Med över 100 000 sålda biljetter sopade årets upplaga av Roskildefestivalen fullkomligt banan med alla nordiska konkurrenter. Att de sedan skänker över 20 miljoner av överskottet till välgörande ändamål motiverar minst en guldstjärna. En annan sak de förtjänar en eloge för är satsningen på mat.
Förutom en satsning modell större på veganmat har festivalen steppad upp sitt game rejält även på den övriga matfronten. Området vid stallarna och Gloriascenen utgjordes därför till stora delar av en prydligt ordnad foodcourt.
Efter knappt 20 år av festivalande har man (jag) hunnit vänja sig rejält vid slafsiga nudlar och langos, och en uppblåst festivalmage som konsekvens. Det var därför oerhört skönt att få äta riktigt mat till ett bra pris festivalen igenom – eller vad sägs om en Nikujaga (japansk stuvning med kött och potatis) för 75 pix?
Även om inte alla hann till foodcourten innan festivalmagen slog till.
Självklart fanns även alternativ i form av thailändsk snabbmat, korv och ren comfort food. Men att kunna äta på ett mer långsiktigt hållbart sätt är a och o om man ska palla att dela åker med cirka 100 000 öldrickande människor. Speaking of bärs, att det går att köpa sådan i publikhavet mitt under en solig konsert med Manu Chao är en lyx vars lika vi nog aldrig kommer att få se på en festival på hemmaplan.
Drake.
