en viss typ av dikt som bara funkar på twitter, eller som inte funnits i samma utsträckning är idén, eller dikten som ser ut som en idé, den formen, idén som aldrig ska genomföras, eller antagligen aldrig

twitter har skapat en sorts emotionell marknad eller arena för idén på ett helt annat plan än säg random konceptuell konst, eller: jag läser mycket hellre en tweet där någon skrivit: ”en tjock bok som innehåller transkriberade väderrapporter” än en hel tjock bok med massa sidor av k goldsmith, som faktiskt innehåller det, för att det första är en helt ok dikt och det andra är tråkigt och livet är kort

med bra konceptkonst räcker det kanske med idén, men problemet med twitter är att det inte är konceptkonst, problemet med twitter är att man måste läsa allt på twitter, och den lilla idén är värdelös om man inte läser den som dikt, om man bara tänker på twitter går det inte, twitter måste upplevas och läsas

man sållar alltid

för att hålla det enkelt: twitter är en anteckningsbok som flera kan läsa, andra kan läsa

det är en jättefin ryggrad i en kapitalistisk kropp

du behöver inte ”kunna skriva” för att vara bra på twitter och du behöver ”inte kunna skriva” för att vara en bra poet, och alla fattar att jag syftar på en gängse bild av att ”kunna skriva

twitter är perfekt för den rastlösa läsaren som gillar vackra meningar, twitter är en perfekt trojansk häst, inuti twitter finns dikter som anfaller följare, läsare som läser, dessa läsare vet inte att de läser poesi, de tror att de kanske hatar poesi, men de konsumerar den dagligen, på twitter, de läser poesi hela tiden, tuggar den, de kanske till och med tycker att den här helt okej, tre plus

retweeten: vad händer när new yorks coolaste poet just nu, eileen myles, retweetar rihannas ”i hate broke bitches”, gaby bess tycker att det blir väldigt roligt, jag tycker det blir väldigt intressant, kanske roligt, allt är som alltid beroende av kontext, twitter är inget vakuum

det spännande med twitter är att det används av så många olika människor till så mycket, från typ politik och samhällsdebatt till konton som publicerar Strindberg-citat. Det är roligt att kasta ut saker i ett sådant kaos utan att bry sig om vart eller hur det landar.

jag behöver nånstans att skriva och få ut det snabbt.

en gång råkade jag twittra ”ludvig”, jag lät det stå

Den 10 november blir det litterärt samtal på scen (vi älskar den genren!) med oss om TWITTERPOESI (vi älskar den genren också!).

De siste årene har flere skandinaviske poeter opprettet twitter-kontoer. Disse brukes ikke bare for å markedsføre seg selv, men også som et sted å jobbe med egne tekster. Hva gjør de nye rammene, den nye formen, med deres litterære praksis?

10. november snakker de svenske poetene Helena Fagertun, Elis Burrau og Anna Axfors med Kenneth Pettersen og diskuterer twitterformatets litterære begrensninger og muligheter. De amerikanske poetene Mira Gonzalez og David Fishkind vil lese fra sine twitterkontoer via Skype, og Alexander Fallo og Ingvild Lothe vil lese fra sine twitterkontoer afk.

Anna Axfors (@axfors) startet sommerens kulturdebatt i Sverige om unge svenske poeters vilkår, og har skrevet chapbooken Veckan innan, Elis Burrau (@elis_burrau) har skrevet Och vi fortsatte att göra någonting rörande som kommer neste år på CL(P). Anna og Elis har også, sammen med Ludvig Köhler, startet poesiturneen Heart Broken Poetry Tour og pdf-forlaget Fame Factory. Helena Fagertun (@hundranamn) oversetter for tiden Kate Zambreno til svensk og driver bloggen Hundra namn.

Kenneth Pettersen (@afvpress) er redaktør for det skandinaviske chapbookforlaget AFV Press, Mira Gonzalez (@miragonz) gav nylig ut boken Selected Tweets med Tao Lin, David Fishkind (@judenfragen) redigerer det litterære magasinet Logue og utdrag fra hans twitterkonto har vært publisert på Muumuu House, Alexander Fallo 
(@alexanderfallo) har skrevet Maria (disambiguation) og publiserer jevnlig dikt på instagram, Ingvild Lothe (@ilothe) har skrevet Litt lyst til å pule, litt lyst til å dø.