Ja, då har jag kollat på Stefan Sauks dag på Slottet.
Min enda relation till Stefan Sauk är att min farmor blev jätteglad när han besvarade hennes vänförfrågan på Facebook en gång.
Stefan Sauks dag var typ exakt som ett avsnitt av Vegorätt! Det var yoga på morgonen och sen bara fortsatte det med hälsofrukost och ”ta på sig oömma kläder och ge sig ut”.
Kände med Claire här: Jag vill sova så länge som möjligt, jag har inte tid att sitta och meditera en halvtimme!
Så vem är Stefan Sauk? Jo han tog sina första stapplande steg på Götgatan 31, så enligt Marika Lagercrantz är han en ”riktig Stockholmare… :)”-.
Han har även varit med i Torka aldrig tårar utan handskar, han spelade den lite onda pappan!
Känner ni igen?
Där fick han användning av hålet i sitt hjärta, som han säger.
Claire vill såklart veta om hans mamma är stark. Obs i hennes värld: ju mer alkoholiserad/självmordbenägen/depressiv mamma desto ”starkare”.
Stefan blir allvarlig: Mina föräldrar bråkade så mycket att ibland var jag på riktigt rädd när jag var liten och det var jävligt obehagligt…
Nu blir Morgan på hugget eftersom han själv haft en tragisk uppväxt: Och det var… Var det också våld eller var det bara gap och skrik?
Här känns det som Stefan vill svara att det var våld också men att det kanske inte är sanningen så han säger: …… Det blev… ordentliga bråk.
Ensam framför kameran efter lite betänketid: Det gick till handgripligheter också så det var riktigt obehagligt.
Morgan ba: Men vad gjorde den lille Stefan i allt det där???
(Det är typ hans standardreplik när de pratar om sina barndomar, ”men vad gjorde lille X i allt det här”.)
Inte för det inte är en berättigad fråga men… Han gjorde väl som alla andra barn, led! Har ni tänkt på att barn är sjukt starka egentligen? De har ingen makt i sina liv överhuvudtaget men gnäller oftast inte utan biter ihop. Skönt ändå att det finns Stjärnorna på slottet så man när man blir vuxen kan bli känd och va med där och prata ut! Om man får va med i Sommar i P1 också så får man verkligen en chans att bearbeta så kanske man kan läka ihop helt??
Stefan: Alla andra hade det så bra, alla hade det så som man ska ha det, och så hade inte jag det.
Och det blir värre.
Mina föräldrar skilde sig.
Claire: Höhöhö.
Stefan: Inte så kul kan jag tycka.
Medhåll från Marika: Nä.
Stefan: Min mamma baktalade min pappa när jag var liten. Man får inte göra så. Och mamma jobbade och slutade klockan åtta på kvällen… Tror jag. Så jag värmde upp min egen mat i ugnen och sådär va.
Amanda: När fick du din första bästa vän?
Stefan: *djup suck*….
Amanda: Du fattar frågan?
*nickar, sväljer*: Jag fattar frågan.
*en minuts pianomusik*
Bara det att jag måste tänka efter är ett svar i sig. Det var nog inte förrän i åttan-nian. Det är en lång lång lång lång lång tid. Ganska viktiga år kan jag tycka.
Morgan: Shit man. Det är hårt.
Claire: I skolan då?!
Stefan: Nä, inte i skolan heller. Det var hårt.
Som vi vet sedan tidigare avsnitt hotade Stefan Sauks mamma med att ta livet av sig ett antal gånger, och nu får vi förklaringen. Troligtvis led hon av manodepressivitet…. Kan vi ha en tyst minut över detta faktum?
Morgan: Jag har också växt upp med en fostermamma som hotade hela tiden med att begå självmord.
Morgan, vill återigen inte förringa din barndom, men vi vet det.
Lunchen avslutas med att Stefan Sauk avslöjar att hans båda föräldrar dog 2005 och att det var väldigt jobbigt, alltså jag tror honom men han själv var ju femtio år då så tänker att det är hyfsat normalt?? Ingår i livet liksom. Jag är nog uppväxt i en väldigt osentimental familj för jag tänker att skilsmässa etc inte är normala saker att ha som trauma? Det är typ som Sanna Nielsen som ägnade hela sitt sommarprat åt att prata om sina föräldrars skilsmässa som skedde när hon var vuxen, alltså man bara ge er!!! Lev ert liv.
