Hej älsklingar!!!!!!

Välkomna till denna ljuva sommarkväll. Balkongdörren är öppen, man sitter med ett glas vin, sommarvindar kommer in, ur högtalarna strömmar Marie Fredriksson – Ännu doftar kärlek… semestermood!!! Ett vanligt tillstånd om man hade varit en 40-åring man som jobbar som lärare kanske. Men istället är jag 25, snart 26, år och påväg att göra succè??? Jag borde verkligen flytta till Sthlm och knyta lite kontakter och skaffa ett riktigt jobb inom media. Jag tror jag skulle vara jättebra på PR. Jag kan koka soppa på e spik, t.ex om ett majskolvsbolag skulle säga: vi vill att majskolvar ska bli hipstrigt, så skulle jag fixa det. Och bli rik. Men nej istället sitter jag vid Malmös rivieran och bara häär ska jag alltid bo, kollar hus på HemNet och googlar hundraser. Jag orkar helt enkelt inte vara ung?? Känner att jag redan lidit mig igenom ca 15 år av att vara det. Jag fick mens när jag var 12 och man blir ju en kvinna då… :) eller kanske var jag 13? Förlåt om jag skriver mycket om mens, kanske inte främst här men på Twitter.. men det är inte som ett statement eller för att det är politiskt att ”vara äcklig” utan det bara kommer, tycker det är så symboliskt med mens, det symboliserar att man är kvinna och så har ju mensen samma cykel som månen!

Ännu ett tecken på att jag slutat vara ung: jag har börjat störa mig massa på folk som har ”radikala” åsikter.. vad är det man säger, först tänker man med hjärtat och sen med hjärnan eller nåt sånt? Nej är faktiskt fortfarande vänster men orkar liksom inte typ skriva på instagram att våldtäkter är fel. Eller ta bilder där jag inte ser normativ ut och typ ”acceptera denna kropp eller dö!!!!!” Jag har lidit så mycket i mitt liv av att vara feminist. Alltså misstolka mig rätt!! Jag är feminist men t.ex. när man var tonåring så var det ett fängelse. Då ville man göra allting ”rätt” och t.ex. inte raka sig under armarna eller absolut inte ”göra sig till” för en kille men det resulterade ju bara i att man kände sig konstig och kanske killen tyckte man var för dominant och så fick man ingen kille alls. Det är ju ganska skönt att den nya feministtrenden är att uppvärdera och bejaka sin kvinnlighet, typ köpa doftljus och smörja in sig med bodylotion. T.ex. om jag är ensam i två dagar och bara tänker på poltergeists och världsläget så tar jag på mig en sidengrej, äter lite kvarg, smörjer in mig och fokuserar på min kvinnlighet. Då känns det bättre. Medan jag förut kanske hade blivit full, lyssnat på nostalgisk musik och skrivit självutlämnande dikter. Förresten, hur ska jag bli av med det här epitetet poet som jag dragit på mig? Till och med denna blogg har inriktningen poesi men jag är så ointresserad av poesi, det är därför det bara är Elis som skriver om böcker och så, för jag orkar inte slösa min tid på det. Jag ser mig lite som en idrottsstjärna, t.ex. Zlatan (jämför mig alltid med honom när jag känner mig lite nere och dåligt självförtroende), han är bra på fotboll men han har ingen ”fotbollsexpert”. Alltså han skiter väl i vad alla andra fotbollstöntar gör, bara han gör mål. Vad är det för fel på den inställningen? Vi lever trots allt i en marknadsekonomi. Också att bara för man är poet så tror andra poeter att man vill vara kompis med dem. Inget ont om dem men alltså jag vill nästan inte bli kompis med någon i samhället. Alltså verkligen inte. Men åter till den nya feminismen. Lyssnade på Kakan Hermanssons hudvårdspod och hon ba: det är feministiskt med hudvård. Alltså där går ändå gränsen, som att det skulle vara feministiskt att få folk att tro att man måste lägga 100034584309534 kr i månaden på sin HUD i ANSIKTET. Herregud det är bara hud i ansiktet, inte mer än så. Hmm vad är mer trendigt, jo att ta selfies. Och hela feministsverige bara ”det är feministiskt för man uppvärderar sig själv och sitt ansikte”. Aja orka bry sig, fattar ju att det är för att innan var det fult att göra det. Men vad jag menar är att jag orkar inte vara med på sådana motreaktioner längre, för man fattar ju att det bara är en motreaktion och typ inte har nåt reellt värde. Jag har alltid tagit selfies och tänker inte hylla folk som började göra det igår. Att folk inte skäms mer över sig själva? T.ex. sådana som aldrig skulle lyssnat på r’n’b för några år sen eller åtminstone inte skryta om det, nu ba: Beyoncé är vår tids Leonardo DaVinci! Alltså tänk själv 1 gång i livet och ha 1 åsikt som inte ALLA har så vore det bra. Likadant så hatar jag folk som ska tycka tvärtom hela tiden men skitsamma!

Nu övergår vi till det viktiga: Recensioner av Årets Sommarpratare!!

Först och främst vill jag tacka er som swischat, Jens och Elisabeth och allt vad ni nu hette! <3 <3 Blev genuint såå lycklig för jag hade INGA pengar vid tidpunkten. Hoppas inte jag behöver redovisa vad jag köpte för pengarna men det var typ en tågbiljett och vegokorv. Också fint att veta att det finns människor där ute som bryr sig om mig och tycker att jag är värd pengar?

