Okej. Så idag var jag på vårdcentralen på nytt.
Ändå ganska taggad. I september fick jag ju njurbäckeninflammation, vilket ni hängivna blogreadurs säkert minns (om inte – klicka här). Det löste sig, allt blev bra, men på återbesöket visade det sig av en slump att jag hade onormalt låga järnvärden. Hade länge funderat på om jag har järnbrist, eftersom jag måste sova minst åtta timmar för att ens orka ta mig upp på morgonen. Jobbar jag kväll måste jag ha förmiddagen ledig, annars pallar inte kroppen, och jag kommer ändå behöva ta en powernap vid 15 för att jag är så fruktansvärt jävla skittrött. Det kändes som att hur mycket jag än sov så var jag fortfarande helt mörbultad.
Så jag fick medicin: ett receptbelagt järntillskott, som dessutom skulle hjälpa kroppen att ta upp järn lättare. Började äta dem och upplevde ingen superstor skillnad, mer än att jag plötsligt, efter några veckors pillerknaprande, kände mig… normal. Som en människa igen. Jag blev trött på kvällen men var pigg på dagen. Jag kunde till och med jobba över, och inte känna mig sliten alls dagen efter. Skitskönt.
Åt tabletterna i drygt två månader. För två veckor sedan tog de slut. I början kände jag ingen skillnad, men de senaste dagarna har jag börjat bli trött igen. Plötsligt funkar inte åtta timmars sömn. Plötsligt funkar inte en åtta timmars arbetsdag utan minst en powernap. Så nu var det dags för ännu ett återbesök på vårdcentralen.
Och nu, 200 kronor och fem minuter i ett läkarrum senare, känner jag mig som på bilden. Besviken. Trött. Irriterad.
Jag fick inte ta något blodprov, trots att det var vad jag hade bokat tid för. Det kunde jag tydligen bara göra på morgonen, så jag måste komma tillbaka för ännu ett nytt besök. När jag sa att jag börjar bli utmattad igen, skrattade läkaren åt mig. Hon sa att järnet inte försvinner ur kroppen på två veckor. Nähä. Då är väl tröttheten bara något som jag hittar på :–)
”Äter du kött?” frågade hon mig. Nej, svarade jag, jag är vegetarian. ”Hur ska du då kunna få järn i dig?!”. Well, järntillskotten har funkat helt underbart. ”Men du kan inte bara äta massa tillskott! Äter du fisk?”. Nej, jag är vegetarian. ”Du måste äta fisk! Äter du blodpudding?”. Nej. Jag är vegetarian. ”Nähä. Vad ska du göra då, då?”
Jag bokade tid för att få hjälp. Jag betalade inte ett läkarbesök för att någon skulle skratta åt mig och vifta bort mina upplevelser som placebo. För varje gång jag besöker en vårdcentral så tycks mitt förtroende sjunka mer och mer. Som den gången jag hade svinkoppor i 6 månader och inte fick antibiotika för att det, enligt läkaren, bara var akne. Eller som den gången jag hade brännande nässelutslag över hela kroppen, varje dag i ett år, var på vårdcentralen tre gånger och blev hemskickad alla gånger, utan något lindrande men med rådet att ”försök stressa lite mindre” (det visade sig senare vara mina p-piller som låg bakom det hela). Eller som nu senast, när jag gick till akuten med njurbäckeninflammation och möttes av en ointresserad receptionist som sa att jag borde gå hem och ta ett graviditetstest.
Svenska vården är skitbra. Jag skulle aldrig säga något annat. Jag betalar mer än gärna högre skatt för att alla ska ha rätt till billig vård. Men jag är så fruktansvärt jävla trött på att aldrig bli tagen på allvar.
