Inlägg taggade: Vegorätt

07:00 13 Maj 2016

Om du har en lucka i kalendern mellan den tjugonde och tjugoandra maj föreslår jag att du gör en utflykt till Brösarp där Skånes Matfestival hålls, ett arrangemang i tre dagar på initiativ av Livsmedelsakademien och Smaka på Skåne.

Vad gör man där då? Jo, förutom att äta massor av rolig och god mat kan man tillexempel lära sig saker, till exempel genom att delta i masterclasses med dessert-esset Joel Lindqvist eller michelinkocken Titti Qvarnström. Vill man inta en mer passiv roll kan man gå på seminarier, som kan handla om exempelvis mattrender eller vad som är nytt i forskarvärlden kategori ätbart. Känner man att man inte fått nog av Vegorätt-tjejerna kan man gå och lära sig hur man gör olika (förmodligen mixade) smörgårpålätt och smoothies av Ellinor och Karoline. Faller det en inte på läppen kanske man vill gå och lära sig hur man styckar en gris, eller lära dig ett och annat om stadsodling.

Ja ni fattar ju. Det finns hur mycket som helst! Hela programmet finns här.

/Slaktarn

07:15 12 Feb 2016

Veckor kommer veckor går, förvirring och yrsel gällande omvärlden består. Här är några juveler ur den skattkista som är veckan som gått.

  1. Hur gör man den här tiden på året dräglig?
    Inte är det med superbär och råsaft på rödbeta i alla fall. Fram med folkölen och d-vitamintillskotten så är du snart i hamn.
    Skärmavbild 2016-02-12 kl. 00.29.05
  2. Att recensera en kokbok
    Längst bak i kokboken Om jag var din hemmafru av Lotta Lundgren.
    12722044_10153845344791405_915927742_n
  3. Äntligen!
    Det var inte bara jag som var taggad på semmeldagen, utan även en av de anställda på mitt lokala Ica.
    12735829_10153845344826405_292029211_n
  4. En grön och en röd
    Louisiana hot sauce i orginal- och jalapeñoutförande är stapelvaror hemma hos mig. De är goda, man vill äta de hela dagarna, och de kostar ungefär lika mycket som att skicka ett sms.
    12735904_10153845344786405_911058225_n
  5. Vegorätt har tryckt på mixerknappen för sista gången
    Någon uppmärksam kanske läste det jag skrev om att en minst sagt ansenlig andel av recepten i SVT:s omtalade nya matprogram Vegorätt kräver att man äger en mixer. Sista och fjärde avsnittet hade temat ”Smarriga juicer och goda snacks”. Det drog inte direkt ned procenten. Vi lämnar nu Vegorätt bakom oss, och tar med oss kunskapen att hela 28 av 32 recept ur programmet kräver mixer.
    Skärmavbild 2016-02-11 kl. 17.18.41
  6. Två kvistar i en tratt av plast
    Vad är det med världen egentligen. Varför är den så snål!? Där står man i butiken, glad i hågen över att ha beslutat att kvällens middag ska involvera en sås på äppelcider och dragon. Plötsligt finner man att man inte är så värst glad i hågen längre, för den rätt så dyra lilla krukan färsk dragon innehåller inte mycket av just dragonen. I ren rättshaveristisk anda blir det därför ingen sådan sås till middagen, det blir ALDRIG sås till middagen igen. I alla fall inte om den tvingar mig till sådan förnedrande tjugofyrakronorsunderkastelse.
    12735663_10153845344761405_562652833_n

Det var detta om detta. Vi ses en annan vecka.
/Slaktarn

07:45 3 Feb 2016

Efter den initiala chocken med Vegorätt tycker jag ändå att bedrövelsen lagt sig lite. Nu har det sänts tre avsnitt, och de två som följde på premiäravsnittet har inte varit fullt lika bisarra. Nja, alltså de har varit ganska tossiga de med – gitarrspelande män i skogen och hålla upp armarna mot regnbågen, för att nämna några exempel, men ändå på en lite mer sansad nivå. Eller så har jag bara vant mig sådär som det sägs att grodor gör om man lägger de i en kastrull med vatten och slår på värmen. Jag inte hoppat ur kastrullen ännu, och med det menar jag att jag ju faktiskt sett alla avsnitt som hittills sänts.

