Goth-ikonen Marilyn Manson, som jag tror att ungefär 90% av jordens befolkning får en hel del creeps av, har fått äran att (efter Kim K’s omtalade omslag) pryda det senaste numret av Paper Magazine som är fotograferat av ingen mindre än ärkepervot Terry Richardson. Alltså kom detta omslag till av en riktigt härlig liten manskombination. Inte helt oväntat är de tydligen vänner privat…

Den enda relationen jag har till omslagspersonen i fråga är när jag oväntat kommenterade hans utseende. Denna utseendekommentar skedde när jag var på en mycket oklar date(?) med två pretentiösa överklass-snubbar. De två Oscar Jacobson-klädda snubbarna satt och diskuterade Marilyn Mansons bok “The Long Hard Road Out of Hell” från 1998. Jag, helt ointresserad, satt knäpptyst i ungefär fem minuter vilket resulterade i att jag fick enorma intelligenskomplex och kände att jag bara MÅSTE bidra till konversationen. Därav kläckte jag ur mig “Marilyn Manson är rätt söt utan smink” vilket inte ens stämmer, han är nästan ännu obehagligare utan smink.

Men jaja, även om han nu skulle vara ”söt” utan smink så spelar det ingen roll när en beskådar detta omslag, vilket han har en hel del spackel på och ser obehagligare ut än nånsin- tack vare det där perversa leendet.

Nedan följer fler bilder på herr Manson tillhörande omslaget:

Marilyn Manson plus pappa Manson(!)

Terry Richardson

Jag läste nyss den här alldeles för långa artikeln om Terry Richardson som The Cut publicerade igår under titeln: Is Terry Richardson an Artist or a Predator? Spontant känner jag bara euw, euw och åter euw.

För att svara på rubrikfrågan:

1. Han tar bilder med en dyr kamera med en stark blixt på någon halvnaken modell mot en vit bakgrund, that’s it…

2. Spelar det någon roll om han är duktig på det han gör om det innefattar sexuella övergrepp? Varför ens försöka luska ut om han är en ”artist”? Fullständigt befängt.

Benjamin Wallace som har skrivit artikeln (högst oväntat att det är en man som har skrivit den) försöker ansträngt att sympatisera med Terry Richardson och göra honom ”mänsklig”. Artikeln går utförligt igenom Terry Richardsons komplicerade relation med hans pappa, buhu, och har sjukt långa stycken om hur han verkar känna genuin glädje för fotografi och INTE BARA fotograferar avklädda kvinnor som han sedan sexuellt utnyttjar.

Jag blir så sjukt trött på att det så ofta helt desperat ska sympatiseras med dessa creeps och att folk gärna verkar vilja framställa dem som de egentliga offren.

Artikeln genomsyras av en ytterst obehaglig ”stackars Terry som hade det jobbigt med sin pappa och nu blir utsatt för näthat och falska anklagelser när han egentligen bara är en konstnär som känner stark passion för fotografi”-vibb, som ger mig lika obehagliga kvälvningar. Terry Richardson är inte en fin människa bara för att han inte utför sexuella övergrepp 24 timmar om dygnet och råkar ha andra intressen också. Det spelar som sagt heller ingen roll om han nu skulle vara duktig på det han gör, när det innefattar sexuella övergrepp.

En liten sidenote: Ovan ser ni artikelns tillhörande ”snälla” bild… *mår illa*

Terry Richardson

Dov Charney

Jag har helt glömt bort att nämna nummer två på min modehatlista: nämligen Dov Charney, American Apparels grundare och vd. Jag kände att det var passande att göra det nu när American Apparel har varit i blåsväder en hel del på senaste tiden, och i samband med att Sonja länkade till den här sjukt obehagliga artikeln igår. Dov Charney har inte bara startat upp hela det sexistiska skitföretaget utan också tagit de flesta av deras brutalt sexistiska och osmakliga reklambilder. Utöver att ha likadana stereotypa 70-tals-creep-glasögon som Terry Pervchardson, har han även lyckats samla på sig ungefär lika många ”sexual harassment lawsuits” som honom. Jag tänkte nu därför att vi skulle ha en liten creep-off här på modebloggen. Ärkepervo Terry vs. ärkepervo Dov. Jag känner att bra material för denna creep-off är de bilder som de själva tagit och/eller publicerat:

Lite kampanjplåtning för parfym: Mvh//Terry Richardson

Lite informationsplåtning om butiksöppning: Mvh//Dov Charney

Lite kampanjplåtning för klädföretag: Mvh//Terry Richardson

Lite informationsplåtning om kvinnlig anställd: Mvh//Dov Charney

Lite kändisplåtning: Mvh//Terry Richardson

Lite produktplåtning: Mvh//Dov Charney

Lite mer kändisplåtning: Mvh//Terry Richardson

Lite mer produktplåtning: Mvh//Dov Charney

Lite mer kändisplåtning: Mvh//Terry Richardson

Lite mer produktplåtning: Mvh//Dov Charney

Sen vill jag även tillägga:

Lite om feminism: Mvh//Dov Charney

Vem vinner? Jag känner spontant att Terry Richardsons plats på hatlistan som nummer ett inte längre är lika självklar.

Nu skulle GQ kunna göra ett nytt James Franco dedikerat nummer även det fotograferat av Terry Richardson under rubriken Everyone’s a Creep. Eller göra ett nytt, det kanske inte behövs. Behåll det gamla och bara uppdatera rubriken lite, fick ändå rätt mycket rysningar av de befintliga bilderna.

Alltså den här videon… Obehaglig.

Han är ju en ändå en duktig fotograf. #hycklare