Vegorätt är en parodi på sig självt

11:53 20 Jan 2016

Jag har i hemlighet gått runt och känt mig dum för att jag inte förstått alla dessa ”skålar” som plötsligt dykt upp på kaféer.

Oftast har de marknadsförts på engelska. Acai bowl, chia bowl, smoothie bowl. Jag har tänkt att det måste vara något speciellt, detta nya med skålarna. Att de måste innehålla något som särskiljer dem från andra maträtter, någon speciell ingrediens eller så. Av någon anledning har jag inte brytt mig om att ta reda på det heller. Men igårkväll när jag tittade på första avsnittet av Vegorätt trillade äntligen skålpoletten ner.

Vegorätt kickar igång med ett frukostrecept på en ”schysst smoothieskål”. Jag inser att jag aldrig hört de där engelska uttrycken översatta innan, skål istället för bowl. Det visar sig alltså vara en smoothie som serveras i en skål istället för ett glas. Gojibär, björnbär, aroniabär och acaibär blandas med avocado och banan i en mixer. Den ena programledaren, Elenore Bendel-Zahn, kan som hon själv säger ”bara inte hålla sig”, utan måste också ha grönkål i sin smoothieskål. Hon måste också ha det i sin medprogramledares hår, visar det sig. När smoothin är färdigmixad lägger de upp den i den berömda skålen, strör över lite quinoapuffar, och vandrar barfota ut på en åker. De väljer ut en höbal som de på något vis tar sig upp på, och där äter de sin frukost. Det ser härligt ut. De ser jättelyckliga ut. Extatiska, faktiskt. De fortsätter verka vara extatiska (och barfota) hela programmet ut. Höga på superbär, kanske.

I recept nummer två är det Karoline Jönsson som sköter spakarna. Vi får lära oss hur man bakar ett slags glutenfritt knäckebröd på olika frösorter, och att man kan krydda det med vad sjutton man har lust med. När knäcket, som ser väldigt gott ut, kommer ut ur ugnen är det återigen dags för Elenore att ta fram mixern, för hon ska göra ett pålägg av soltorkade tomater. Efter att de ätit sina mackor händer något mycket underligt. De tar sig återigen ut på åkern, denna gång med ett par stora flaggor av jordfärgat tyg, och utför någon typ av yoga. Kanske solhälsningen. Det verkar vettigt att uppmärksamma solen, för den avger ett väldigt speciellt ljus. Ett ljus som påminner om ett instagramfilter.

Efter frukostdelen av programmet ska det lagas hamburgare med ketchup och majonäs, och peppen för detta är stor. Exalteringen över att maten verkar onyttig, men i själva verket absolut inte är det, är också stor. Vi får ta del av ett recept på vegobiffar som verkar väldigt goda, och sedan är det dags för ketchupen och majonäsen. Det är stor emfas på det här med ketchupen och majonäsen, att det känns lite crazy. De är båda raw, och båda ”fullproppade med näringsspäckade ingredienser”, så man kan äta hur mycket som helst av dem. När det är dags att presentera aktionsplanen för tillagningen av majonäsen (som är gjord på cashewnötter, näringsjäst och miso) drabbas Elenore av ett fnissanfall, som visar sig vara ett resultat av att Karoline ställt sig bakom henne för att hålla fram sina armar så att det ser ut som att hon har fyra armar istället för två. De har överhuvudtaget väldigt kul ihop, det skrattas mycket och de står genom hela programmet tätt ihop eller liksom hänger på varandra. Eller matar varandra med rawketchup simultant.

De tar sig ner till stranden, till vilken de har med sig en rustik trälåda innehållande ett antal rotsaker som de skrubbar i strandbrynet, för att sedan slå in i foliepaket och lägga på elden. Några flaskor läggs att kylas i vattnet. Jag blir plötsligt lättad, tänker att de verkar lite mer ”normalt” livsbejakande i och med burgarna och ölflaskorna på kylning. Det börjar skymma, instagramfiltret byts ut till en kallare variant, elden tar fart och några vänner som också ska vara med på strandmyset dyker upp. Ett trevligt häng med mat, helt enkelt. Maten ser god ut. Allt ser härligt ut. Det visar sig att de där ölen i själva verket var kombucha-te, och det är det bästa Elenore vet att dricka. Jag känner mig dum (och ohälsosam och lite smutsig) för att jag trodde att det var öl. Naturligtvis var det inte öl. De är ju inga grisar.