Sen går de ut i slottsträdgården och Stefan LURAR de andra att de ska få hoppa fallskärm, sen får de inte det?? Taskigt… De andra blev ju jätteglada och ba wohooo vad galet, vilken fantasi. Morgan: När jag ser utrustningen så tänker jag han ÄR galen!!!
Sen tar de en selfie från en liten drönare (jag trodde först att drönare alltid är såna som släpper bomber, så om du också tror det kan jag säga att det är fel). Så fint att vuxna till slut upptäckte internet så de satte ett namn på att ta bild på sig själv, fanns ju inte innan då tog man bara en bild och kände sig jättepatetisk. Nu är det normaliserad och det är skönt.
Hon som flyger helikoptern som de inte får hoppa ifrån blir genast utsedd till sån stark kvinna av Claire.
Vid middagen berättar Stefan att han i sin ungdom ”körde taxi för att överleva”, självklart ska man få in lite sån info om att man varit arbetare.
Alla kändisars historier om hur de blev framgångsrika är typ likadana: de BESTÄMDE sig. Som Stefan Sauks framgångssaga börjar t.ex. med att han ”klev in” på Dramaten (hur gör man ens det?) och sa: Jag vill bara vara här och se hur arbetet går till. ”Dramaten” svarade: Du menar askultera? Stefan ba: … Jaa… De ba: Ok, kom med här. Liksom så börjar alla framgångssagor ju, att nån ljuger sig in på en tidningsredaktion eller filminspelning. Men vem gör så egentligen och funkar det verkligen? Svara i kommentarsfältet!
På måndagen var jag där och liksom what the hell!!!! Sen satt jag med när de repeterade, hela repetitionstiden fram till premiären. Sen blev jag regiassistent.
Känns som det var så lätt att få jobb förr i tiden, alla ba ”Ja vi ger dig den här chansen!”. Borde va så nu också.
En sak till undrar jag, när de beskriver hur de fick olika prestigefulla uppdrag så säger de alltid att de blev uppringda, typ ”Så plötsligt ringde telefonen och jag trodde det var min tandläkare. Men det var Ingmar Bergman som frågade om jag ville vara med i hans nästa stora fel”. Jag vet att chatt inte fanns då men använde man sig verkligen av telefonen på det sättet? Hur fick man tag på varandras nummer?
Kolla vad gullig Stefan Sauk var när han drack en Bloody Mary. Tänk er honom dricka oboy så. Fint.
Sen sa han nåt som jag tycker är relevant och kan känna igen mig i: De flesta regissörer har varit rätt skraja, och jag har inte haft de sociala nycklarna så jag har nog skrämd bort väldigt mycket människor, det har jag betalat ett högt pris för.
Så är det ju faktiskt, kultursfären har massa nycklar och koder som man inte kan och som vissa som är uppvuxna med dem inte ens märker. Det borde finnas förberedande skolor i ordning och uppförande som man får gå innan man börjar på t ex en teaterhögskola eller skrivarskola.
Här säger Morgan nåt smart: Döm ingen förrän du har träffat den. Bra Morgan, du kan också få ge ut en coffee table book med bilder på grodor på Fame Factory!
Alltså här lackar jag faktiskt lite på Stefan, när han ska prata om hur det var när hans dotter flyttade hemifrån för att plugga i Lund. Lite mer komplicerad ångest får man faktiskt skaffa sig för förtjäna min empati.
Det skrivs inte en enda bok om hur det är när enda barnet flyttar ut!
MEN SKRIV EN SJÄLV DÅ?! Som sagt du är välkommen till Fame Factory Förlag, vi ger gärna ut din bok om hur det är när enda barnet flyttar ut.
Om detta avsnitt började precis som programmet Vegorätt så slutar det också så… Eftertänksamhet vid elden och ”en liten touch av Afrika”.
Det är faktiskt rörande (obs inte ironisk, tycker det är fint när folk gör något helt genuint från hjärtat) när Stefan sjunger en afrikansk sång som han lärt sig:
Sådär, sista avsnittet med Marika Lagercrantz kommer snart på en blogg nära dig! Denna! Det är väl bra att jag gör ett sånt här referat så slipper man kolla på avsnitten (om ni inte redan gjort det) men man får ändå veta vad som hände.
Allt gott (som vissa skriver i slutet på mejl)
/Anna
Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.
Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.