Sitter här och är skitdeppig och nästan utbränd. Ska livet vara såhär? Fick besked från CSN att jag är skyldig dem typ 10345043539 miljarder + 100002305 miljoner i påminnelseavgift. Ursäkta men jag är faktiskt fortfarande ung? Jag skriver, har inget fast jobb, lever dag för dag, vind för våg? Jag kan väl betala senare i livet för helvete? När jag sitter där med man och barn och inte har nåt bättre för mig än att betala räkningar. Då kan jag betala till er!!! Men nu!! Just sagt upp mig från mitt receptionistjobb, den enda gnutta trygghet jag hade i livet, för att satsa fullt ut på… ja, jag vet inte vad! Att försöka fånga dagar! Och så kommer det massa kravbrev. Fy fan. Jaja, vet inte riktigt hur jag ska göra. Ska ringa dem imorgon eftersom jag faktiskt fortfarande pluggar. Kanske inte så många som vet det? Nej för man kanske inte går och skriker i folks ansikten att man pluggar Konstvetenskap B på distans? Så ej heller har jag meddelat det till CSN eller liknande. Men det kanske inte spelar nån roll. Mitt liv går fan bara runt i en cirkel, orkar inte.

Såg ni serien om Kerstin Thorvall som gick nu under påsk förresten? Vilken fin tradition det är att ha en sån serie som går varje dag under högtiderna, jag tycker det ska bli Sveriges nya fasta tradition istället för påskharar, ägg och sån skit som man bara mår illa av. Iofs mår man dåligt efter att ha sett den här Kerstin Thorvall-serien också. Känner 100% att hennes öde är mitt öde. Inte för att jag är speciellt sex addict, men känner igen det där att bara vilja dra. Det är därför jag inte vågar skaffa barn, för jag kommer också ha en väska packad som mina barn hämtar ur garderoben när jag får ångest.

Meeen det finns ljusglimtar i livet. T.ex. Bea Uusmas bok Expeditionen – min kärlekshistoria. Sååå spännande! Jag visste inte vad Andréeexpeditonen var innan, hur kunde jag inte veta det? Verkar ha gått mig förbi på nåt sätt medan alla andra vet. Så jag vet inte hur spännande boken är om man redan kan mycket om detta men jag antar jättespännande eftersom den vann Augustpriset för bästa fackbok 2013.

Det var alltså så att det var 3 män i slutet av 1800-talet som skulle åka luftballong över Arktis (så töntigt att göra detta när man vet att man troligtvis inte kommer överleva? Men det var den tidens manlighetsideal som spelade in. De blev typ betraktade som hjältar) för att kartlägga öarna osv. Men redan efter 2 dagar så kollapsade luftballongen på isen. Här bjuder jag på lite bilder på det:

Detta är alltså ett foto!!! Som är taget på Nordpolen för mer än hundra år sen!!!! Av personer som sedan dog!!!!!!!

Ibland kom det isbjörnar som de sköt. Jag förstår inte riktigt var de var på väg, men de gick och gick och gick. Samtidigt flyttade sig isblocken hela tiden så de kunde ha gått en hel dag och ändå vara kvar på samma fläck. Man mår sjukt bra när man läser den här boken för man är så glad att man inte är en del av det gänget, samtidigt känner man att man kanske var nån av dem i ett förra liv för man känner sig så närvarande.

30 år senare hittade man kvarlevorna av expeditionen av en slump på denna lilla ö som låg mitt i ingenstans och som kallas Otillgänglighetens ö för att den är så svår att komma fram till. Ingen har någonsin riktigt vetat varför de dog (de hade mat, värme, mediciner etc de hade ju klarat sig i flera månader på isen!). Bea Uusma kommer närmare svaret på gåtan är någon annan gjort!

Den andra ljusglimten i livet är föreningen UFO-Sverige och deras jakt på spökraketerna. Det finns en dokumentär om det på SVT Play just nu som heter just Spökraketerna. Spökraketer är alltså lysande föremål som många såg komma över vattnet för att sedan sjunka ner i vattnet, under framförallt mitten av 40-talet. Det har rapporterats in fall från hela världen även om det är i Sverige man engagerat sig mest för att ta reda på vad spökraketer verkligen är. Även här är jag besviken på mig själv att jag inte visste om detta fenomen. Trots att synen inte är lika vanlig längre så ger UFO-Sverige inte upp utan de lägger ner stora resurser på att ta reda på sanningen. Tillsammans med ett par som såg en spökraket på 70-talet när de tältade, åker de till platsen med dykare etc. Hur det går får ni se om ni kollar men de planerar en ny expedition snart!

Det är synd att alla sitter på Facebook istället för att hjälpa till med arbetet!!! Medlemsantalet i föreningen minskar pga att folk sitter på internet istället.

Jag har faktiskt börjat välja bort DE ASOCIALA MEDIERNA till förmån för verkligheten :) Tex om jag märker att jag bara sitter och scrollar i ett flöde som inte är så intressant så bara kastar jag mobilen åt helvete och tar en promenad eller diskar eller liknande, låtsas att jag lever förr i tiden i det gamla Stockholm och är en hemmafru.

Så går jag och tänker ”nya tankar” typ: fy fan vad förunderligt livet är!!! I helgen ska jag tatuera in ”Life is a mystery” på min arm, Elis känner nån konstfackelev som kan tatuera.

Hahaha…

Har ni också stött på sådana människor som ”älskar gubbar”? Kommer inte på nån jag känner nu men kommer ihåg att det fanns en sån klick på gymnasiet som typ tyckte att gubbar var söta. Det tycker verkligen inte jag. Här är en tweet jag skrev en gång: Bland det mest hårresande töntiga jag vet: säga att nån är ens farfar fast den inte är det, bara för det är en gammal gubbe som man känner

Det som är bra med gubbar är dock att de är tänkande varelser som gillar att inhämta och föra vidare kunskap. Det är inspirerande!

De flesta är ju totalt ointresserade av hur saker och ting verkligen ligger till, alla vill bara hålla på med sitt och göra karriär eller vara ”normal”.

Därför 100% relate på följande:

Nu kommer jag och tänka på Lyra Ekström Lindbäcks nya lysande bok I tiden som har release på fredag den 1 april. Och då jag och även Elis och såklart Lyra kommer läsa lite ur boken och sen kanske det bjuds på snacks!!! Skoja ang det sista, jag vet inte alls om det bjuds på ”snacks”.  Men det blir fest. FÖRLAGET BJUDER PÅ BUBBEL. I den boken är det i alla fall en kille som jobbar alldeles för mycket :( Han är även helt besatt av märkeskläder? Alltså jag  vågar inte tänka på vem jag är i en sån persons ögon, för jag har inga märkeskläder! Om inte H&M är ett märke! Men liksom när de ser mig så måste de se en disktrasa i princip? Hemskt! Har folk gått och haft märkeskläder utan att jag vet om det?

Jävligt stor bild – vet inte hur man minskar! På Christoffer, aka Danny Saucedo? 

Funderar på att lägga mina sista slantar på att bli med i UFO-Sverige så jag får lite intellektuell stimulans och sen åka på en expediton! Om det är nån som har tips på andra expeditioner som jag kan medverka på så säg till! Kanske vill ni bloggläsare göra en gemensam expedition tillsammans med oss som aldrig skrev prosa, vart skulle ni i så fall vilja åka? Hör av er i kommentarsfältet!