Veckans poetiska babes är alla härliga tjejer och killar i kavaj som orkade bli upprörda över en dikt som jag skrev på en kvart samtidigt som jag gick till Zita för att se Mediterranea (förminskar inte dikten nu, jättenöjd med den eftersom den blev så vacker). Visst är det härligt att sparka uppåt? Jag och Anna blev helt rörda när Hanne Kjöller retweetade Andreas Ekströms gulliga känga, hoppas de vet att vi får hela 5 öre per klick!? Det gäller även om det är en liberal ledarskribent som sitter och klickar!

Kul sen att Andreas Ekström, utifrån min raljanta petitess om Expressens kulturfest (fortfarande ingen förminskning, den är oerhört bra), drar slutsatsen att man bör oroa sig för den svenska poesins utveckling?

Åh nej! Poesikännaren Andreas Ekström är seriöst oroad! Vad ska vi ta oss till? Hur ska vi säkra den lyriska återväxten? Andreas Ekström är, by the way, hedersgäst på min releasefest på Tranan 19/3! Han ska läsa lite utdrag från sin hemliga pappablogg. 2 starka retweets! Är det Anders Bagge där på bilden? Eller Johan Jönson?

Sen när folk frågade om Andreas Ekström läst någon yngre svensk poet så visade det sig att han inte gjort det. Oj! Vilken överraskning! Andreas Ekströms seriösa oro är alltså baserad på hans känsla! Jag tipsade lite ödmjukt om antologierna Blå blixt: den sista fasta kontinenten (Brombergs) och Det fanns flera vi och någon bad om tydlighet (OEI Editör), någon annan tipsade om den pedagogiska podcastserien Murens fall, någon tredje om Floret. Sen kan vi ju slänga in aktuella Om detta sjunger vi inte ensamma (Bokförlaget ETC) också. Om inte Andreas oroliga själ vaggas till ro av Iman Mohammeds kolossalt vackra rader eller av Felicia Mulinari och Erland Edbergs sönderslitande kärleksdikt, då vet jag inte vad som kan hjälpa. Ta efter Per Sinding-Larsen, Andreas! Läs lite ny poesi istället för att ”känna”. Det är ett jätteseriöst tips! Jag tror att du vill. Läs Hanna Rajs Lundström. Läs Gabriel Itkes-Sznap, Leif Holmstrand och Judith Kiros. Läs Anna Axfors. Sluta inte, det tar liksom aldrig slut. Börja prenumerera på Glänta och Kritiker. Om du har bråttom (eller inte har råd, skoja): läs titeln på Khashayar Naderehvandis nya diktsamling: Allting glittrar och ingenting tar slut! Visst är den så bra så att man vill gråta? En fantastisk dikt i sig? 2016 är ett fantastiskt år för svensk poesi. Det kommer till och med komma grejer som rimmar! Haha.

Men ja, visst är det läskigt det här med språkets förfall? Kulturens förfall? Eller hur alla killar och tjejer i kavaj! Ivar Arpi kunde hoppa in och citera sig själv, vilket han nog gillade! På bilden ser det ut som att han gillade det!

Välkommen till Ivar Arpis lilla lyrikskola!

Ett argument jag lyckades skönja (jag läste inte så noga, sorry) var att jag (och tydligen Göran Greider?) kamouflerade våra brister som poeter med radbrytningar! Och därför var det inte poesi! Hahaha. Tack för den sämsta synen på konst jag hört! Ni är så lata, killar. Säg gärna varför min poesi är dålig! Tyck gärna att den är dålig (jag är allvarlig, skulle dö av skam om ni gillade), men säg inte att den inte är poesi, för det blir så pinsamt för alla inblandade.

Plus: jag älskar poeter som kamouflerar sina brister. Jag älskar poeter som kamouflerar sina dikter. Jag älskar kamouflage som poetiserar och brister. Jag älskar brister som skimrar. Jag hatar (oj: stark och ungt och argt ord, hjälp) eran konservativa och slappa syn på konst och poesi. Eller, jag älskar att ”etablissemanget” (skoja?) är så lättprovocerat. Eller: det jag menar med etablissemanget är väl att ni tjänar pengar på det ni gör, det är min seriösa känsla/oro. Jag kräver inte ens att ni ska skaffar lite koll och läser det ni uttalar er om (som Per Sinding-Larsen), egentligen, för det blir ju så roligt när ni inte har det. Det blir så tacksamt. Därför är ”ni” (klumpig ihopbuntning, sorry) härliga tjejer och killar i kavaj veckans poetiska babes!

Skrev den här dikten sen, på Facebook! Förväntar mig en kollektivskriven essä av Arpi och Ekström, en där de punkterar alla brister som jag försöker att dölja i den lilla trojanska hästen av radbrytningar. Skicka den till min mail elis.burra@hotmail.com så publicerar vi den här på Vi som aldrig skrev prosa. Ni får 5 öre per klick så förväntar mig något riktigt genomarbetat och intellektuellt spänstigt!

För övrigt vill jag ge en kärleksfull shout out till Therese Bohman för att hon orkade vara vettig! Coolt att orka det!

Blev också glad att Andreas Ekström kallade mig och Anna för det gulliga invektivet ”klåpare”. Det fick mig att tänka på den fina Kent-låten med samma namn. Lyra Ekström Lindbäck skickade den till mig i chatten direkt efter att han artikulerat sin seriösa oro. Allt var som en stor, varm komplimang. Tänk vad en liten slarvig dikt om en kulturfest på en i princip obetald blogg kan göra med folks känslor (obs: en slarvig och bra dikt, inte heller här förminskar jag mig själv, poesi kan vara slarvig, snabbt skriven och väldigt bra). Att Eric Schüldt kallade mig för en ”skald värd samtiden” väljer jag att tolka som ironins skälvande antites. Trevlig helg!

/Elis Burrau, arg ung skald som har releasefest för och vi fortsatte att göra någonting rörande (CLP Works) på Tranan 19/3 19:00.