Heeeej…

Dags att blogga lite igen!!

Är det nån som läser den här bloggen ens, förutom kultureliten? Känns inte så… Jo, två haters i kommentarsfältet:

hej! jag tycker er blogg bade är toppen och skit. toppen därför den alltid lutar sig ut över räcket och oavsett om det är en liten modelljärnväg den far syn pa i stockholmskärgardshorisonten sa jublar den. skit därför dess mest hjärtligt framförda tes är en svepande normalisering av det banala som ideologi.

(Fattar ej, kanske är en förklädd komplimang.)

Ja det var ju en comeback man kunde ha varit utan tyvärr.

Jaja, grattis till att du har ett liv…

Usch det dunkar massa i min handled? Som att det är en blodpropp där. Usch!!!! Ofta detta blir det sista jag skriver. Det var inte vad jag tänkte mig som litet barn.

På tal om barn… Blev SÅÅÅÅÅ otroligt jävla RAAAASANDE när jag var ute och gick och som vanligt lyssnade på Spotifys ”tips” för jag har inte haft nån egen musiksmak sen 2008. Och så kommer en låt med Sveriges tristaste unge Penny Schulman? Ville inte att det skulle vara sant att hon hade en egen ”låt”. Här kan man höra lite, hittar tyvärr inte hela:

Jag tycker det är okej att försöka göra sitt barn känt, OM DET ÄR ETT ROLIGT BARN. Finns hundratusentals roliga barn men Penny Schulman är ej ett av dem. Ja, hon kanske är rolig för släkten osv, men inte för allmänheten! Hon kommer vakna upp en dag och vara cirka tretton år och folk kommer ha massa förväntningar på henne som hon inte kommer kunna leva upp till och det kommer vara rena mardrömmen.

Usch.

Det är också fruktansvärt att det finns en låt som heter Stockholm har blivit kallt. Vadå blivit, det har väl alltid varit kallt. Hatar all pseudointellektualism! Det måste få ett slut.

Nu ska jag gå och lägga mig. Kram kram.

/Anna