Jag kommer nog inte recensera alla sommarprat eftersom jag ligger på mycket efter (det är sååå tråkigt att lyssna på dem?) men fortsätter litegrann för ers skull! Sen tänkte jag att jag ska recensera andra saker, ge gärna tips på vad! Det kan vara en film eller ett nytt bröd i affären eller vad som helst!

Vi börjar med Malou von Sivers hyllade sommarprat.

Men Malou, varför sitter du där ensam på soffan, ska du inte komma och vara med oss på Vi som aldrig skrev prosa?

En sak som är störigt med det här sommarpratet är att hon bygger upp det i början så att man tror att det ska handla om att hon i princip varit dotter till Fritzl, ba ”bakom lyckta dörrar”. Spelar massa sorgliga låtar i väntan på avslöjandet om vad som hände. Sen avslöjas det: pappa slog oss barn. Alltså MISSFÖRSTÅ MIG RÄTT det är ju jättehemskt att bli slagen men när är Malou uppvuxen, 50-talet? Det kanske inte var jätteunikt att bli slagen? Men det är ju temat för Sommar i P1, ta nåt i ditt liv och få det att låta som att du varit med om Estoniakatastrofen. Sen är ju vissa saker oerthört hemska och så även detta. Så vad ska man säga. Stackars dig. Starkt att du berättar! Nu förstår jag hur du kan ha så mycket inlevelse när du intervjuar

Gud vad jag nu blev sugen på att ha en TV och kolla på Malou efter tio varje förmiddag, det får bli nästa grej på Bucketlisten efter hund och hus. Varje gång jag kollar på sådana här klipp så fastnar jag och bara klickar och klickar på nästa. Det är så intressant när människor förlorat sina ben eller har nån helt unik sjukdom, och man är så glad att man själv inte är den personen.

Man får lite känslan av att varje gång Malou intervjuat någon så har hon tänkt på sig själv och låtsas att det var hon som satt där för att kunna leva sig in, ba ”detta verkar jättesvårt” och ”det måste ha varit jättetufft” *tänker på sin egen uppväxt*. Trots sin uppväxt så är Malou ändå stark. Som hon själv säger så hade hon likaväl kunnat bli kriminell men pga sin styrka så blev hon programledare. Ja, eller? Detta är en anledningen till att det blivit tråkigt att recensera sommarpraten: alla har samma dramaturgi!! Ungefär: jag föddes med de sämsta förutsättningarna men ändå blev det såhär bra, vad tokigt! Sen så hyllar hon rappare och deras texter om livet i förorten. Hon säger att 50 cent sagt att det var hans mormor som hjälpte honom att vara stark men för Malou var det hennes mamma. Alltså att jämföra sig med rappare och livet i förorten känns som det töntigaste man kan göra om ens namn är Malou von Sivers men skitsamma.

Men en sak som är bra med detta sommarprat är att hon spelar min favoritlåt Wake me up med Avicii!! Alltid när jag hör den tänker jag på när jag hånglade med en kille till den på en klubb för jurister, vi hade jätteroligt och köpte jättedyra drinkar som vi hällde ut på varandra kändes som i en film! Fast det såg säkert jätte B ut i verkligheten. Jag väckte hans rätta jag, han ba: egentligen har jag alltid velat bli spela i ett rockband och du verkar så kreativ, eller nåt sånt. Sen ringde hans tjej och då slängde han sin mobil i en fontän. Nästa dag skrev hans tjej på Instagram: min tokiga kille har tappat bort sin mobil men jag tror han hade kul! eller nåt sånt. Detta vet jag för jag är så bra på att stalka men vem är inte det. Jaja det vilda singellivet är i alla fall nåt att tänka tillbaka på nu när man sitter på en balkong i Slottstaden och lyssnar på Marie Fredriksson och kanske är den där Instagramtjejen herself?? Man får hitta kickarna inom förhållandet istället, t.ex. laga en maträtt som man aldrig lagat förut :) Ska leta lite recept på recept.nu.

Åter till Malou. Hon pratar om näthatet och då får jag dåligt samvete, eftersom jag är lite av en näthatare. T.ex genom mina blogginlägg och twitter osv, jag drar mig så att säga inte för att näthata även om det kanske inte är jättegrova grejer jag skriver men ändå får jag dåligt samvete. Jag brukar i alla fall inte näthata anonymt men när jag var liten brukade jag skapa fejkkonton på olika sajter och bygga upp en persona och låtsas att jag bodde i Södertälje. Vet ej varför jag valde Södertälje? Tyckte kanske det lät coolt med förorten haha. Om Södertälje är en förort?

Min största kritik mot Malous sommarprat är det att hon citerar Hjalmar Söderberg, det där ”Människan vill bli älskad i brist därpå beundrad i brist därpå föraktad…” osv. Alltså det citatet tycker jag är i klass med att säga Carpe diem.

Åh herregud jag pratade så mycket om mig själv att jag inte hann recensera fler sommarprat. Tråkigt!! Som sagt säg om ni vill att jag ska recensera nåt annat för dessa sommarprat alltså jag drömmer mardrömmar om dem på nätterna. Men det kommer fler very soon I promise.

Puss och kram syns på stan