Okej. Som ni märker avskydde jag det här programmet. Jag vred mig som en mask när jag tittade på det. Hela upplägget är som en parodi på sig självt, och kunde inte ha gjorts mer parodiskt ens av en grupp satirskådisar. Jag undrar om någon av de inblandade i produktionen hatar veganer, och har gjort allt i sin makt för att göra Vegorätt så chiafrö-sitta på höbalar-slokhatt-fjäder i håret-rädd för onyttigheter-klyschigt det bara går, för att försäkra sig om att inte antalet veganer i världen ökar. Det är olyckligt av en mängd skäl. Recepten är bra (förutom den där ”skålen” då kanske), programledarna kan uppenbarligen sin sak och det verkar ha lagts ner en hel del krut på produktionen. Allt detta hamnar i skymundan, för som tittare distraheras jag hela tiden av ovanstående faktorer. Sveriges första helt vegetariska, och i princip veganska, program kommer inte att frälsa någon mer än de redan frälsta. Och det är fruktansvärt synd. Lifestyle vs life, 1-0.

/Slaktarn, som ofrivilligt just slaktade ett efterlängtat matprogram, och nu dessutom känner sig som ett as

30 kommentarer | “Vegorätt är en parodi på sig självt”

Skriv kommentar
Tillbaka upp
  1. Oo skriver:

    Håller med. Jag såg några minuter av det igår sen var jag så förvirrad och skamfylld att jag fick stänga av.

  2. Jenny Astner skriver:

    Sitter och känner mej stressad hela programmet. Var ska jag hitta ett vetefält att äta på? Hur ska jag frakta mina sex barn till vetefältet? Bestämmer mej till slut för att fortsätta äta veg. hemma vid vårt sunkiga köksbord. Med onyttig köpeketchup till.

  3. victoria skriver:

    Hahahahahahahaha!!! Instämmer helt och fullt, så jävla illa. Får liskom lust att sluta vara veg och tröcka i mig ett kilo korv. Och sprit.

  4. Josefine skriver:

    Instämmer! Jag må kanske äta en och annan smoothieskål, men skrek ändå i frustration rakt ut när jag såg programmet. Jag blev så stressad av deras kärleksförklaringar till var och varannat frö och bär som skulle mixas att jag själv mixade ihop pasta med mycket sås. Åt den sedan på stående fot, VID DISKBÄNKEN. Inga jävla höbalar i min lägenhet tack.

  5. Lemanic skriver:

    Får Ernst Kirchsteiger-vibbar av programmet.

  6. Andrea skriver:

    kollade på detta program tidigare idag och skämdes över att vara vegetarian först??? eller mer att detta är vad min kost förknippas med av icke-vegetarianer.. usch har fortfarande skamkänslor

  7. Andrea skriver:

    kollade på detta program tidigare idag och skämdes över att vara vegetarian först??? eller mer att detta är vad min kost förknippas med av icke-vegetarianer.. usch har fortfarande skamkänslor

  8. Skott skriver:

    Jag upplevde programmet som mer ett ”hälsoprogram”. Innehöll ju i princip alla hälsotrender och det var snarare fokus snarare än det veganska. Känns lite felmarknadsfört…

  9. Nicklas Foresti skriver:

    De sitter på en ensilage-bal, inte en höbal. Jävla stadsbor.

  10. Martin skriver:

    Nej, det där är inte ensilage. Du tänker på de inplastade vita sakerna.

  11. Miranda skriver:

    Det där är inte en ensilagebal Niklas. Skulle tippa på en halmbal faktiskt. / äkta lantis

  12. Linda skriver:

    Håller med. Är vegan och gör inte min egen majonäs (herre, när skulle man hinna?) eller acaiskål. Trist att vegan ska förknippas med hälsa och extremmatlagning istället för att fokusera på att veganmat inte är krångligare än ‘vanlig mat’. Gör om, gör rätt! Kan f.ö. rekommendera t.ex. Jamie Olivers chili sin carne till alla som vill testa vegomat. Supergott och uppskattades av köttisvänner.:)

  13. Tetra skriver:

    Får skamsköljningar bara av att läsa din text. Ungefär samma känsla som jag fick när jag såg ”Fittstim: Min Kamp” som feminist.
    Är visserligen intresserad av den nya vågen av nyttig mat även om jag är halvbra på att faktiskt laga den eftersom jag är snål. Men jag tror inte att jag skulle klara fem minuter av det här innan jag måste stänga av.

