Film? Konst? Eller poesi? Skoja.

Hej! Varning! I den här meningen används ordet ”eftersom” många gånger och det ser skitkonstigt ut?: Jag har varit på ganska många vernissager i Stockholm på sistone eftersom jag inbillar mig att det är research till en självbiografisk roman som jag har börjat skriva på eftersom jag måste skriva på något nytt just nu eftersom jag känner mig helt stressad och blind när jag tänker på min diktsamling. Det känns äckligt att känna sig stressad och blind när man tänker på sin diktsamling! Jag svär! (Pretentioner är så ångestframkallande, *buhu*).

För att kunna skriva en självbiografisk roman så måste man, som bekant, ha upplevt det man skildrar och jag tänkte att den här romanen skulle handla om konst. Eller eventen där konst ”presenteras” för ögon. Jag vill liksom parasitera på konstvärlden! Har varit sugen på det i evigheter? Tycker det känns ”vattentät” eller i alla fall stimulerande. (Det är en jättebra morot för skrivandet att låtsas att man ska fuska sig in på t.ex. Konstfack, tips.) Så därför har jag varit på en del konst-event och verkligen fått blodad tand! Plus att ibland kan man bli full gratis.

Här är ett litet smakprov från den självbiografiska romanen (ej att förväxla med prosalyrisk, obs):

Efter ett tag började en person som var svartklädd och barfota att prata i en mikrofon. Jag twittrade att man vet att det är dags för performance när en person i dyra, svarta kläder är barfota. Det där med dyra kläder hittade jag på, som effekt åt tweeten. Lite krystad aura av klassanalys. Hon sa åt alla som var i rummet att lägga sina mobiltelefoner i hörnet. Hon sa det på engelska. Jag la min mobiltelefon i hörnet. Sen sa hon att hon skulle visa en rak linje, vilket hon gjorde, hon drog den med kolkrita över ena väggen. Därefter måttade hon upp en kvadrat på golvet. Hon hoppade ”som en groda”; där hon landade markerade hon ett hörn, och sen drog hon grön tejp emellan. En efter en beordrades alla i rummet att ställa sig i kvadraten. På engelska. Jag ställde mig i kvadraten. Jag hamnade bredvid en jag kände som bytt namn till Guds flicka på Facebook. Till slut fick inga fler plats i kvadraten, men konstnären fortsatte att ropa in folk. Högst en eller två sa emot, men väldigt odramatiskt. Det kändes inte alls som civilkurage. Allt gick verkligen mot en sorts bristningsgräns. När alla som inte vägrat befann sig inslingrade i varandra inuti kvadraten öppnade hon en väska och tog fram blomjord som hon blandade med vatten i en plåthink. Hon placerade plåthinken på huvudet och började gå igenom kvadraten. Det är lite töntigt att jag inte skriver ”fyrkant”, nästan poserande. En av dem som inte lydde konstnären jobbar på en tidskrift som också ger ut böcker. När jag gått skrev han i chatten att jag skulle ”skriva klart den där romanen.” Han skulle svara på två dagar, ”kram.”

Här är ett till smakprov som jag skrev efter vernissagen för Index Autobiography-utställning (en väldigt bra utställning, gå dit!)… och förresten, visst känns en sida ur en självbiografisk roman lite som en… blogg!?:

