Cissi Wallin:
Detta uttalande gjorde Cissi Wallin i Expressen Debatt förra året och ompublicerar delar av sitt inlägg och det är härligt kontrasterande till GabJossans blogg som i var och varannat inlägg lämnar kärleksförklaringar till sin son.
Finns det ett rätt eller fel här?
Jag kan till viss del hålla med Cissi som menar att barn inte alls behöver vara meningen med livet och att man kanske inte blir komplett bara för att man får ett barn men det betyder ju inte att man inte älskar sitt barn – att bli lyckligare av ett barn och att älska sitt barn är ju två skilda saker.
Jag kan tänka mig att ha blivit mamma har ökat på hennes ångest som hon öppet berättat om. Separationsångest när man lämnar på dagis, ångest över att någonting ska hända ens barn mm..
Vad tror ni?
Men det känns ändå lite som en inkastad brandfackla eftersom lyckohetsen bland nyblivna förändrar är total – i alla fall det som skrivs på de flesta mammabloggar.
Glitter, rosa moln, gråtmilda inlägg och lyckohets.
Om man nu inte känner så – är man då en dålig förälder?
Absolut inte. Var och en skaffar väl sig sin egna relation till sitt barn och älskar det ändå, även om föräldraskapet inte är meningen med livet?
Klokt inlägg. Tänker som du här men antar att hon har fått många ilskna kommenterar angående det där.
Jag känner inte en lyckohets som tur är. Däremot är det mycket roligare att vara förälder till en 11-åring och en 14-åring än till småbarn. Mina pojkar är det finaste som finns! Först när jag fick barn så tog det minst ett år innan jag kände igen mig själv igen och att det var vardag att barnet fanns. Nu kan jag inte ens föreställa mig livet utan dem, känns som om de alltid har funnits. Älskade pojkar!
Har läst mycket om det här då jag är barnfri och hänger på en del såna forum och hur jobbigt man än har det som någon som inte vill ha barn är det värre för föräldrar som inte säger att de älskar varje sekund.
Kan ju vara för att jag är på amerikanska forum, där de blir helt rabiata när det kommer till familjeliv och giftermål.
Då kan man ju fundera på om själva målet med att skaffa barn är att man ska bli lycklig. Nej? Dåså, varför hetsa om det.
Även om det finns jobbiga stunder, som de flesta inte nekar till, så tycker jag iaf det känns ganska kallt att faktiskt påstå att man ej har blivit lyckligare.. Har aldrig varit någon barnkär person själv, men min unge är mitt allt <3
Läst om föräldrar till sjuka barn t.ex. och hur de nästan går sönder av kärlek, så enormt starka band man kan ha till sitt barn, att man nästan inte kan andas.. Å så då i nästa veva Cissi, som inte verkar särkskilt "impad" av sitt barn alls.
Nja, i mina ögon känns det trist… Tvivlar inte på att hon älskar honom, men det känns inte varmt och omfamnande iaf.. Inget djupare plan där.
Tycker hon är väldigt uppmärksamhetskåt. Min unge är mitt allt och absolut min mening med livet. Tycker synd om barnet som kommer bli äldre o läsa att han inte gör sin mamma lycklig
Var någonstans har hon skrivit att hennes son inte gör henne lycklig?
Är du dum i huvet? Om hon mådde på ett visst sätt innan sonen och sen inte blivit lyckligare när sonen kommit SÅ ÄR DET ENKELT ATT LISTA UT ATT HAN INTE GJORT HENNE LYCKLIGARE?!
Flertalet studier har visat att en inte blir lyckligare av att vara förälder. Snarare olyckliga under de första åren, för att senare jämna ut sig. Men all oro, kämpande och slit tar tydligen ut glädjen över barnen. Generellt då, givetvis.
Jag har ett barn på drygt 2 år. Jag och mannen planerade inte barn i syfte att bli lyckligare. Vi ville ”komplettera” våran relation. Gå steget vidare. Två år har gått nu och ärligt talat så kan jag säga att jag inte blivit lyckligare, per se, däremot känner jag en sådan kärlek till min son som jag aldrig skulle kunna beskriva. Jag skulle aldrig välja bort min son! Jag gör verkligen vad som helst för honom! Lyckligare? Nej. Olyckligare? Nej.
Livet har fått en annan dimension, något som inte har att göra med l y c k a. Hoppas någon förstår hur jag menar.
Men alltså – nej jag är inte lyckligare! Jag är för i helskotta orolig som fan HELA tiden. Men de ger mycket kärlek o skratt!