Nej, trots experternas förutsägelser så är veckans poetiska babe inte den lilla eremitkräftan som spelar titelrollen i Magnus William-Olssons nya diktsamling (Eremitkräftans sånger, Wahlström & Widstrand). ”Bit ihop och kom igen”, hälsar killarna och tjejerna på den populära poesiportalen Vi som aldrig skrev prosa. Bättre lycka nästa vecka, vi gillar din stil! Vi diggar din sång!

Veckans poetiska babe är naturligtvis den iranska författaren Samira Motazedi, vars fantastiska Glänta-blogg målar upp en smärtsam bild av den svenska asylprocessen. I veckan la hon upp ett inlägg om soppa, om ett performance; det var en sylvass allegori:

Som den enda i rummet utan ett pass hade jag förväntat mig att de andra skulle vägra visa sina. Precis som alla med ett europeiskt pass borde göra vid gränsen mellan Danmark och Sverige. Nästan alla som besöker baren den här kvällen är konstnärer, författare och aktivister. Flera av dem fotograferar flyktingar, skriver och läser om flyktingar, går på utställningar om flyktingar. Men när det kommer till soppa så visar de sitt pass. 

I maj 2015 fick Samira avslag på sin asylansökan, och hotas nu av utvisning. Hon är dödsdömd i Iran. Skriv under den här namninsamlingen, låt Samira stanna i Sverige och läs bloggen där Linn Hansén och Khashayar Naderehvandi översätter hennes texter. Kanske Sveriges viktigaste blogg.