baton Rouge-producenten Mouse On Tha Track. Men att han varit uppe i bukten och bett P-Lo om trummor sägs det inget om. Sage tycker att det borde vara LA-artisterna som öppnar för buktartisterna, kan vi gissa oss till. Berättat ur Halmstad Boll Klubb-killarnas perspektiv. 

Jag tycker att det är extremt intressant att följa den här schismen, t ex eftersom jag har följt det här soundet en stor del av mitt vuxna liv. Kommer ni heja på HBK? Jag gör ju det, jag hoppas verkligen Obama skickar ut en instagram-bild där han gör det #airchair och säger att bukten var först.

Avslutningsvis lyssnar vi på en ny sång där DJ Mustard samarbetar med buktveteranen Clyde Carson: 

BTW! Vi har precis fått hem våra nya sweatshirts, t-shirts och tygpåsar. Och de finns att köpa på internet numera på: vbdfr.tictail.com. Det blev trycket med händerna ni vet, det som är så JÄVLA snyggt. Här nedan är våra extremt proffsiga bilder på grejorna. De är tagna med min säkra hand på mitt jobb, mot en dörr.

Fotografierna är lite hemmagjorda i alla fall. Det känns lite vemodigt nämligen, för framtill den här beställningen har vi screentryckt alla tröjor och påsar själva hemma i min lägenhet. Ni vet belyst en egen ram med UV-lampa, massa kemikaiegrejor och ditten och datten och kladdig jävla färg. Allt på mitt matbord med massa tidningar utlagt så vi inte skulle spilla på mattan. Hela processen var mysig och genererade massa snygga kläder vi var stolta över, vi hade ju tryckt dem själva! Vid några rare tillfällen cirkulerade bilder på min soffa och mitt strykjärn på sociala medier. Vi släppte en trailer. Mysigast var det när vi strök baksidan av trycket i kombination med förfest. Här är en rare instavideos på fest/jobb:

Anledningen till att det känns lite vemodigt är att denna beställning är VBDFRs första där tröjorna är tryckta av nån annan än oss. Vi har alltså inte screentryckt själva längre :( … Inge mer förfest/tryckning. Inge mer UV-belysning av ramar inne på toan. Inge mer rare VBDFR hantverkssamarbete där Sanna placerar tröjan på den där trägrejen, jag placerar på ramen för hand och Petter bestryker med färg. Ofta high-fiveade Sanna och Petter exalterade efter ett lyckat tryck. Den sista meningen må eller må icke vara sanning, men nu har ni den mysiga bilden i huvet :) 

Jag och min romantiska kompanjon får helt enkelt inte plats med nån jäkla tryckarstudio hemma längre. Vår son har ju både fötts och flyttat in (mega <3 !!). 

I samband med beställningen satte jag upp en sån tictail-webshop som nämnt (vbdfr.tictail.com). Den blev ju superproffsig eller hur, trots mina mobilkamera-bilder!

Av: Hugo

Shoo!

Välkomna till första VBDFR 2014! Vi inleder året med en rejäl throwback och pratar om uråldrig musik från 2013. Verkligen throwback! Vad hände egentligen med den svenska hiphopscenen 2013 och varför är mainstreammedia plötsligt överkåta på svensk hiphop? Vi pratar om Grammis- och P3 Guldnomineringarna och hur medias plötsliga intresse för svensk hiphop kan komma att påverka scenen.

Vidare snackar vi om 2013 som amerikanskt rapår. Sanna har med sig en underskattad låt producerad av Young Chop, och vi pratar om vad som hänt med Chicagos rapscen under året som gått. Vad hände egentligen med drill-hypen och vilka kommer bli de stora stjärnorna under 2014?

Hugo berättar om hur hans älskade västkustsound dominerat 2013. DJ Mustard har blivit gud, och Hugo upplever detta nästan som en personlig seger. Hugo ser också en förskjutning i vilka som fått hits med det härliga Bay Area-soundet, 2012 gjorde de största västkustlåtande hitsen av folk som Drake, men under 2013 har lokala västkustartister också fått gigantiska hits med DJ Mustard-låtande låtar. Vi pratar också lite om att DJ Mustard-soundet även letat sig in i R&Bn, vilket gör både Sanna och Hugo överlyckliga.

