Hej på er alla mugglare!

Ville bara titta in med en hälsning om att jag var seriös med mina tankar på ett inlägg gällande maten i böckerna om Harry Potter. Se bevis nedan, ur anteckningsappen i min telefon.

/Slaktarn

Det finns något magiskt över när man som tittare känner igen platser i filmer eller serier. En restaurang, en bardisk, ett gatuhörn. Som om de fiktiva karaktärerna finns på riktigt, lever mitt ibland oss. När som helst passerar du en av dem på gatan utan att märka det, och kanske bär en annan av dem skulden till att toalettsitsen var misstänkt uppvärmd när du satte dig? Deras draman i full gång parallellt med våra liv.

Eller tänk när man befinner sig på en plats man aldrig förr besökt men känner sig märkligt bekant med, och inser att det är just för att platsen agerat kuliss i en filmscen. Du har varit där förut, men du satt i soffan när du besökte den.

Jag har börjat kolla på serien Billions på HBO, och gjorde igår just en sådan upptäckt. I en scen där den federala åklagaren Chuck Roades ger en ung ekonomijournalist en present i form av en riktigt smaskig story sitter de på samma oansenliga hål-i-väggen-etablissemang som jag själv uppsökte när jag var i New York för precis ett år sedan: Saigon Vietnamese Sandwiches.

Kolla på stället! Anonymt så det förslår, och jag är oförskämt nöjd med att ha lyckats göra kopplingen. Var tvungen att gå tillbaka om jämföra med mina egna bilder från besöket för att bekräfta, hela upptäcksfärden i Chinatown finns att läsa om här.

/Slaktarn

Slutet på oktober betyder sedvanlig utklädning under rubriken halloween.

Karen, jag kunde inte sagt det bättre själv. För varför skulle man vilja klä ut sig till en blodig brud när man kan klä ut sig till mat? En vandrande box vin har aldrig orsakat någon mardrömmar, tvärtom.

Ser fram emot att se er ute i natten, ätbara och underbara!

/Slaktarn

Matscener från film är ett av mina favoritsamlingsobjekt. Vissa matscener bränner sig fast i minnet, som besöket på restaurangen Dorsia i American Psycho, körsbärspajen i Twin Peaks, när George i Seinfeld misstar en lök för ett äpple, Trimalchios middag i Fellinifilmen Satyricon, ”Royal with cheese” i Pulp Fiction, eller för all del när Timon och Pumba äter skalbaggar i Lejonkungen (de ser fruktansvärt goda ut?). Listan är oändlig, och fylls ständigt på. En vacker dag ska jag sammanställa en topplista.

I denna anda vill jag belysa ett kokbokssläpp, nämligen Fat Brad – The Cookbook, som kommer ut i oktober. En femtiotvå sidor långt skildring av de mest minnesvärda måltiderna i Brad Pitt’s filmkarriär. Det är gänget bakom matsajten Long Prawn som ligger bakom boken, och de beskriver den själva som “a definitive exploration into the on-screen eating habits of William Bradley ‘Brad’ Pitt. Part fan fantasy, part filmic study, Fat Brad meticulously reimagines the best scenes where Brad chomps”. Samtliga utvalda rätter har fotograferats i kaosartad stilleben-stil av fotografen Ben Clement, och recepten är tramtagna och testade av de två kockarna Ali Currey-Voumard och Mietta Coventry.

Ovan: Utdrag ur boken som skildrar när Brad spiller senap på tröjan i Moneyball

Ovan: Seafood Bisque ur Fight Club, förhoppningsvis utelämnar receptet i alla fall en av ingredienserna.

”The bloodiest roast”, ur filmen Mr and Mrs Smith.

Bellagio Shrimp Coctail, ur Ocean’s Eleven.

Fat Brad kommer i oktober, men kan redan nu förbeställas här. Den som väntar på något gott väntar som vi alla vet ej förjäves, men är man ändå girig och otålig föreslår jag en titt på den här sammanställningen av ätande Brads.

/Slaktarn

Antal gånger efterrätten körsbärspaj dykt upp i populärkultur: Många. Antal gånger körsbärspaj förekommit i närområdet: Inga.

Att baka med körsbär tycks inte vara något vi ägnar oss åt på dessa breddgrader. Verkligen en kass inställning, om du frågar mig, för det är gott och har dessutom vissa Twin Peaks-iga kvalitéer som är synd att gå miste om.

Jag har aldrig upplevt bakning som något speciellt kreativt, snarare som en serie noggrannt regisserade uppmätningar. Försiktigt balanserade teskedar, decilitrar, gram. Obefintligt utrymme för improvisation. Produkten av dessa sömniga handlingar är däremot… magi! Inte minst i fallet körsbärspaj, speciellt om den bakas med mycket mandel i och serveras med vaniljglass.

Då det är bakning vi har att göra med nu frångår jag mitt vanliga förslappade manér, och skriver ut ingredienslistan så som sig bör. Varsågod.

Pajskalet (detta är till både botten och lock)
6 dl vetemjöl
250 g osaltat kallt smör i små kuber
4 msk strösocker
4 msk kallt vatten

Fyllningen
1,7 dl vetemjöl
2 tsk socker
2 rågade matskedar majsstärkelse
En nypa salt
En dryg liter körsbär, rensade och kärnfria
En näve rostad grovhackad mandel

Då var vi framme vid själva aktionsplanen.

1. Degen. Det tråkigaste i hela världen är att göra pajdeg. Har du en matberedare kommer du lindrigare undan. Häll mjöl och socker i en bunke, tillsätt smör vartefter. Pulskör matberedaren, eller bearbeta med fingrarna om du jobbar manuellt. Tillsätt vatten, jobba snabbt ihop till en boll. Klä denna i plastfilm och släng in i kylen i minst trettio minuter. Är man riktigt smart gör man flera sånna här bollar och förvarar i frysen och tar fram vid behov, så slipper man utföra denna själadödande aktivitet för ofta. Kavla ut din degboll till två någorlunda tunna (håll dig runt tre milimeter) rundlar. Lägg ut den ena i din form, skär bort de överflödiga kanterna, och förgrädda i knappt tio minuter på 200 grader.

2. Fyllningen! Mycket roligare, och dessutom en enkelt hopknåpad historia. Häll alla ingredienser i en skål, rör runt ordentligt, låt stå i minst tio minuter för att gegga ihop ordentligt. Använder du frysta körsbär (jag har använt dessa från Picard – rekommenderas) kan du komma att behöva tillsätta aningen mer majsstärkelse då de vätskar sig mer än färska. Gå lite på känn (”gå lite på känn” är mitt att säga att jag inte har nån aning).

3. Dags att montera. Häll fyllningen i det förgräddade pajskalet. Ta resten av pajdegen, som du även den bör ha kavlat ut till en tunn rundel, och skär långa remsor. Lägg i ett rutnät över pajen för bästa paj-i-tecknad-film-effekt, vik ner flikarna som hänger över. Snyggt, gott, kul. Alla vinner.

4. Grädda i ugnen i 40 minuter på 200 grader. Låt stå i några timmar innan du hugger in. Annars blir allt bara gegga. Och som sagt: glöm inte bort vaniljglassen.

You can do it!
/Slaktarn