Jag blir så fruktansvärt irriterad på när folk inte tar mig på allvar. Det är tur för mänskligheten att det inte händer så ofta…
Tack för att du tar upp det här Clara! Jag känner precis som dig. Jag har haft kronisk huvudvärk i 5 år nu, var evigaste dag har jag haft ont. Första gången jag besökte vårdcentralen sa min läkare att jag inte kunde ha så ont som jag hade. Har aldrig känt mig så förolämpad som då. Jag var 15 år och självförtroendet var inte på topp innan men det där gav självförtroendet en spark rakt ner. Jag gick till honom flera gånger för mina besvär fick motvilligt lite medicin som inte hjälpte förutom att av en medicin vart jag typ hög.. tillslut fick jag nog av hans attityd och nedvärderande syn på mig. Så jag böt vårdcentral och läkare och den läkaren är jag så tacksam för. Han tog mig på allvar direkt och lyssnade på mig. Jag fick gå igenom massor med undersökningar utan att behöva kämpa för att få dem. Han lyckades tillochmed hitta en medicin direkt som hjälper när det är som värst. Bästa beslutet någonsin att byta läkare!
Nu vet jag inte vilka järntillskott du åt senast, men Duroferon och Niferex (järntabletter/kapslar) finns receptfritt på apoteket. Om du tycker att det hjälpte med tabletterna, gå dit och köp (alternativt testa blutsaft?)! Även om själva järnvärden är högt kan ju depåerna (ferritinet) vara låga (typ som ”du har mat i kylen, men när du ätit den har du inga pengar så du kan inte fixa ny”) och då sjunker även järnvärdet snabbt.
Lycka till, vården är toppen när den fungerar, däremellan är den enbart irriterande!
/Ida
Tack för massa bra tips!! Tillskottet jag fick var receptbelagt, alltså inte bara tillskott utan medicin som även skulle hjälpa kroppen att tillgodogöra sig järnet. Eftersom mina värden var onormalt låga men jag ändå får i mig järn i kosten antog läkaren att det var kroppen som inte tog upp järnet rätt. Niferex har jag dock spanat på i hyllorna, så ska prova det härnäst. Tack och kram!
Kan relatera. En gång när jag var yngre gick jag till vårdcentralen pga eksem. Läkaren sa bara ”jaha, och vad ska jag göra åt det??”. Man ba ”eh ja jag vet inte, du som är läkare kanske kan hjälpa mig???” Väldigt irriterande.
Alltså jag blir så frustrerad när till och med läkare inte har koll på vegetarisk kost!! Alltså när man inte ens är vegan utan bara vegetarian, vilket är MER HÄLSOSAMT ÄN ATT ÄTA DÖDA DJUR! Tipsar som någon ovan, gå till apoteket och köp lite järntillskott/blutsaft. Mitt Val Vegetarian innehåller bra grejer tror jag också! Ev kanske det hjälper också :) Lycka till! #Vegokram
Men gud vilken löjlig läkare
”Äter du kött?”
För man måste äta kött för att överleva -_-
Kul ändå att kunna möta hur länge man har fölt en person i sjukdommar typ: ”jag har följt clara genom njurbäckeninflamation och nässelutslag, men jag var inte med under svinkoppe-tiden”
Relaterar megamycket btw, hade också problem med trötthet förra hösten, fick motion som medicin av läkaren.
Petade i mig extra järn på egen hand genom blutsaft och grejer, och vips så blev det bättre…
Hahaha!! Bästa jag läst!
Hej! Vad tråkigt att du har blivit så nonchalant behandlad.
Här kommer några tips för att underlätta järnupptag :
drick inte te eller mjölk till maten – försvårar järnupptaget.
ät frukt efter maten – underlättar !
Och ät en massa baljväxter också. Men det visste du förmodligen redan!
Kram
TACK för tips! Te och kaffe har jag läst att en ska undvika, men då står mjölk på listan också. Kram!
Drick gärna juice eller något annat cvitaminrikt när du tar järnet, det ska hjälpa att ta upp järnet! Lycka till!