Ur avsnitt 3 av Vegorätt

Struntsamma. Vem orkar prata mer om detta egentligen? Förutom jag då. Vi gör detta snabbt nu, som när man drar av ett plåster.

Jag ville ändå nämna något kring recepten. Många av recepten är bra! Speciellt linsragu-bolognesen, den grillade salladen och egentligen alla delar av tacosegmentet i avsnitt tre. En vän lagade burgarna, de blev också bra förutom att de var alldeles grå. Smällar man får ta i bönornas värld, antar jag.

Nu drar det ihop sig här, anledningen till att jag överhuvudtaget skriver om detta igen är något annat. Det är mixandet. Jag gjorde en liten uträkning (ganska osympatiskt och pedantiskt av mig, jag vet) på hur många recept det används mixer i, och det är en hel del. I de tre avsnitt som sänts hittills har vi fått ta del av inte mindre än tjugotre recept, och hela tretton av dessa involverar mixande. Det är mycket! Mer än hälften! Lord!

Jag antar att det har med raw-grejen att göra. Cashewnötter som ska ge krämighet (cashewnötter är f.ö. inte raw, de ångas under plockprocessen), dadlar ska bli till sött klibb, soltorkade tomater ska mixas till ketchup. Helt enkelt en massa donande med konsistenser, för att man inte helt sonika kan koka ihop ingredienserna till önskad form.

Jag köpte en mixer för ett halvår sedan ungefär. Innan dess hade jag använt mig av en liten matberedare från sjuttiotalet som jag fått av min tidigare partners mormor efter att hon rensat ur garaget. Jag är ganska så jäkla förtjust i min mixer, mest för att jag som icke-stavmixer-ägare kan göra släta soppor med den. En bra grej helt enkelt. Men det känns ju jobbigt att bygga en hel matlagningsfilosofi kring den. Man vill ju tugga på saker ibland, tänker jag.

Slut på tanke.
/Slaktarn

PS. Förlåt att jag använde det improviserade ordet ”tacosegment” tidigare i texten.

11:53 20 Jan 2016

Jag har i hemlighet gått runt och känt mig dum för att jag inte förstått alla dessa ”skålar” som plötsligt dykt upp på kaféer.

Oftast har de marknadsförts på engelska. Acai bowl, chia bowl, smoothie bowl. Jag har tänkt att det måste vara något speciellt, detta nya med skålarna. Att de måste innehålla något som särskiljer dem från andra maträtter, någon speciell ingrediens eller så. Av någon anledning har jag inte brytt mig om att ta reda på det heller. Men igårkväll när jag tittade på första avsnittet av Vegorätt trillade äntligen skålpoletten ner.

Vegorätt kickar igång med ett frukostrecept på en ”schysst smoothieskål”. Jag inser att jag aldrig hört de där engelska uttrycken översatta innan, skål istället för bowl. Det visar sig alltså vara en smoothie som serveras i en skål istället för ett glas. Gojibär, björnbär, aroniabär och acaibär blandas med avocado och banan i en mixer. Den ena programledaren, Elenore Bendel-Zahn, kan som hon själv säger ”bara inte hålla sig”, utan måste också ha grönkål i sin smoothieskål. Hon måste också ha det i sin medprogramledares hår, visar det sig. När smoothin är färdigmixad lägger de upp den i den berömda skålen, strör över lite quinoapuffar, och vandrar barfota ut på en åker. De väljer ut en höbal som de på något vis tar sig upp på, och där äter de sin frukost. Det ser härligt ut. De ser jättelyckliga ut. Extatiska, faktiskt. De fortsätter verka vara extatiska (och barfota) hela programmet ut. Höga på superbär, kanske.

