Hjältinnor (Heroines) – Kate Zambreno

Hej bloggen! Längesen, förlåt. Har haft två konstiga veckor. Blivit recenserad och lämnad, och så vidare. Skrivit en konstig text om Sapfo till Lyrikvännen. Nu sitter jag i Prag, i en orange fåtölj och äter ett hårt päron. Det är på åttonde våningen i ett ”kommunistiskt” hotell (den muntliga källan sa: ett av få hotell som inte byggde bort den ”kommunistiska estetiken/arkitekturen” – heltäckningsmattan är hypnotisk). Jag har ätit lunch med människor från den svenska ambassaden, en hade full kostym och var yngre än mig. Det var skönt att de bjöd. Jag har mötts av den kinesiska flaggan och tusen snutar med tunga vapen. Jag har läst Hjältinnor av Kate Zambreno (Modernista, översättning Helena Fagertun). Den är fruktansvärt bra, jag vill stanna på varje sida. Den är obligatorisk. Jag vill inte lämna hotellrummet. Jag har letat efter Petra Hůlovás litteraturkafé, men gett upp och druckit öl. Jag har ätit en liten, liten råbiff och fått hemsk andedräkt (jag förväntades göra mitt eget vitlöksbröd med hjälp av ett bröd och en vitlök). Jag har inte vågat gå över gator. Jag har lyssnat mycket på Staffan Hellstrands Lilla fågel blå. Jag har besökt tortyrmuseet, ensam och full. Laddat min telefon i olika uttag bredvid sträckbänkar, giljotiner och piskor. Såna där ”stolar med sylvassa piggar i” och en sorts hemsk påle (Malte Persson frågade om de hade diktuppläsningar där, jag ljög och svarade att jag i alla fall skrev en dikt i gästboken, men jag skrev ingen dikt där, jag skrev en skitdålig aforism). Ikväll ska jag läsa några dikter på ett event. Som jag tror att fikssion skrev (ironiskt) i ett kollektivt manifest en gång: ”Jag är ung / jag är poet / jag kan spela We are the World på ukulele”. Jag har sett på konståkning på tv hela natten. Utsikten här är verkligen snygg, jag tycker det är kul att säga att en utsikt är ”snygg”. Dikterna jag ska läsa är översätta till tjeckiska, vilket är bra och pedagogiskt. Jag skickade ett urval med twitterdikter, det var vad som beställdes. Urvalet kretsade (tematiskt) kring död, barn och diktsamlingar. Det såg jag först efteråt. Sju av dessa har översatts. Man skulle kunna påstå att skattebetalarna står för allt det här, eller hur? Jag vet inget om sånt, men jag tycker det är bra i såna fall. Jag låtsas det. Jag ska läsa sju repliker för kanske 15 personer i Prag. Plus tre från min diktsamling (bland annat den som Anna kom på, och den som har det erotiska snuthatet som politisk kompass – klassiker). Den här våren är verkligen fantastisk.

Här är urvalet jag mailade till ambassaden, jag bjuder på det. Om ni vill veta vilka som översattes får ni flyga till Prag. Jag bjuder på det också, höll jag på att skriva. Jag kan stå för mat och dryck. Några är bara dåliga ordvitsar ser jag nu, men några ”har något”, det tycker jag i alla fall. Solen spricker upp nu, det är min bästa klyscha. Att solen spricker. Jag lyssnar på Kents demoversion av Socker i ett youtubefönster. Kafka hade jävligt roligt jämfört med ett annat gäng, men det gänget togs inte direkt om hand eller på allvar av historieskrivningen.

över min döda kropp ligger det lite friterad mat

ett begrepp som är som scenskräck fast som betyder att man gillar att vara på scenen litegrann

om du vill använda uttrycket vrider sig i sin grav om någon som lever så byt ut grav mot säng eller soffa

de tycker att min drink smakar magsyra

är det för tidigt för att romantisera allting

jag vet men min psykolog säger: man är inte någon till lags om man hänger fast man inte vill, jag skiter i vad din psykolog säger

jag bär blodapelsinerna som en påse över isen

bet mig i tungan vilket kändes nostalgiskt och äckligt

aktivera ihjäl era barn

ska göra en sitcom och ett tv-spel om poesivärlden, vet inte vad jag ska göra först, kanske en sitcom så kan jag basera tv-spelet på den

vill äta kött och gråta!

en diktsamling som innehåller dikten ”var snälla / detta är min första / diktsamling”

patetisk sak jag gjorde innan min skypeläsning var att ta på mig en morgonrock så att jag under läsningen skulle kunna ta av mig den

krossade tomater, det är så hårt, krossade…

diktsamling om en vuxen som skriver en diktsamling om ett barn som skriver en diktsamling

en diktsamling som är en gästlista till en fest

en diktsamling om en redaktion som ibland jobbar väldigt lång tid med redaktionellt material

en gala där en kändis läser upp alla som dött från en lapp, galan tar slut när alla som någonsin dött blivit nämnda

en poet som skriver under 12 pseudonymer samtidigt vars diktsamlingar av den anledningen ser ut som antologier

jag vill starta ett anti-antikvariat som bara säljer litteratur och pamfletter som är emot antikvariat

dystopisk roman som handlar om ett gäng unga kulturskribenter som börjar mörda äldre ikoner för att få klick på sina in memoriam-texter

jag hade ett litet hål på mitt jeansknä som växte ikapp med hålet i mitt hjärta och jag vet inte om det här är ett skämt eller en dikt

man borde inte bara säga ”jag dör” när man skrattar jättemycket åt något väldigt roligt, man borde säga ”jag dör” hela tiden

om de här väggarna kunde skriva en diktsamling skulle de göra det

pappa nyss: du undrade ju lite kryptiskt på twitter om din peruk var kvar, jag har den här i en låda, tillsammans med masken du strålades i

skriv ‘det här skulle jag gå på om jag var ni’ om något du antagligen inte skulle gå på om du var dom

applicerade precis varsamt parfym på mina ”pulspunkter”, inklusive ögonen; det känns som att jag missförstått nåt för det gör så oerhört ont

vår utvecklingskurva är monstruös

tackdikter tillägnade hatobjekt

en idé är att vara allvarlig i webbkamera

mina barn ska aldrig behöva smaka på nånting

/Elis