Ah, så himla tråkigt när man inte blir tagen på allvar… :( Jag har också haft järnbrist (men tänkte att ditt nog var/är värre) och då sa de att jag måste börja dricka blutsaft. Detta är dock det värsta jag vet (efter koriander och sprutor) så jag sket i det. Sen kom blutsaft på tabletter, receptfritt på apoteket, och jag bara YES! Kanske ett tips, eller helt onödig info. Vilket som säger jag lycka till! :)
Så glad att du tar upp detta! Har själv gått och haft ont i hela kroppen så länge jag kan minnas, varje gång jag sökte läkarvård möttes jag av någon arrogant läkare som inte hade varken tid eller lust att hjälpa mig och blev därför hemskickad med rådet att vila och orden ”det går över när du blir 18-20 år” ekande i bakhuvudet. Jag är nu 18 år och fick förra året diagnosen barnreumatism, hade läkarna orkar göra dessa tester och varit engagerade så hade jag kunnat få mediciner för 10 år sedan. På grund av att det tog så lång tid och att jag gått med smärtor så länge så kommer jag nu leva resten av mitt liv med kroniska nervsmärtor i hela kroppen utöver de reumatiska plågorna. För att få min diagnos var jag förresten tvungen att gå till en privatläkare eftersom landstingets sjukvård inte har tid och lust för sånna som mig.
Blir så irriterad på att till och med läkare (som borde veta bättre) tror att man måste äta djur för att få i sig järn! Visst är kanske kött en ”lättare” källa till järn men så mycket annat innehåller ju också järn. Bönor, linser, spenat, torkade aprikoser, potatis osv. osv. Visst kanske man måste äta lite mer av det än man brukar men alla vegetarianer/veganer har faktiskt inte järnbrist! Slut på klag.
Jag håller helt med. Vården har blivit sämre och sämre.
Jag har försökt att bli utredd för endometrios i flera månader nu, men jag får aldrig någon hjälp. De talar om sjukdomen som att de inget kan göra, trots att jag läser om andra som operarar sig och äter siv. mediciner som ska underlätta sjukdomen. Plus att en del läkare inte ens misstänker sjukdomen, när a och o för endometrios är att man har magbesvär som kommer i samband med mens och ägglossning. För det är med de symtomen jag sökt för. Inte någon av de har misstänkt endometrios, förutom jag själv. Vilket är ganska sjukt med tanke på att endometrios är en vanlig kvinnosjukdom som drabbar en av tio :S
Känner igen mig så sjukt väl! Känns som att man aldrig riktigt tas på allvar..
Är det så konstigt att många unga mår så dåligt som de gör, när man får slåss om att få hjälp. Efter flera försök hos olika läkare ger man tillslut upp och lär sig leva med sina problem genom att anpassa livet därefter. Vilket är infernaliskt fel för någon i 20års åldern . Har själv problem med trötthet, men inte blivit hjälpt av järntillskott. Man ger upp då det inte känns som att ännu ett besök skulle hjälpa, och man kan man bara göra en aktivitet per dag. Har man jobbat, då är umgänge helt uteslutet och som du säger, om man ska göra något på kvällen då behöver man en rejäl sovmorgon. Man lever i en 12h/12h-värld, om man klivit upp 8, går och lägger sig 8 för att veta att man tar sig upp. Bara att jag lägger mig före mina föräldrar och kliver upp efter dem borde vara varningstecken nog, och jag har lämnat mina tonårsårs bakom mig.
Jag har haft samma problem, och har egentligen fortfarande, men har fått hjälp eftersom min mamma är administratör för neurologiläkarna på Shalgrenska. Jag får äta 10 mg Ritalin tre gånger per dag (frukost, 12.00 och 15.00) vilket gör att jag får livet att funka även om jag ”bara” sover åtta timmar. Sök på mental uttröttbarhet så tror jag att du kan hitta något självskattningstest att ta hjälp av när du besöker en läkare nästa gång.