  14. Lovisa skriver:

    Majonnäs stavas med två n! De stavade fel i programmet också, vilket jag tyckte var konstigt eftersom det är ett program om matlagning. xo

  15. kathy skriver:

    Du har läst mina tankar! Fånigt! Tyckte det var så pinsamt så flera gånger fick jag byta kanal.

  16. Jeanna skriver:

    Åh, herregud! Jag blev riktigt peppad för att se det nu, alltid kul med något att förfasa sig över :D

  17. Ann skriver:

    Instämmer helt. Var nog det mest infantila och klichéartade program jag sett på länge. Synd.

  18. Josefine skriver:

    Kan inte annat än att hålla med! Såg på programmet i hopp om att inspireras till att laga med veganmat och blev besviken. Man blir snarare avskräckt när de i halva avsnittet går på ängen, gör yoga och pratar om hur fantastiska alla dessa frön är. Programledarna verkar visserligen ha koll på maten de lagar, men programmets upplägg blir alldeles för hippie och tumblr för att jag ska kunna ta det seriöst.

  19. eloise skriver:

    blev så generad över hur porrigt det var på ett sätt en inte själv sympatiserar med eller förstår. undrar lite hur svt-produktionsbolaget tänkte där, dvs hur kameramannen är funtad egentligen med alla glossiga actioncam -dogmavinklar på eh, ‘livsbejakande’ kvinnor som fnittrar, skojsar och smeker grönsaker. så generande på så många vis, och en hög meta-nivå av att känna sig förnedrad som qvinna när svt besvarar kritiken med att kvinnor i målrgruppen 18-35 minsann gillar sånt här- dvs bimbo instagramlivsstilsdravel, att gosa med champinjoner, att vara hollywood-hälsosamrigid, och att vara ‘sexigt livsbejakande och alltid glad och sinnlig’ på precis samma gång. hjälp, när kommer en kvinnlig Boys så vi iaf får göra ngt kul på tv, vi i målgruppen

  20. eloise skriver:

    det skulle vara minst lika pinsamt med killar i samma sits-programform, men det kommer ju ske

  21. Julia Gummesson skriver:
    Eloise: Verkligen. Du har uppenbarligen, liksom jag, tagit del av ansvarige utgivare Micael Lekbergs kommentarer på kritiken, som ordagrant är: ”För att nå målgruppen som programmet riktar sig till – unga kvinnor mellan arton och trettiofem – så är den här typen av program helt rätt”. Att det skulle finnas unga kvinnor mellan arton och trettiofem som inte skriver under på detta verkar tyvärr för honom obegripligt. Hans egna ord: ”Vi har fått en del negativa synpunkter, visst, men även mycket uppskattning från många som programmet riktar sig till (…) Jag har sett någon synpunkt från äldre män som kanske inte riktigt tillhör målgruppen”. Och så senare: ”Jag förstår ärligt talat inte kritiken. Vi spär inte på några fördomar alls”.
     
    Märkligt att han/de inte kan ta in varför programmet provocerar. Också märkligt att bilden av målgruppen verkar vara helt olika hos programledarna (ett program till för alla) och producenterna (kvinnor 18-35, och ”inte ute efter att få fler att bli vegetarianer”). Det är ju dock fullkomligt onödigt att klanka ner på programledarna, de har nog gjort precis det som föll dem naturligt (pun intended!), och att det inte faller alla i smaken är väl också rimligt. Den kritik som riktats mot programmet framförallt i sociala medier sedan det sändes har inte helt sällan handlat om deras personligheter och börjar väl tangera någon slags… mobbing? Jag försökte hålla mig från det i texten här, förhoppningsvis lyckades jag hyfsat och fick fram att det är just produktionen som är bristfällig, inte programledarnas kompetens. De gör sin grej och det är fine liksom. Det är inte deras arbetsinsats det är fel på, det är upp till produktionen att ta ansvar för att göra åtminstone ett uns omvärldsanalys, vilket de uppenbarligen inte brytt sig om. Att ansvarig utgivare sedan likt någon slags trotsig tonåring vägrar väga in vad som verkar vara majoriteten av tittarnas åsikter är bara tröttsamt och arrogant.
     
