Björn Borg SS15 (bilder: stureplan.se igen… mina bilder var ett enda stort suddigt skämt)

Det här var en visning en sent kommer att glömma, en riktigt påkostad show. En visning som livade upp och underhöll. Och vem hade trott att högstadiekillars favoritkalsongmärke (och badhusens främsta hygieniska fiende) kunde göra mode? För det var mode. Det var det verkligen. Stylingen var helt fantastisk och och plaggen var INTE illa. Visningen var en direkt visualisering av det tv-spel som Björn Borg för tillfället utvecklar – som kollektionen kommer att vara en del av. Alltså fick en kliva in i en helt annan värld, i en fiktiv värld som jag inte ville lämna. Vad gäller Björn Borg som märke och dess tillkomst till modesvängen just nu tänker jag har sina givna anledningar, jag tror att det har att göra med vår fixering vid sportmode och även hela logo-kalsonglinning-grejen som gjordes till mode av Ann-Sofie Back via hennes SS14-kollektion. Vi tycker om det. Vi tycker att det är mode.

En sidenote: innan jag läste broschyren där det stod om tv-spelsgrejen tänkte jag på barbiedockor, att modellerna skulle se ut som stela barbiedockor, och skrev ner anteckningen: ingen barbie är svart. För ingen modell var svart, alla var vita, vilket blev omöjligt att blunda för och frambringade rikligt med obehag (via barbie-tanken). Barbies är en av de mest direkta och skrämmande tolkningarna av mänskliga fysiska ideal.

Okej, jag vaknade nyss. Post Björn Borgs visning (som jag ska skriva om senare idag) och Conchita Wurst på front row. Jaja, nu till Ida Sjöstedt:

Solglasögonen vill jag ha nu genast, kanske de finaste jag någonsin sett. De där örhängena kommer vi garanterat att få se överallt nästa vår, Idas alldeles egna YSL-inspirerade logga som alla kommer att slänga sig över.

Ida Sjöstedt SS15 (Bilder: Stureplan.se pga kunde inte närvara på visningen…)

Kollektionen genomsyras av riktigt divigt 70-talsdisco, det är glitteröverflöd, andra skat-tilltalande material och de där typiska 70-tals-färgkombinationerna. Trots kollektionens lite hårdare och starkare uttryck (än vanligtvis) är den där klassiska Ida Sjöstedt-prinsess-estetiken fortfarande där, vi får se spetsen och skärningarna vi brukar få se. Jag är annars inte ett Ida Sjöstedt-fan, men det här var ju helt fantastiskt. Som den skata jag är kan jag inte göra annat än avguda detta (Ida har fått en ny kund idag). Wow, jag säger bara wow.

Nu rör jag mig mot BACK-visningen i en alldeles för tight BACK-klänning för mitt eget bästa. Dagens look: svullen-(mode?)bakfylle-chicness.

Så, den första visningen för SS15 jag närvarade på var Filippa K’s damvisning. En klev in i den vackra byggnaden (Tändstickspalatset) och fick ta för sig av bubbel, jordgubbar och ss15-kollektionen. Modellerna stod på varsitt litet podium i en cirkel runt den forcerade grönskan, det porlade vatten ur en fontän osv. Ja, det var vackert, det var drömskt och jag måste säga att jag verkligen uppskattar när de lite större mer “creddiga” märkena väljer att gå ifrån den vanliga visningsstrukturen. När en självmant får gå omkring i sin egen takt och spana och fotografera, när hela frontrow-hierarkin försvinner, en blir genast betydligt bekvämare i sammanhanget då. Vad gäller kollektionen, jag kan inte säga något mer än: Filippa K, svenskarnas själsfrände, har gjort det igen – en kollektion som varenda svensk (inklusive jag) kommer att införskaffa något plagg ifrån. I vanlig ordning är kollektionen så fruktansvärt tilltalande för mellanmjölksdrickaren. De lagom färgerna, de lagom mjuka snitten (eller lagom hårda) och ja, allt är lagom.