Hej, jag är ju på Oslos poesifilmsfestival.

Jag trodde att poesifilmsfestival bara var ett random ihopsatt ord, typ att det kommer va lite poesi o lite video o lite allt möjligt. Poesifilmsfestival liksom. Men tydligen är poesifilm en riktig genre? Jag förstod det vid invigningen när det var värsta högtidligt o ba Europas bästa poesifilmare o blabla, en man som gick upp i kavaj och sa att i år kommer Berlins poesifilmsfestival flyttas hit o dit. Sen visade dom massa filmer, poesifilmer då. Det var jättebra! Blev imponerad! Vill också göra poesifilm. Här är några smakprov, såhär såg det ut ungefär:

Sen var det en föreläsning om digital poesi som nån från Malmö högskola höll. Hon forskar i det som jag förstod det. Vet inte varför men mådde lite dåligt av den föreläsningen. Det kändes som jag slungades tillbaka till 00-talet med massa ettor och nollor på skärmen, och en fascination för att göra sånna hjärtan <3 . Utan att förringa hennes forskning så känns det som att akademien alltid är så trögfattad, typ de ser en groda o ba: grodor är gröna. De måste kategorisera in allt o innan de hunnit göra det så har det hunnit komma nåt annat som är mycket intressantare.

Sen var det dags för mig att va med i ett samtal med Alexander Fallo och Steven Roggenbuck och författaren Merete Pryds Helle om, hör och häpna, twitterpoesi, som blivit lite av min paradgren här i Norden! Allt var förvirrat, jag trodde att moderatorn skulle hålla i samtalet men det blev inte riktigt så, och jag bara satt och drack öl i nervositet för att det inte fanns en röd tråd. Nån bara slängde ur sig en fråga och nån tog micken och försökte svara, sen ville nån annan ha micken och började prata om nåt annat, över hela rummet låg det en nervös stämning eller så var det bara jag som projicerade min inre känsla på alla andra. Steven Roggenbuck är tydligen jättekänd och lite av festivalens huvudakt, influgen från USA, vilket jag tyckte tog fokus från mig. När jag försökte skoja så skrattade ingen, så tog Steve micken och försökte byta ämne för att hjälpa mig liksom tror jag, för att han trodde att jag inte sagt nåt viktigt. Eller jag vet inte. Sen sa han att Mira Gonzales ofta skriver om män. Jag var redan lite obekväm av att va enda tjejen förutom moderatorn. Att va tjej inom ”digital och visuell poesi” verkar va lite som att va tjej inom typ schack. Det kändes som att viktiga fundamentala kunskaper om genus saknades i samtalet, vilket man kanske ändå är lite bortskämd med i Sverige. Norge ligger tio år efter i tiden så rent logiskt är det år 2006 här. Då kanske ni fattar. De har inte haft sin Zara Larsson än liksom, hon kommer om tio år. Och de har haft en rasistisk regering mycket längre än vi. Ja de är helt enkelt inte så skolade som vi är i och tänka på sådana saker som genus. Också att rummet var HELT vitt, och att om man hade påpekat det så hade alla ba ?? vadå??? Alltså jag vet inte det kanske inte är såhär, det beror säkert på mig, jag mår helt psykisk dåligt när jag är i Oslo, vet inte varför, jag tycker det ser ut som Göteborg och jag mår psykiskt dåligt i Göteborg också. En i publiken som driver själva festivalen ba: Mira Gonzales skriver ju väldigt… aggressivt. Jag ba.. vadå aggressivt. Hur kan du säga att hon skriver aggressivt? Blev skitarg!!!! Det är typ som att nån i Sverige skulle ba ”Liv Strömqvist är ju väldigt… aggressiv”. Noll känsla för genus där. Hon ba: men jag menar inget dåligt! Aja whatever. Hoppas jag är välkommen på lördag när jag ska va med i ett till samtal. Detta är en väldigt mysig liten festival, det känns verkligen som man har ett specialintresse när man är här, som att man är proffessor inom nån speciell växt och nu är man på konference om den växten.

Minns det som mycket mer kaotiskt än såhär

Det positiva är att jag får bo på hotell :) :) älskar det, vill bara vara här på hotellet och sova och surfa runt på datorn.

Vi tjejer kan i alla fall va glada att vi inte är de enda som blir kallade aggressiva här i världen, utan även självaste Elis Burrau som är Sveriges icke-argaste person! Vad är motsatsen till arg? ”Vän”? Haha gud vilken förolämpning att kalla nån för ”vän”. Alltså inte vän som i kompis utan vän som i icke-arg.

Men helt ärligt så undrar jag vart folks behov av att kalla folk som inte är arga för arga kommer ifrån? Om nån skulle kalla mig för arg så skulle jag förstå det men det känns som folk säger arga när de menar nåt annat. Kan bara inte komma på vad.

Nu ska jag åka till festivalen och äta en macka jag är berättigad till samt gå på workshop med Beate Grimsrud, hon ska lära ut hur man gör en egen poesifilm med sin smartphone. Det ska bli kul! Jag lägger ut min film här sen, om den blir bra. Sen ska jag googla på Steven Roggenbuck också, kolla in hans poesifilmer.

Haha det var kul att Eugene Sundelius von Rosen såg exakt likadan ut i Oslo igår som han hade gjort i Stockholm i förrgår!!!?? Tro aldrig att du kommer undan med att ha samma utseende två dar i rad bara för att du ska byta land, Vi som aldrig skrev prosa finns överallt och fotar dig!! Eugene Sundelius von Rosen hälsar förresten att han älskar poesi.

Puss o kram

//Anna