    Med vänlig hälsning, äldre man som kanske inte riktigt tillhör målgruppen (och nu lärt mig stava till majonnäs, tack signaturen Lovisa!)
  22. 30årigVeganMan skriver:

    Ni är ju helt dumma i huvet hela högen här.
    Kul att dom lagar vegmat på tv. Kul för tjejerna som bor där det är fin natur, och verkar ha tid att njuta.
    Ingen behöver bli hippie för att man slutar äta bacon. Jävla dårar som inte gillar

  23. Veronica skriver:

    Håller med Jenny Astner i kommentarsfältet angående att fortsätta äta vegetariskt vid sitt sunkiga köksbord istället. :) Tycker vi håller oss kvar i verkligheten, den är mer spännande.

    Det är lika bra att stänga av tv och radio liksom. det är bara till för den övre medelklassen ändå där dem ska springa runt och leka trender och hipstra sig för pengar ingen vanlig människa har.

    Nä stäng av som sagt. jag har tröttnat

  24. Niclas Melander skriver:

    Kött är mord. Men det sista som behövs är fler hipsters som drar skam över den gröna rörelsen.

  25. Anna skriver:

    Älskade programmet haha! Ska nu försöka dra ner mina 5 köttdagar till 3! Det enda jag störde mig på var den grova skånskan, de borde dubbat programmet eller textat.

  26. Emma skriver:

    Satt typ och kollade på programmet med öppen mun för att det var så fascinerande på något vis?? Väldigt osvenskt, och porrigt som någon skrev. Trodde först inte att jag gillade det, höll på att smälla av vid yogamomentet (tror det var flaggornas fel). Och då yogar jag ändå själv. Och äter inte kött. Och är 26 år. Meeen veckan har gått och någon liten längtan efter att se mer har smugit sig på mig. Det fick ju ändå mig att känna något.

  27. Michael skriver:

    Stackars dig som måste stå ut med att inte alla okritiskt importerar engelska ord till det svenska språket. Att du sedan håller med Eloise – som uppenbarligen inte kan skriva på svenska – är mot den bakgrunden inte så konstigt. Och hur du och hon kan göra en kränkt feministgrej av programmet är både pinsamt och patetiskt.

  28. Julia Gummesson skriver:

    Hej Michael. 

    Jag har svårt att föreställa mig att du haft problem att läsa kommentarerna ovan trots att du inte sympatiserar med språkbruket. Du verkar kunna både svenska och engelska, och besitter säkert förmågan att ta in språkliga nyanser, så poängen med exempelvis signaturen Eloises kommentar får jag därför, trots att hon ”uppenbarligen inte kan skriva på svenska”, utgå ifrån att du förstår, oavsett om du håller med henne eller ej.

    Det är helt okej att tycka att det är larvigt att göra en ”kränkt feministgrej” av programmet. Kör på det om du känner så. Jag tror att det finns utrymme för både kritik från ett ”kränkt feministhåll” och ett ”kränkt veganhåll”. Tillhör man ej någon av dessa kategorier gör man bäst i att vara försiktig med att besluta vad som uppfattas kränkande för de som gör det. Jag har ingen ambition att berätta för dig vad som är kränkande för dig, och det är främst för att jag inte är i dina kläder.

    För egen del är jag trött på det eviga antagandet (som ansvarig utgivare gjorde) om att unga tjejer tycker/tänker likadant, speciellt i den kontext som råder i Vegorätt (hälsomat, sinnlighet, instagrammys). Det är vanligt i just matsammanhang. Vanligt i många sammanhang, till och med. Men, jag vill ogärna blanda ihop begreppet kränkt med kritisk. Är jag kränkt..? Nej. Men pinsam (och patetisk) är jag gärna, om det är detta du definierar som pinsamt.

    Mvh.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentarer på ng.se granskas i efterhand. Allt innehåll som vi bedömer som olagligt, liksom personliga påhopp, rasisiskt, sexistiskt eller på något sätt stötande kommer att raderas.

Vi polisanmäler alla kommentarer som bryter mot svensk lag. Detta för att värna om våra skribenter och läsare.

Skriv kommentar
Tillbaka upp