Casa Cava – Mode, identitet och bubbel

Denna gång fick Casa Cava riktigt finbesök. Jag fick nämligen besök av Philip Warkander – världens första modedoktor och årets vinnare av Stockholmsprisets modekategori. Philip var lite för intelligent för mig tror jag, eller för intelligent för sig själv. Jag blev ganska många gånger förvirrad innan jag förstod det genialiska han hade sagt. Det finaste han sa under kvällen var det han sa om trender: ”Trender, de är som tomtebloss, när de har brunnit upp då har de brunnit upp och det finns en poesi i det som påminner om livets flyktighet.”

Philip Warkander

Hur ser du på mode? Vad är mode för dig?

– Mode definieras av att det är en ritualiserad form av förändring, som inbegriper både en industri men också en kreativitet som hela tiden måste röra sig framåt, det måste hela tiden utvecklas och bli något nytt. Mode är väldigt poetiskt på det sättet, för det för oss in i framtiden. Kläder är ett verktyg jag använder mig av för att förstå omvärlden samt för att förankra mig själv i min samtid.

Hur ser du mode som bransch? Är den ytlig?

– Mode som bransch är rätt mångfacetterad och paradoxal eftersom den präglas av extrem originalitet och oändlig piratkopiering. Vad är ytligt, egentligen? Mode är en industri där ytan tas på allvar.

Känner du dig som en del av modebranschen?

– Många har väldigt svårt att se kopplingen mellan akademi och industri, och jag har länge varit en av dem. Men ju längre tid jag har varit i akademin, desto bättre har jag insett vilken påverkan den skulle kunna ha på branschen, genom att erbjuda kritiskt tänkande. På samma sätt kan akademin lära sig av industrins mer dynamiska inställning till kunskapsskapande.

Hur ser du på mode som en del av identitetsskapandet?

– En av modets primära funktioner är att skapa skillnader mellan kategorier av folk. Mellan man och kvinna, landsbyggd och stad, fattiga och rika. På så sätt synliggör mode många av de orättvisor som finns i samhället men bär också på möjligheten att göra gränser otydliga. Mode både förstärker och ifrågasätter orättvisor.

Vad spelar mode för roll i skapandet (och uppvisandet) av kön?

– En helt central roll. Det är en av modets främsta uppgifter. I skärningspunkten för många modefrågor finns frågan om kön. Jag tänker på den klädda kroppen, där mode under lång tid förstärkte idén om att mannen var det tänkande subjektet och kvinnan var det tänkande objektet. På senaste tiden har mode haft som funktion att ifrågasätta idén om att vi bara har två kön. På så vis kan det också finnas en subversivitet i modeuttrycket.

Hur samspelar mode och sexualitet?

– Genom att titta på mode kan vi förstå samhälleliga och kulturella ordningar. Mode kommunicerar på ytans nivå sådant som handlar om vårt inre liv. Mode kan skapa en brygga eller koppling mellan vårt inre liv och det yttre, och på så sätt synliggöra sexualiteter samtidigt som det ifrågasätter den här typen av uppdelning mellan yta och innehåll.

Hur förhåller du dig till stil?

– Jag försöker att inte fastna i en särskild smak. Smak är en konsekvens av den kontext vi befinner oss i. Jag försöker ofta att ifrågasätta varför jag tycker något är fint eller fult. Jag försöker fråga mig själv varför jag tycker att det är fint, varför har jag de preferenser jag har? Vilka värden reproduceras genom min smak och på vilket sätt kan jag ifrågasätta eller rubba på detta?

Hur ser du på din egen stil?

– I dagsläget har jag ett praktiskt problem, jag har min garderob i olika städer. Primärt i Paris. I helgen när jag var i Stockholm fick jag därför använda kläder som var upp till tio år gamla, det var det enda jag hade på plats. Det blev en tidsresa till en tid som jag har lämnat bakom mig eftersom kläder är en så stor del av vårt känsloliv, det var en märklig upplevelse.

