jag skriver det här på flygplanet
på omslaget till norwegians tidning läser jag:
”going berserk
the viking fitness
craze invading
your gym”
det blev det sista jag läste
innan jag dog
den sista dikten
innan vi störtade
det kan verka jätteknäppt
men det känns perfekt
som jocke berg sjöng en gång
till en animerad bil
jag skriver en dikt
den heter: Andreas skyldig: 15 euro
Alltså jag är skyldig andreas det och
Vi letar efter det där som lyser i himlen
Jag älskar franska nationalsången
Den är så mäktig
Schampo är som Chemtrails
jag tror på schampo och Chemtrails
Lika mycket
vad är Knulldisco
Vem skriver det först
Under bilden
Kända nätverk
Och de som bara är kända
För att de är kända
Har du ett nummer
Vi ska leta efter en klottrad byggnad med fiskar på;
Cadillac Cadillac Cadillac
Jävlar vad het den är
Helt frusen
Jag drömde att det var Paulo coelho
Som var kungen av kungsan
Som sparkade lite
Varför har ni inte sagt att le Corbusier
Ville riva hela gamla stan
är det sant
Jag älskar det
Jag köper en solblekt Grand prix-tröja lite billigare
Direkt från skyltdockan och
Känner mig som
Ett förtjusande litet monster
Med litterära kvalitéer
Rött blir rosa
Kan man checka in en falk (fågeln)
Jag har så konstiga fantomsmärtor
Efter den här kepsen
andreas säger att idag ska vi till stranden där le corbusier spolades upp död
det är nästan elektriskt dålig stämning
vi skulle bli bjudna på middag av en finsnickare/gallerist som kallar sig greven
men han svarar inte när vi ringer
igår spelade coldplay i nice
gå ut genom butiken som säljer gift
jag är kanske inte en tillbakalutad ockupant
greven kom in på jazzbaren i sin skinnhatt
greven kom inte in på konstfack
andreas säger att idag ska vi till stranden där le corbusier spolades upp död
en sån nåd
han gick in i en kompis hus och målade om
utan att fråga om det var okej först
hon blev verkligen lack
med all rätt
så jävla dålig stil av le corbusier
vi är ute på hal is och
vi sysslar med en svag iscensättning
hela tiden!
intelligenta assistenter
jag älskar riviera wi-fi
det är inte direkt mitt band
jag dricker en kopp kaffe i monaco
den är inte så dyr
jag smygfotar en paparazzifotograf
ljudet av racerbilar som bara över eller repeterar
som syrsorna ”repar”
alla här håller på och stegrar hela tiden
jag kom ihåg en dröm nu för vi pratade om det
när du väckte mig
jag gick ner längs gatan
den jag växte upp på alltså och
jag var klädd i poncho
jag minns känslan nu för vi pratade om den
När du väckte mig
att jag skämdes och var stolt samtidigt
För min poncho alltså
Men den var självklar
liksom en förlängning av mig
(bara i drömmen kan något kännas självklart
för självklarheter finns inte på riktigt)
Och plötsligt ser jag en gammal klasskamrat
Han var verkligen en översittare
Och jag är så rädd för vad han ska säga
jag känner det nu
rädd för vad han ska säga
Om min outfit
För jag måste stanna och prata
Han har sett mig
Men då ser jag
det är verkligen då jag ser det
Han är också klädd i poncho
så vi pratar om det
det är det nya
att vi pratar om hur vackra vi är
att vår relation har gått framåt
och det är kul
/Elis
hej! jag tycker er blogg bade är toppen och skit. toppen därför den alltid lutar sig ut över räcket och oavsett om det är en liten modelljärnväg den far syn pa i stockholmskärgardshorisonten sa jublar den. skit därför dess mest hjärtligt framförda tes är en svepande normalisering av det banala som ideologi.
Den här dikten är precis som Lukas Moodyssons poesi på 90-talet.