Vet inte om du läser kommentarerna här men vill bara säga tack för att du tar upp detta! Jag själv har besökt vårdcentralen och ungdomsmottagningen ett flertal gånger under de senaste året. INGEN har tagit mig på allvar. Dem skickar hem mig med svaret: Du får avvakta. Du måse ha tålamod. Jag har inget jävla tålamodkvar!
Hoppas att du mår bättre nu. Och för att ha bättre järnvärde kan du äta spinat eller något liksom. Ha det så skönt.
Man kan ju TILL EXEMPEL äta broccoli och spenat för att få i sig järn. Vilken obildad läkare.
Jag studerar till sjuksköterska och det gör mig så ledsen när jag läser sånt här. Detta är bland annat varför jag studerar, för att förhindra detta onödiga lidande. Trots att en ssk inte har samma rang som en läkare ska jag göra allt i min makt för att förhindra detta när jag är färdig utbildad.
Clara, om du känner dig öppen för det, så prova på att besöka Vidarklinikens vårdcentral (finns i Järna, en bitför dig så klart, men det är värt det!). Dit går jag och får alltid ett fantastiskt bemötande :) Lycka till, hur du än gör!
Jag har också en extrem trötthet. Har haft dåliga järnvärden och äter järntabletter för att hjälpa. De är inte lika dåliga idag men känner ändå mig så himla trött. Har fått info om att man kan känna sig trött om man har dåliga magnesiumvärden också, därför började jag med magnesiumtabletter och tycker det känns något bättre. Började nyss men du kanske kan testa det i samband med järntabletter? :) Stress, ångest och depression (bland annat) gör också att man kan bli otroligt trött och det vet du kanske redan men om inte, kan du ju tänka över hur du mår rent psyskiskt också. Lycka till med allt! :)
Så märkligt med denna okunnighet kring vegetarianism?? Jag var hos en läkare för nåt år sen för att testa mina värden. Gick iväg och lämnade blodprov och när jag kom tillbaka hade hen på datorn uppe googlesökningen: vegetarian brist……….. Jo, tack, den kunde jag ha gjort hemma.
Känner igen detta fullt ut! Jag hatar det. Har alltid ångest inför läkarbesök nuförtiden därför att jag vet att de inte kommer ta mig på allvar. Sån himla skit är vad det är. Tror verkligen att det är så himla mycket värre när man kommer som ung person som definerar sig som kvinna dessutom. Då liksom bara förutsätter dom att man är lite ”överkänslig” och ”hysterisk”. SÅÅÅÅ TRÖTTT!! HADE MAN VARIT NGN HIMLA VIT GUBBE I KOSTYM HADE DE FAN KALLAT IN HELA LÄKARKÅREN FÖR ETT SKAVSÅR PÅ KNÄT!!!
Jag förstår dig helt och hållet. Själv har jag fått familjens nitlott i frisk och kry kropp. Jag har behövt tjata, gnälla, KÄMPA för att få någon hjälp inom vården, och surprise, varje gång hade jag ett problem som behövde någon form av medicinering.
Det jag lärt mig är att man aldrig ska förmildra sina problem, man ska istället överdriva dem. Hur sjukt är inte det? Att folk inte blir tagna seriöst i vården är tragiskt och kan få farliga konsekvenser om man inte, som jag och även du, tjatar om sina besvär.
Jag är en sån som aldrig får feber, en gång hade jag feber i flera dagar och hostade som en tok. Gick till vårdcentral och läkarn sa att jag var frisk, ingen fara gå tillbaka till skolan, fick iaf hostmedicin.
Det visade sig att jag var allergisk mot hostmedicinen och fick åka in till akuten, där kom de fram till att jag hade lunginflammation… Fick va hemma från skolan i 3 veckor med diverse mediciner… Jo men frisk va jag nog, alltså så dåligt!
