HEJ!
Åter till Oslos poesifilmsfestival.
På fredagen visade Beate Grimsrud lite poesifilm! Jag kom försent så hann inte göra nån egen poesifilm men när vi skulle äta middag så snodde jag platsen bredvid henne. Beate Grimsrud är ändå en av våra största konstnärer vi har i Norden. Egentligen tror jag att nån annan ville sitta där, nån som kände henne bättre eller som anordnade festivalen men det sket jag i. Så god mat fick man. Såhär såg den ut:
Hahaah, tog cirka 1 timme att få in denna bild på mat… pga dålig dator och min mobilkamera tar tydligen så stora bilder att bloggen inte kan hantera dem?! Plus jag är sjuk. Löste det iaf genom att printscreena och hålla på.. Förlåt men trodde vi levde på 2000-talet… aja, om jag låter förbannad i resten av inlägget så vet ni varför. Tycker inte om när praktiska saker slösar min tid!!
Jag är så ovan vid att vara inbjuden på saker/så van vid att vara ”underlägsen” så jag typ tackade de andra vid bordet för maten och såg jättetacksam ut när de hällde upp vin till mig. Sen slog det mig att jag var lika mkt värd som dem, det kändes bra.
Jag hade ju lite svårt för Steve Roggenbuck pga jag tyckte att han snodde uppmärksamheten från mig på festivalen. Men efter att ha hört nån slags föreläsning med honom på lördagen så var jag sååå inspirerad och STÄRKT! Ja, stärkt! Han har liksom satt ord på massa saker som jag har velat säga/tänk/försökt säga fast inte riktigt kunnat. Vart ska jag börja? Han har ett publishing house som hetter boosthouse där han tex. säljer boken I’m alive / it hurts / i love it av av Joshua Jennifer Espinoza.
Sen visade han en poesifilm ( :) :) ) med henne som var såå fin
<3
Sen pratade han om sin ideologi typ, som är att boosta andra till att må bra och skriva bättre och bättre poesi. Älskar detta, pga är så trött på att allt som har individfokus måste vara motsatsen till socialism/kollektivism, alltså alltid tolkas som nyliberalistiskt. Vi snackar om poesi liksom, hur nyliberslistiskt kan det bli. Tänk om det är både och – dvs både individualistiskt och kollektivistiskt?? Pga botten i mig är botten också i dig osv…
Han har en egen boost-ordlista, det är ganska roligt.. olika boosting-strategier. LVL^ betyder att levla upp, alltså att nå en ny nivå i sitt poesiskrivande vilket jag tror att vi alla behöver göra då och då.
Här är en video om det. Triggervarning: ”rolig amerikansk vegan-kille” som säkert är ett svin :)
Steve Roggenbuck kan du se i Sthlm ikväll !! Obs det börjar om 30 min :P
Jag hade förresten ett samtal på lördagen också, med nämnda Steve Roggenbuck och Kenneth Pettersen på AFV Press. Det handlade om våra publishing houses! Haha visst är publishing house roligt att säga, låter som man äger en stor industri i Paris, typ Chanel! Var så intressant samtal, även fast jag var helt lost i huvudet och hade glömt hur man snackade engelska! Måste komma ihåg allt som sades, det är typ framtiden!!!
/Anna
P.S.
jag och Elis har en ny bok ute på vårt publishing house. De 66 aarstider (home alone together) av Jonas Reppel och Adrian G. Waldenström. Ladda ner den här. Och gilla Fame Factory på Facebook om du vill ha bra böcker i ditt flöde att ladda hem gratis. Ur Elis förord: ”För mig kretsar urvalet kring misslyckad, panisk likgiltighet som brutalt fint sorgearbete. Att desperat fylla dikten av ”bla bla bla” och skicka sms till sin döda vän när man ligger i badet. Vad är människan, eller männen bra för? Nu pratar jag inte om norska eller danska män utan generellt. Av dessa 66 årstider att döma: de runkar och gråter och är inne på internet. För att sedan dö.”
Finns det nån över huvud taget som läser denna blogg? Orkade inte ens läsa hela inlägget utan scrollade bara ner till kommentarfunktionen.