Hur speglar mode din sinnesstämning?

– Jag var doktorand i fem år, vilket inte är ett glamouröst yrke, speciellt inte i Stockholms universitets lokaler. Jag satt i fem år och var endast fokuserad på mitt sätt att tänka, och därför var jag mest klädd i väldigt sköna kläder. När jag blev klar med min avhandling var det första jag gjorde att köpa en Gucci-kostym. Som en symbol för att nu, äntligen, kan jag klä mig i något extravagant och obekvämt. Jag måste vara klädd i något bekvämt när jag jobbar, så när jag är ledig har jag gärna någonting obekvämt på mig, och det älskar jag, det understryker att jag inte behöver prestera utan kan utforska mode på andra och friare vis än det akademiska.

Vilket är ditt favoritmodemärke/modeskapare?

– Gucci är för mig som en sexig italiensk dröm jag älskar att befinna mig i. Annars Moncler Gamme Bleu som är så innovativt att jag vid varje ny visning inte kan ta in det jag ser, det är som om min hjärna sprängs. Jag älskar när mode är så nytt att du överhuvudtaget inte kan förstå vad du ser, när det blir complete overload. När jag gick in i deras nya butik i Paris i höstas trodde jag att jag hade fått en hjärtattack, jag hade bröstsmärtor och svettningar och kunde knappt tänka, men sen förstod jag att jag bara var kåt av allt det nya. Jag kände mig förflyttad till en plats jag aldrig sett förut, en version av framtiden, och det gjorde mig knäsvag. Så ska mode fungera. Jag tycker att mode ska vara en fysisk upplevelse som påverkar dig på alla möjliga nivåer.

Vilket är det bästa plagget du äger?

– Jag köpte nyligen en vit midjekort skinnjacka från Moncler Gamme Bleu som inte alls såg ut som något jag ägt tidigare. Det var så spontant att jag var tvungen att roama i provrummet för att överföra pengar.  Jag gillade den eftersom den tvingade mig att tänka helt nytt, den passade inget jag redan hade i garderoben. När jag såg den visste jag att jag inte kunde lämna butiken utan den.

Vilket är det sämsta plagget du äger?

– Jag äger inga dåliga plagg, men jag äger fula plagg. Men de fyller ändå sina funktioner, för jag kan vara bakis eller ha influensa och då behöver jag något som känns som en stor filt. Jag skäms inte över plaggen men jag vet att jag inte kan träffa folk i dem. På 90-talet var modet väldigt 60-talsinspirerat, då hade jag byxor som jag fick stryka pressvecken på fem gånger per dag. Det där 60-talsciterandet var väldigt tidskrävande för mig.

Vad har du på dig nu?

– Jag gjorde en intervju imorse om Cheap Monday, så jag har Cheap-jeans på mig nu. Jag har en stickad Margiela-tröja som är varm och ett linne under så att jag kan ta av mig om jag blir för varm. Någonting intressant är att jag aldrig får komplimanger för tröjan sedan jag tog bort de kända Margiela-stygnen bak på tröjan. Vilket blir ett tydligt exempel på hur mode fungerar som distinktion.

Hur fungerar mode som en social distinktion?

– Om mode är en form av social stildistinktion, spelar det roll vilka varumärken du är klädd i, men de spelar roll beroende på vilken kontext du befinner dig i. När jag undervisade på en praktisk yrkesutbildning, kommenterade studenterna att jag matchade fint. Jag hade en Gucci-klocka och en Gucci-väska, men för dem var Gucci inte koden, utan bara matchning. Vilket visar på hur kontextbunden varumärkets makt egentligen är. Om jag annars befinner mig i sammanhang där folk läser just varumärket Gucci får den rödgröna färgkombinationen en helt annan mening, men där läste studenterna bara att jag är piffig. Det blev som en blixtbelysning av klassamhället.