Den poetiska julkalendern: lucka 7 och 8 och 9 och 10

11:53 10 Dec 2015

Idag blir det en dubbellucka i den poetiska julkalendern!

 

Tre dagar senare: förlåt, det blir fyrlucka. Eller frippellucka eller vad man nu kan tänkas säga.

Bakom lucka 7, minns ni den dagen, det var en måndag och många var tillbaka på sina jobb och skolor efter helgen. Men många låg väl också hemma i sina sängar och var deprimerade. Deprimerade människor har en särskild konstnärlig förmåga, är du en sån så kanske du blir uppmuntrad nu för bakom luckan hittar vi George Bush och hans konst.

 

George Bush är en av våra mest älskade konstnärer.

Här med sina vackra hundtavlor, som får en att tänka på hundars själar. Man inser att de kanske har själar trots allt.

 

 

Vilka säkra penseldrag han tecknat denna hund med, och vilket mörker hunden verkar dölja. Vad tror ni den varit med om?

Vackra djur som visar en sorg, kanske världens sorg.

Fakta: Bush började måla efter sin tid som president för att ha någonting att uppta tankarna med.

Ett annat djur, Putin.

 

Dalai Lama. Vem är han ens? Det har jag aldrig fattat. Glömmer alltid bort om han finns på riktigt eller om han är en ”gud”, i stil med Buddha.

George Bush har även målat av sin fru men hon tyckte den tavlan behövdes arbetas lite med innan den blir offentlig.

 

Bakom lucka 8 hittar vi nyskriven dikt.

För det är nämligen det som gjort att jag var lite frånvarande på bloggen det senaste, jag har känt att bloggen varit för världslig. Till och med haft lite dåligt självförtroende inom företagande, tänkt att entreprenörskap inte är för mig. För jag ser ju denna blogg som en del av mitt entreprenörskap. Den ska en dag ge mig ett hus vid rivieran. Synd att jag inte ens vet vart rivieran ligger och inte ens orkat registera mitt företag så det får ett sånt organisationsnummer. Inte konstigt att man hatar sig själv. Men då har jag i alla fall börjat skriva dikt, riktig dikt och inte sån twitterdikt. Här ska ni få höra:

happy-80th-birthday-brigitte-bardot-1-638
Till Brigitte Bardot

Du är ung du har det på din sida

Han ligger bredvid dig och det finns ingen ångest

Du är bara din egen

Det är inte så farligt nattetid

Det är inte så farligt och natten är mild

Han säger att du luktar rosor, nej vanilj. Som den där

vaniljparfymen han snodde en gång inne på Åhléns City

Hans riktiga flickvän brukade säga hans riktiga namn

Du kallar honom vid ett smeknamn,

det går bra. Som att säga

Ta min dikt den är / här

Den är som cigaretten

Så fruktansvärt sjuk i huvudet

Violboken luktade blomma och blomman luktade fett

Att se sminkad ut i ansiktet i skenet

Du vill alltid att man ska skriva ett namn som inte är ditt.

Nu faller bitarna på plats för mig. Och dem alla

Alla dem alla

Älska dem alla

De vill ALLTID att jag ska skriva ett namn, men det är ju ditt. Sitt

Sitt / var tyst / ssch

Det börjar nu

Det är en bra början

Så ska jag börja en bok: “Det är en bra början”

Sen ska den fortsätta, allt är en fantasi

Det är en bra fortsättning: “Allt är en fantasi”

Allt är en fantasi och jag kommer hem.

Det är tyst, i hallen. Jag behöver bara ett ord för att börja

 

OBS den är inte klar än utan det börjar utveckla sig till en bok, en riktig sån psykologisk prosalyrisk bok som ingen orkar läsa men som förlagen tycker är en riktig bok. Vet inte varför man gör snestreck i dikter förresten. Det har man rytm att göra men jag gillar mer att bara göra en ny radbrytning.

 

Bakom lucka 9 hittar vi…

en visserligen månadsgammal artikel men som jag glömt att länka: Lyra Ekström Lindbäck: No more glamourama

Lyra Ekström Lindbäck är ju som vi alla vet en av de bästa skribenterna som Sverige äger. (Det låter som en mening som skulle kunna va med i nån gammal bok) Jag är så dålig på journalistik och brukar trösta mig med att det är för att skönlitteraturen är ”min gåva” men Ekström Lindbäck har båda ”gåvorna” vilket gör mig galen och tårögd på samma gång. Ja, jag gråter när jag läser den där artikeln. Jag har ju blivit en sån som hatar Sverige pga jantelagen, och kanske pga att det är så svårt att driva företag här? (Se ovan) Så inte konstigt att artikeln faller mig i smaken. Se bara på stackars Ingrid Bergman! (återigen låter jag som i nån gammal bok): ”I hennes självbiografi Mitt liv kan man läsa om den berättigade chocken som denna omåttligt begåvade skådespelerska kände när hennes skönhet och storhet, som gjort hennes prisad över hela världen, i Sverige bara gav pressen incitament till att häckla henne.” Fy fan, va arg man blir.. Men Ekström Lindbäck sätter ord på vad jag själv är för upprörd för att formulera: ”Vad är det för som blir så hotfullt med ett glänsande och flärdfulld personlighet som Ingrid Bergmans? Idag kan vi alla fängslas av filmen om hennes liv, men om en i högsta grad levande och samtida person som Roland Paulsen verkar ha ens en gnutta glamour måste han genast detroniseras.” Lyra Ekström Lindbäck är för mig vad Jimmie Åkesson är för den genomsnittlige skånske vita mannen. Nån som säger som det är fast med finare ord liksom. Det finns alltid en politisk analys utan att det blir förutsägbart: ”Glamour utgör den starkaste näringen för många människors drömmar, framförallt unga och fattiga människors, vilket antagligen är en delanledning till att det inte anses ha intellektuell relevans.” Nu tänker jag på intervjun med Felicia Mulinari som vi hade här på Vi som aldrig skrev prosa, jag vet inte varför, kanske för att hon och jag brukar prata om hur vackert det är med drömmar. Eller inte vackert, det kanske inte är just det det inte är, drömmar är ingen extra accessoar till livet utan en fullkomligt nödvändig del av livet, eller kanske att det är det enda som är livet?

Okej då har vi kommit fram till lucka 10, dagens lucka. 

Och då ska jag ta er tillbaka till en dag i Oslo i november i år då jag, Elis Burrau (om ni vet vem det är?), Helena Fagertun (mer om henne en annan gång) hade ett samtal med Kenneth Pettersen (min och Elis norska förläggare på AFV Press, bra intervju med honom här) om twitterpoesi. Vi visste inte riktigt vad det var då men nu är det ju ett etablerad begrepp och en del av litteraturkanon!!!! Känns bra. Här kan du lyssna på samtalet.

 

Ha en bra dag!

Hälsningar Anna på Vi som aldrig skrev prosa

 

A cartoon Santa Claus waves through a circle - 3D render.

A cartoon Santa Claus waves through a circle – 3D render.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp

Mest läst på NG