Feel ya, Var till vårdcentralen för ett år sedan med svinkoppor och fick höra att de inte visste va de va men de var troligtvis ett skavsår bara. Tre dagar senare fick jag åka in igen och de konstaterade att de va svinkoppor. Sedan fick ja äta antibiotika i 20 dagar för att första kuren inte funkade. samma sak när jag gick på bup, De ville inte lyssna på mina problem om vf jag mådde dåligt utan de visste ju bäst för mig utan att veta ngt om mig. Så de är ju inte tack vare dem jag mår bra idag precis. Vill helst inte söka hjälp idag.
Får mig att minnas när min lillasyster var dödssjuk och vi blev avvisade gång på gång, efter T.I.O besök och minst hundra ”nej det är en vanligt förkylning(ja på 40.6 grader feber mm) så fick vi åka akut in på närma sjukhus, vi fick sedan reda på att hon skulle varit död om vi inte hade åkt in.
När jag skriver att jag känner igen mig, menar jag det verkligen. I fjärde klass började jag få mycket huvudvärk och har haft huvudvärk ca 4-5 gånger per vecka, i 7-8 år. Nu går jag andra året på gymnasiet. Efter flera kommentarer ”du stressar för mycket”, ”försök slappna av” och ‘gå till sjukgymnasten, du är kanske spänd?” Gör mig så förbannad eftersom jag vet att jag inte är stressad. Det är jag som känner min egna kropp?
Det är först nu, när de hittade en sak på min röntgen, en sak som absolut inte ska vara där, som de börjar ta mig på allvar. Om jag ska vara helt ärlig, hoppades jag verkligen på att de skulle hitta något på röntgen så de någon gång skulle ta mig på allvar. Men nej, när man är 17 år, tar (nästan) ingen en på allvar om man har problem.
Väldigt trevliga i övrigt men att inte ta en person på allvar som går med huvudvärk (ska jag påpeka att det är migrän?) och som knappt orkar med livet längre pga ett handikapp som inte tas på allvar, gör mig förbannad.
Hade ramlat och landat på vänsterarmen i 5:an, gick till skolsköterskan utan att kunna röra på handleden. Hon tryckte och kände på armen. Det gjorde skitont och jag höll nästan på att svimma, men fick beskedet att det nog bara var en kraftig stukning som skulle gå över efter någon vecka. Sen gick jag med bandage ca en vecka fortfarande utan att kunna röra handleden. Till slut tröttnade mamma och tog mig till vårdcentralen. Mötte en supertrevlig läkare som knappt rörde vid skadan utan bara kände lätt och sa genast att jag skulle upp till akuten och rönka eftersom den troligen var bruten. Visade sig att jag fått en ”greenstick” (dvs, den var bruten utan att ha gått av) på underarmsbenet precis vid handleden och fick gå med gipsskena en månad. Var väldigt besviken på den skolsköterskan…
Hej! Gå till Gröndals vårdcentral i Trekanten.(Tvärbana dit) Där är dem jätte bra! Kämpa att vad du kan för att få rätt vård. Det har du rätt till.
Åh igenkänningsfaktorn är så hög! Varje gång jag tar upp det här med att inte bli tagen på allvar av läkare håller alla unga kvinnor i min närhet med medans männen aldrig säger sig att ha upplevt det.
Själv har jag haft problem med händerna i ca 6 år, så illa att jag inte kunnat skriva med höger hand i perioder eller vrida om kranar. Jag brukar gå till läkaren någon gång per år för att testa lyckan, men får alltid samma standardsvar. Favoriterna är järnbrist och att ”unga kvinnor brukar ha ont i händerna på vintern” trots att de gör lika ont i 35 graders Australiensisk hetta. Är så jävla lack på att kvinnor, speciellt unga kvinnor nonchaleras av vården. Den gången jag försökte säga ifrån när jag inte fick hjälp möttes det av ett ”lilla gumman” från läkaren *kräks*
Kanske är det dags för ett upprop för rättvis vård för unga kvinnor.