I recept nummer två är det Karoline Jönsson som sköter spakarna. Vi får lära oss hur man bakar ett slags glutenfritt knäckebröd på olika frösorter, och att man kan krydda det med vad sjutton man har lust med. När knäcket, som ser väldigt gott ut, kommer ut ur ugnen är det återigen dags för Elenore att ta fram mixern, för hon ska göra ett pålägg av soltorkade tomater. Efter att de ätit sina mackor händer något mycket underligt. De tar sig återigen ut på åkern, denna gång med ett par stora flaggor av jordfärgat tyg, och utför någon typ av yoga. Kanske solhälsningen. Det verkar vettigt att uppmärksamma solen, för den avger ett väldigt speciellt ljus. Ett ljus som påminner om ett instagramfilter.

Efter frukostdelen av programmet ska det lagas hamburgare med ketchup och majonäs, och peppen för detta är stor. Exalteringen över att maten verkar onyttig, men i själva verket absolut inte är det, är också stor. Vi får ta del av ett recept på vegobiffar som verkar väldigt goda, och sedan är det dags för ketchupen och majonnäsen. Det är stor emfas på det här med ketchupen och majonnäsen, att det känns lite crazy. De är båda raw, och båda ”fullproppade med näringsspäckade ingredienser”, så man kan äta hur mycket som helst av dem. När det är dags att presentera aktionsplanen för tillagningen av majonnäsen (som är gjord på cashewnötter, näringsjäst och miso) drabbas Elenore av ett fnissanfall, som visar sig vara ett resultat av att Karoline ställt sig bakom henne för att hålla fram sina armar så att det ser ut som att hon har fyra armar istället för två. De har överhuvudtaget väldigt kul ihop, det skrattas mycket och de står genom hela programmet tätt ihop eller liksom hänger på varandra. Eller matar varandra med rawketchup simultant.

De tar sig ner till stranden, till vilken de har med sig en rustik trälåda innehållande ett antal rotsaker som de skrubbar i strandbrynet, för att sedan slå in i foliepaket och lägga på elden. Några flaskor läggs att kylas i vattnet. Jag blir plötsligt lättad, tänker att de verkar lite mer ”normalt” livsbejakande i och med burgarna och ölflaskorna på kylning. Det börjar skymma, instagramfiltret byts ut till en kallare variant, elden tar fart och några vänner som också ska vara med på strandmyset dyker upp. Ett trevligt häng med mat, helt enkelt. Maten ser god ut. Allt ser härligt ut. Det visar sig att de där ölen i själva verket var kombucha-te, och det är det bästa Elenore vet att dricka. Jag känner mig dum (och ohälsosam och lite smutsig) för att jag trodde att det var öl. Naturligtvis var det inte öl. De är ju inga grisar.

Okej. Som ni märker avskydde jag det här programmet. Jag vred mig som en mask när jag tittade på det. Hela upplägget är som en parodi på sig självt, och kunde inte ha gjorts mer parodiskt ens av en grupp satirskådisar. Jag undrar om någon av de inblandade i produktionen hatar veganer, och har gjort allt i sin makt för att göra Vegorätt så chiafrö-sitta på höbalar-slokhatt-fjäder i håret-rädd för onyttigheter-klyschigt det bara går, för att försäkra sig om att inte antalet veganer i världen ökar. Det är olyckligt av en mängd skäl. Recepten är bra (förutom den där ”skålen” då kanske), programledarna kan uppenbarligen sin sak och det verkar ha lagts ner en hel del krut på produktionen. Allt detta hamnar i skymundan, för som tittare distraheras jag hela tiden av ovanstående faktorer. Sveriges första helt vegetariska, och i princip veganska, matlagningsprogram kommer inte att frälsa någon mer än de redan frälsta. Och det är fruktansvärt synd. Lifestyle vs life, 1-0.

/Slaktarn, som ofrivilligt just slaktade ett efterlängtat matprogram, och nu dessutom känner sig som ett as

17:03 19 Jan 2016

Ni har väl inte glömt att det kommer ett vegomatprogram? Ni har väl inte glömt att det är ikväll?

 HÄR finns mer info, samt min egen pepp dokumenterad. Nu ska jag lyssna på Barry White och vänta på att klockan blir sju. Och när jag sett programmet ska jag skriva några (förhoppningsvis många) rader om det. Spännande va.