Vi avslutar sammanfattningen i New York och konstaterar att det möjligen skett ett tronskifte i A$AP Mob där Ferg med sitt album Trap Lord gått om Rocky som den stora stjärnan i A$AP-gänget. Sanna berättar också om hur hon under 2013 hittat många nya kvinnliga rappare i den genre Petter döpt till ”#hipsterutanattSannastörsig”. Gemensamt för dessa kvinnor är att de jobbar med mycket hipsterattribut och alla släpper alldeles för lite musik. Handlar det om en regional variation i tempo för olika artister? Vi drar paralleller till hur Cunt Mafia släpper musik, och pratar vidare om hur Contessa Stuto och hennes gäng är SUPERnostalgiska kring ett klassiskt New York-sound.

Vi pratar vidare om vilka som var de absoluta största låtarna under 2013. Vi snackar om hur framtiden kan tänkas se ut för stjärnskotten Migos (som gav oss Versace) och Rich Homie Quan (som gav oss Some Type Of Way).

2013 blev också året då Hugo hittade tillbaka till rap från Baton Rouge, och vi hoppas på ett uppsving för Baton Rouge under 2014. Hugo passar också på att spela lite musik från Pretty Honore, en ny hyfsat lovande rappare från Baton Rouge med en precis så gnällig röst som VBDFR älskar.

Vi avslutar avsnittet med att prata om vad vi hoppas på inför 2014.

Gott nytt år alla lyssnare, tack för att ni hängt med oss i ÖVER TVÅ ÅR NU. Vi hörs snart igen!

Whatever?! xoxo

Klicka här för att lyssna på Soundcloud
Klicka här för att lyssna i iTunes.
Klicka här för att nå RSS-feeden.
Klicka här för att komma åt vår Spotify-lista med alla sånger (som finns på Spotify) från alla våra avsnitt.

Musiken i avsnittet:

1. 14X – se mig gå upp
2. Young Chop feat. Juicy J – I Aint Gotta Say Shit 
3. Yo Gotti ”Act Right”
4. TeFlii ”Rotating”
5. Dante ”walk it”
6. Stoney ”Bumping Makaveli”
7. Pretty Honore ”Pretty Slick”
8. Cakes Da Killa ”Truth Tella”

Ha det ok!

Hej! Mot slutet av varje år gör massa Nöjesguiden-bloggare en liten sammanfattning av året plus en lite prognos inför det kommande året i bloggform. VBDFR gör vår allra första. Det finns såklart en chans att vår prognos inte kommer stämma överens med verkligheten, den sannolikheten är enormt liten dock. Vi har ju tänkt efter väldigt ordentligt. Precis som tidigare år har vi spelat in ett pod-avsnitt med sammanfattning av året och prognos för framtiden, Avsnittet är nedskickat till klippstudion i Göteborg och kommer finnas på internet inom några dagar.  

Beskriv rap-året 2013 med tre ord!
Röd Blå Grön (ÖVERALLT)

Har vi ett ljust hiphop-år framför oss?
Ljust men med ett mörkare sound. Fortfarande hög risk för ihjälkramning av svensk hiphop.

Kommer Eminem någonsin sluta rappa?
Nej.

Vad betyder det för hiphop-Sverige om Yung Lean vinner P3 Guld?
Twitterramaskri skulle utbryta. Eventuellt skulle media bevaka lite fler av de verksamma artisterna inom den svenska cloud-scenen, men fortsätta ignorera större namn i den internationella cloud-scenen. Det betyder ingenting för vilken musik som kommer skapas.

Kommer det att bli vanligare att vilja chockera inom hiphop/rnb-världen, som Beyoncé nyligen gjort och nu senast Angel Haze?
Alltså hiphop bygger ju på många sätt på att chockera så både ja och nej. Många kommer nog försöka göra en Beyoncé, men eftersom de inte är Beyoncé kommer de såklart inte lyckas.