Hej har du kollat upp B- vitamin brist? Man har svårare att få i sig tillräckligt när man är vegeterian, många äter extra såna…och om går det för långt med för lite B- vitamin kan man bli allvarligt sjuk…
Hej, har du kollat upp B-vitamin brist? Många vegeterianer äter extra såna för att det är mycket svårare att få i sig tillräckligt… Går det för långt kan det få allvarliga konsekvenser…
Det här gör mig så himla kluven, dels är jag också en ung kvinna som har kämpat med magsmärtor hela hösten, och mest blivit avfärdad och träffat läkare som har bestämt sig för min diagnos redan innan hen träffat mig, dels har jag jobbat på olika ställen i vården i 5 år och vet hur svårt det är. Vi är bara människor. Vi har otroligt hög arbetsbelastning och är otroligt underbemannade. Det finns inte tid, vi är för få. Det går ut över patienterna. Problemet är pengar, problemet är att patienterna ses som kunder och inte som människor.
Har själv varit varit diagnostiserad järnbrist, (trotts att jag jobbar som smed). Provade att blanda ut järnsulfat med vatten, så nu fäster till och med kylskåpsmagneterna på mig.
Hej! När jag, av en slump, läste ditt inlägg blev jag nästan lite rädd. Jag har själv i fleeeeeera år haft nässelutslag och blir alltid avfärdad. ”Lilla gumman så farligt är det inte, de försvinner väl när du får antihistamin? Och det beror bara på stress, försök att planlägga din vardag bättre”. Jo, antihistamin hjälper men brännande utslag en gång varannan månad i tid och otid är inget jag är överlycklig att leva med. Jag har även haft njurbäckeninflammation ett antal gånger och är extremt trött. Jag försöker själv ”rycka upp mig” eller intala mih själv ”du behöver bara en vecka semester” men det blir aldrig bättre. Vänner och släkt skämtar alltid om hur mycket jag sover och/eller blir irriterade för jag helt enkelt inte orkar lika mycket fastän jag tillsynes inte gör mer än dem. Jag har många gånger gråtit och bett om en närmre utredning men sen jag var 12 år och mina besvär började aldrig fått någon.. jag trodde inte det fanns någon medicinskt talat hade det precis som jag. Jag tycker inte att det är skönt att inte vara ensam, jag blir rädd… hur många människor har det såhär? / Sofie
Gud vad uppgiven man blir av att läsa om hur många som relaterar i kommentarerna, tyvärr har jag typ exakt samma erfarenheter. Började bli stressad i åttan/nian och i samband med det blev mitt immunförsvar sämre och sämre för varje år i gymnasiet. Missade skoldagar hit och dit pga blev konstant trött på samma sätt du beskriver av att nästan alltid gå runt med någon infektion i kroppen, även om det aldrig var mer än lite feber och/eller förskylning.
Mina föräldrar tyckte jag skulle ta det lite lugnt ett tag efter studenten för att se om stress och sånt skulle minska och jag väntade ett tag men började sen på ett extrajobb – och pang så var jag där igen. Blev sjuk varannan dag och var konstant trött, och detta var ju bara ett extrajobb? Gick för att kolla värden på senvåren och fick höra precis samma saker som dig: ”Har du tänkt på att du kan vara sjuk så mkt för att du är vegetarian?” När jag sa att jag går med minst lite sjukkänsla/feber nästan hela tiden tog hon fram termometern, nuddade inte ens örat och log när den inte visade något och sa ”ja det där skulle inte jag kalla feber i alla fall!”. Sen började hon prata om att ”även om du är ung och man vill se bra ut så kanske du bör tänka på att ha mer kläder på dig? andra skor t.ex?” Detta var alltså mitten av april och jag hade på mig strumpbyxor och vans. Hon sa att värdena nog skulle visa på att jag bör lägga ”vegetariandieten” på hyllan och när resultaten sen kom hade jag normala värden på alla punkter. Hennes kommentarer på pappret var då att hon inte visste hur hon skulle hjälpa mig. Så nu sitter man här och får ingen hjälp och vet inte hur man ens ska våga börja uni i vår eller skaffa ens ett extrajobb pga stressen det skulle innebära att allt detta börjar igen.