Det här blir som en lista. Jag vill att en gud ska ”bryta fjärde väggen” och säga hej eller kanske tjena. Något upplyftande gulligt tecken. Som den animerade daggmasken i Richard Scarrys äventyrsvärld. Jag drömde en gång att barn som strålas i huvudet får kornig ansiktsmask applicerad först och gosedjur efter. Barn får verkligen gosedjur efter, mjuka igelkottar i plural. Var sak har sin tid. Jag var på en utställning där verken kretsade kring biografibegreppet. De sålde Michèle Bernsteins bok i engelsk översättning, den hon skrev för att finansiera en rörelse. Man var tvungen att ha blåa plastskydd över skorna eftersom det var slaskigt. Det var ett sexigt tvång. Jag skrev ”någons blåa plastskydd läcker och lämnar subtila sträck av brunt i den blodröda heltäckningsmattan” på mobilen. Jag köpte Aliens & Anorexia och Where Art Belongs eftersom jag fått pengar av min mormor som jag borde ringa nu. Jag pratade med Emma Hatt som frekvent och naturligt sa ”ofc” när hon menade ”off course”. Det var helt naturligt. Det var coolt. Jag har verkligen en stark känsla av att hon är på rätt plats i livet. Jag fotade min egen reflektion i en skärm. Emma var glad för min skull och jag för hennes. Vi skålade. Firade att jag äntligen fått betalt för min tre år gamla dikt, den som går ut på att rivningen av Klarakvarteret är det bästa jag vet (detta varade i högst tre sekunder). Luciano sa att det var en kakafoni som alla befann sig i. Vi stod framför en filmatisering av Kathy Ackers Implosion. Man var tvungen att komma tillbaks. Det gick inte att höra en specifik replik, men alla hade tydliga namn. Jag älskar löjliga anglicismer. Jag älskar slask.

Arbetsnamnet på romanen är Karisma. Skriv gärna i kommentarerna om ni har några konkreta tips! Eller förskott, skoja. ”Några förskott”. Eller om ni har förslag på en annan titel och tycker att Karisma suger. Jag kände för nåt kort och kärnfullt den här gången, sorry. Det är verkligen ”utkast” också, kom ihåg det. Väldigt generöst och transparent av mig att dela med mig.

En sjuk grej, by the way: i ett ”vanlig stycke text” är titlarna på verk kursiverade, men i ett stycke där ”brödtexten” är kursiverad så är titlarna på verk inte kursiverade. Crazy va! Det lärde jag mig när jag läste Jean Genets samtal med Hubert Fichte, man lär sig verkligen grejer av att läsa. Alltså tekniska grejer. Inte bara poetiska grepp som man kan sno.

Nu blev det väldigt mycket prosa och bloggprosa i det här inlägget, det känns lite trist. Här är en liten töntig dikt som kanske får det att kännas i hjärtat, som kompensation:

slitage av blicken

jag är knäsvag

bokstavligen

du är lite manierad

lyssnar på kesha

all that matters the beautiful

life, ryser länge och

på låtsas

sukta solen det

är en liten, gullig

order

Eftersom rubriken skvallrar om event så kan jag inte låta bli att tipsa om två som sker i morgon, eftersom detta är en nöjesguide (som guidar till nöje) och en mingellblogg om poesi (inte bara om Stjärnorna på slottet, vilket man kan tro, eftersom jag har oturen att blogga tillsammans med Sveriges roligaste människa Nelly Saxfors): på Cyklopen i Stockholm är det biblioteksbar där Felicia Mulinari och Erland (Rappaport) Edberg läser sin otroliga dikt Vi vet ännu inte om en kärlekshistoria som inte handlar om att förlora allt (en dikt som finns med i ETC-antologin Om detta sjunger vi inte ensamma som kommer snart), och i Malmö är det MALMÖTXT på Skånes konstförening där inga mindre än Mira Gonzalez, Klara Ström, Victor Boy Lindholm och undertecknad läser via länk! Modernt men också fräscht att sitta i Stockholm och läsa i Malmö! Jag kanske läser från den ”självbiografiska romanen” som jag outade nu, eller en liten dikt, eller så småpratar jag bara lite med de härliga människorna i Skåne. På plats kommer det också att finnas en öppen mikrofon! Och jag tror den är öppen på riktigt och inte skenbart som när vi hade Heart Broken Poetry Tour 2015 på Taverna Brillo och bestämt på förhand att Assar skulle läsa i den öppna mikrofonen men några små brats ville ta den och hålla tårdrypande tal? Synd att jag inte lät de små bratsen hålla tårdrypande tal? På MALMÖTXT kan du läsa upp det du skrivit. Det borde du verkligen göra om du vill, men jag tvingar ingen!

Den här katten är så jävla fin!!! Knausgårds ”hat-katt”.

I rymden kan ingen höra dig läsa lite lyrik :(

 Annars såg jag att Bob Hansson hade releasefest på Operabaren igår! Är så djävulskt avundsjuk? Hejdå!

/Elis