Vem gjorde oss stolta ute i världen 2013?
Angel Haze.

Vem blir årets stjärnskott?
ZMoney.

Vem får för mycket utrymme?
J Cole, Wale, och alla andra såna duktiga men extremt snarkiga rappare.

Vad blir årets skandal?
Den kanadensiska rapparen Justin Bieber säger the n-word i en freestyle. Alla tar avstånd utom Mike Will. Justin Bieber och Miley Cyrus släpper en skiva tillsammans, helt producerad av Mike Will.

Vad tar vi med oss från 2013?
Det finns rap i Norge.

Vad blir årets stora död?
Alla som sysslar med rap överlever 2014.

Vem bestämmer sig för att skriva en självbiografi?
Timbuktu.

Vad slutar vi äntligen upp med?
Vi slutar upp med att ej lyssna på nytt från Missy Elliot, för Missy släpper nytt.

Vad förtränger vi från 2013?
Blurred Lines.

Vad blir okej att gilla 2014?
Folk kommer bli nostalgiska över alla twerk-hits från 2013, trots att de glömde lyssna på dem under 2013.

Vem blir årets revival 2014?
Asap Rocky gör comeback.

Årets genombrott?
Jay-Zs IPA.

Kära Maja K. Det är måndag idag och vi väljer att tolka din kommentar som att den är skriven helt utan ironi. Det här är vad vi har att säga om vår fest och den fantastiska helg som varit:

Sanna:

Idag är det måndag 9e december och jag borde egentligen ha fullt fokus på min hemtenta som ska in fortare än jag vill tänka på, men något hindrar mig från att komma in i pluggzonen. De senaste dagarna har varit några av de bästa och mest minnesvärda i mitt liv, och jag tänkte försöka sammanfatta lite vad jag och resten av VBDFR har varit med om.

I torsdags morse åkte jag, Petter och Hugo bil svintidigt till Arlanda för att hämta en av mina favoritrappare någonsin, 3D Na’Tee. Helt ärligt… jag har typ aldrig varit så nervös i mitt liv! Det är liksom inte varje dag du sitter inklämd i baksätet på en bil med någon från din topp tre. Min nervositet släppte dock ganska snabbt när det visade sig att både Na’Tee och hennes hypeman Curtis AKA Yankee var två extremt härliga personer. Vi gick för att käka frukost och det kändes direkt som att vi satt oss ner med några gamla kompisar vi inte sett på länge. Jag och Na’Tee bondade över ett av våra gemensamma favoritalbum, självklart Foxy Browns episka Broken Silence, och alla lolade ordentligt åt att Hugo kanske är en av de enda i världen som lyssnat på Master P innan han lyssnade på Nas.

Efter frukost drog vi hem till Hugo där ingen mindre än Mats Nileskär snart dök upp och genomförde en intervju med Na’Tee i Hugos sovrum (så sjukt???). Hon chockades av Mats enorma kunskaper om New Orleans musikscen, och trodde först att han ljög när han sa att han försökt intervjua henne sedan 2007. Under intervjun med Mats ägnade sig Hugo och Curtis åt lite male bonding baserat på deras stora gemensamma kärlek till Saints, jag satt i soffan mitt emot och det kändes som att de lika gärna kunnat snacka ryska eller något annat språk som jag inte kan, men det var en fin stund att få bevittna :)

Festen va så nice!! Ison & Filles nya video hade premiär, kolla in den här. Sen spelade Rawda tillsammans med 14X-kollegan Gabbe (SÅ BRA, jag har aldrig sett dom live innan, blev liksom chockad av hur bra det var, ÄLSKAR Rawda!), även Mack Beats & Jaqe och Grillat & Grändy spelade. Alla gjorde väldigt bra ifrån sig och stämningen va nice!