De förstår jag de verkar som vårpersonalen verkar ha blivit dummare och fattar tydligen trögt, hoppas detta är en övergående trend, för du är inte den enda detta har hänt, klen tröst men en då.
Må så gott nu och var rädd om dig
Men suck, vad trött man blir på sånt! Jag bor på Åland, men båda mina systrar går i skola i Sverige. Ena systern var till akuten och kunde knappt andras (sent på kvällen), de sa att de inte kunde göra något så hon fick fara hem (hon hade mononukleos, sista bussen hade gått så hon fick ensam sent på kvällen gå flera kilometer hem utan att ens ha fått hjälp). Hon kom hem till Åland, fick hjälpen hon behövde GENAST, hon kunde ju varken äta, sova och nätt och jämnt andas och hade haft så i flera dagar. Nu kommer hon alltid till Åland när det är något, de i Sverige verkar ju knappt vilja hjälpa ens…
Och angående järn. Jag är också vegetarian och har haft väldigt låga järnvärden (antagligen kombination av att jag ofta har näsblod och dessutom ganska riklig mens). Men man ska klara sig utan kött, järn finn sju faktiskt i tex gröna grönsaker! Själv äter jag nu och då receptfria järntabletter, men känner du att de inte hjälper håller jag tummarna för att du får den hjälp du behöver, om du så behöver slåss för den! Lycka till!
C-vitamin hjälper upptaget av järn och är därför bra att äta/dricka i samband med mat eller järntabletter (ex, duroferon). Kalcium däremot hämmar upptagandet och man ska därför undvika mjölk vid intag av järnrika produkter.
D-vitamin är bra att äta den här årstiden om man känner sig lite trött. Många i Sverige har brist på D-vitamin. Kan vara bra att veta att D3 utvinns från fårull, men det finns helt veganska på tex Life.
Även vitamin B12 är bra att äta då brist kan orsaka allvarliga nervskador. Vitaminet finns i jorden men eftersom vi sköljer växter noga så finns risk att vi inte får i oss allt vi behöver. Animaliska produkter innehåller lite mer eftersom djuren äter otvättat foder i större utsträckning.
Men herregud! Vilket dåligt bemötande och vad kass koll läkaren verkade ha på vegetarianism☹️
Hej!
Jobbar själv inom vården (sjuksköterska) och blir så ledsen på ”mina kollegor” inom vården som inte bara kan bete sig. Jag har jobbat i både Sverige, England och Frankrike somm syrra. Och överallt när mina patienter är besvikna brukar jag säga som Grynet ”ta ingen skit” och kräv din rätt. Det får man göra som patient. Så nu säger jag likadant till dig. Här kommer några tips på saker du kan äta: Blutsaft, spenat, bönor och baljväxter. Ät gärna mkt frukt med c-vitamin. Typ apelsin, citron och grapefrukt. Det får din kropp att plocka upp järnet lättare. Angående proverna kräv att de kollar järnet och sköldkörteln. Och om du livmoderbärare kanske du också har mens? Om du har det.. har du märkt någon skillnad i mängden och hur länge du har mens? Hoppas detta kan hjälpa dig och att du tycker jag är för ”på” eller privat. Lycka till med allt. Kramar
Känner faktiskt igen mig. I nästan 10 år har jag fått ”anfall” som gör att jag spyr tills jag är tom i magen, sen spyr jag lite till efter det. Blir även dålig i magen, tappar rösten, hör knappt och kan knappt prata. Ögonen kliar och sticker och jag får klåda över hela ryggen så jag kliar tills det blöder. Ingen läkare har någonsin hittar något fel men hur stor är risken att jag har något som ingen annan i världen har? Har haft många läkare som har sagt att de inte tänker ge sig tills de hittat felet men alla har gett upp. :(
Hade odiagnosticerad Crohns i ÅTTA ÅR utan att någon läkare ens tog ett blodprov! Gick till flera olika läkare fick råd och medicin mot stress. Nu är diagnosen satt och jag har lyckats ta mig förbi vårdcentralerna och in i vårdsystemet och här slipper jag plötsligt stånga mig blodig, läkare och sköterskor Lyssnar på mig och tar mig på allvar. Känns helt stört att bli lyssnad på vilket i sig är helt stört..