Asså 3d Na’Tees konsert ska vi inte ens snacka om. Jag gick runt med ett stort jävla flin och bara tog in allt. Att vi fick detta att hända? Bland det bästa jag gjort. Ni som är bekanta med min musiksmak, och med vad jag gjort med min blogg (och med podden) vet att jag brinner för att lyfta fram rappare som inte får den uppmärksamhet de förtjänar. Att stå där bland massa peppade människor och på scen få se en av de rappare som jag lyssnat mest på, som jag sett upp till mest och som jag också tjatat mest om till andra, och veta att jag har del i att vi fick detta att hända. Att se folk i publiken rappa med till varje rad. Det va stort! Att se Petter som DJ bakom Na’Tee och Yankee dra av sin egen lilla show i linne och shorts. Fy fan va fett det va!!!!!

Foto: Nyp0n

Dagarna efter festen gav Na’Tee en rad intervjuer som kommer dyka upp lite här och var framöver. Redan nu kan ni lyssna på när hon gästade Amie i Metropol, kolla in det här! Självklart spelade vi in en intervju med henne som kommer i podden om någon vecka eller så.

Helgen fick ett extremt fett avslut på Nöjesguidens julfest, där både Yankee och Na’Tee chockades av hur tunga både Abidaz och Lilla Namo var. ”You think she’d wanna do a song with me?” frågade Na’Tee mig när Namo stod på scen. Abi fick även höra Na’Tee rappa lite kort i den svinkalla decembernatten. Jag typ dog där och då.

Helt ärligt. Vi tog hit en av våra favoritrappare och det slutade med att vi fick två nya vänner för livet. Vi har haft så många härliga samtal under helgen, om livet, om musikbranschen, om Sverige vs. USA, om politik, om rappare vi gillar och inte gillar. När Na’Tee i lördags kväll sa att hon inte ville åka hem var jag nära att börja gråta. Jag tröstar mig dock med att detta garanterat inte var hennes och Yankees sista besök i Sverige, och för alla er som missade henne i torsdags är det obligatorisk närvaro på hennes nästa show här. Om jag får som jag vill kommer det inte dröja länge tills nästa gång de står på svensk mark.

Petter:

Den här bilden är inte så bra eftersom jag tog den från DJ-båset mitt under brinnande spelning (herre-JVLR va kul jag hade där) men den är en av mina favoritbilder från helgen. Så mycket <3! Jag, Hugo, Amat och Hasan gjorde vårt för att allt detta skulle bli av men utan allt hårt arbete av Sanna och världens bästa på det här med bokning och ”club”, Julia Frändfors, hade det aldrig blivit något alls. Internationellt rap-systerskap TURNT UP TO THE MAXIMUM

Hugo:

Fan vad kul det var. Fan vad fett det var. Hur kul? Hur fett? Så här kul och så här fett:

Alltså om ni missade själva konserten eller bara vill återuppleva lite, 3D Na’tee har re-instat massa av alla ni fantastiska konsertdeltagares videoklipp från konserten. Så gå in och kolla på dem här medan de fortfarande ligger rätt nyligen i hennes insta-flöde. Na’tee och Curtis var världens gulligaste och bästa gäster Sverige någonsin sett tror jag. Jag håller med allt Petter och Sanna skrivit om festen ovan, den var fantastisk! Alla var så snälla och verkade ha så kul. Alla live-akter var sjukt tunga! Hasan, Julia, Sanna, Amat och Petter <- ni är så bra!

Ett stort tack till alla var på plats och firade oss på vår tvåårsfest, OCH alla lyssnare/läsare/vänner som tyvärr missade festen men ändå firade oss var ni än var!

Även, grattis till Curtis aka Yankee! Han berättade att hans välmående är väldigt starkt kopplat till NFL-laget New Orleans Saints prestationer. Under deras mellanlandning på Newark på vägen hem fick han se Saints krossa divisionskonkurrenten Carolina Panthers i en jätteviktig match, dessutom spelade hans fantasy football-spelare Drew Brees och Jimmy Graham skitbra!

Hur ska vi toppa det här när vi fyller tre år?

Mvh

Av: VBDFR?!