Vad ska vi göra Clara!? Något måste göras!!
Hej Clara! Jag sitter och skriver en uppsats om veganer och deras behov av kosttillskott och när jag läste på lite mer kom jag att tänka på dej. Som några andra har skrivit, är det kanske B-vitaminbrist som är orsaken till att du är så trött? Speciellt vitamin B12 påverkar bildningen av hemoglobin, och vid brist på vitaminet utvecklar många anemi. Så gott som alla källor till vitaminet är animaliska och därför rekommenderas särskilt veganer och ibland också vegetarianer att säkerställa ett tillräckligt intag genom att äta tillskott. Det som är ganska häftigt är att vitamin B12 kan lagras i levern och därför kan bristsymtomen uppkomma upp till 5 år efter att man har börjat äta en kost som inte innehåller tillräcklig mängd av vitaminet. Du kanske redan har koll på allt det här och det kanske är något annat som egentligen är problemet, men ville ändå dela med mig ifall att det skulle kunna hjälpa dig. Hoppas allt fixar sig och låt inte läkarna trampa ner dig! Kram!
Hola Clara! Här kommer ett superbra vegotips mot det där med järnbrist: ät mer b-vitamin! Mer bestämt b6 & b12, finns att köpa som tillskott på apoteket. Just dom b-vitaminerna får man inte i sig på vegetarian, och det är just dom som hjälper kroppen att ta upp järn. Järn är inga problem att få i sig med en bra vegetarisk kost, men det är svårt att få i sig tillräckligt med b-vitamin = det spelar ingen roll hur mycket järn man äter eftersom att kroppen inte kan ta upp det. Hoppas du får riktig hjälp från vården, och hoppas att det här kan hjälpa dig lite så länge. Finns även helt okej receptfria järntabletter att köpa på apoteket. Lycka till!
Hej Clara!
Jag blev vegan för 1 månad sedan ungefär och igår kände jag mig helt kraftlös och jag har sovit ca. 4 tim i snitt senaste veckan.
Så det blev ett besök till vårdcentralen (100kr) här i Uddevalla, där de mätte mitt blodtryck och det låg lite högt tyckte dem, de tog även blodprover på mig och sedan skickade de hem mig.
Jag kände att nä fan heller, det är något som är fel… vad ska jag göra???
Så jag beslöt mig för att åka ner till gbg och kinesiska hälsokliniken, där konstaterade hon efter att titta på min tunga att jag hade järnbrist och även vätskebrist. Detta efter att titta på tungan.
Varpå jag fick med mig järn boost, som jag skall dricka i 30 dagar.
Känner mig betydligt bättre idag än igår, västerlänsk sjukvård är så fel, tror deras utbildning är lite skev.
De borde lära sig av kinesisk medicin som funnits några 1000 år längre än väst penga giriga bluff mediciner.
750 kr kostade besöket på kliniken, glömde skriva detta. Visst dyrt men man blev tagen på allvar iaf.
Tror många som arbetar inom vården, ser det som mån-fre 8-5. Och är trötta på sitt jobb.
Just det ja… de sa åt mig att komma tillbaka på måndag, en helg helg med järnbrist hade nog inte varit så bra…